Jean-Christophe Öberg
Från Rilpedia
Jean-Christophe Öberg, född 1935, död juni 1992, var en svensk diplomat och ambassadör. Öberg var verksam i mer än 20 år i svensk utrikestjänst. Han var uttalad socialdemokrat och var under Vietnamkrigets slutskede ambassadör i Hanoi (1972-74). Han verkade sedermera som ambassadör i Bangkok (1976-81), Alger (1982-87) och Warszawa (1987-91). Sin första utrikestjänst var i Jakarta (1962) och han var senare också verksam i Washington. Under en tid fram till sin död var Öberg bosatt i Karlskrona och deltog med starkt engagemang i grundandet av Östersjöinstitutet.
Innehåll |
Unga år
Öberg, född i Rouen, Frankrike, tillbringade sina första 16 levnadsår i Frankrike där fadern, som var svensk, arbetade vid den svenska ambassaden som UD-tjänsteman. Modern kom från Frankrike. År 1952 kom Öberg till Ångermanland, först till Härnösand sedan till Sollefteå där han tog studentexamen 1954. Han studerade vidare på Uppsala universitet och erhöll där en Jur.kand.. Han var gift med Birgit Öberg och hade fyra barn.
Kontroversiell
Genom intervjuer och uttalanden i media framstod Öberg som färgstark och egensinnig. Särskilt uppmärksammad blev han för de dikter han skrev under Vietnamkriget. I november 1969, efter att Song Mymassakern blivit känd, publicerade han en dikt i tidningen Expressen. Öberg nämnde där ortnamnen Lidice och Oradour, till vilka statsminister Olof Palme sedermera anknöt i sitt berömda tal julen 1972. Öberg väckte internationell förvåning över sina uttalanden att han inte sett några lik, och enbart fyra soldater, i Kambodja i samband med sin och hustruns resa till Angkor Vat 1977, alltså under Röda Khmerernas skräckvälde. Från Thailand uttrycktes förundran över att han på detta sätt underkände tusentals vittnesmål från kambodjanska flyktingar. Vid gränspasseringen ut från Kambodja gjorde journalisten Staffan Heimerson ett inslag med Öberg, vilket senare sändes, kraftigt klippt, i nyhetsprogrammet Rapport. Dåvarande utrikesminister Karin Söder (centerpartiet) kritiserade Öbergs uttalanden för att strida mot svensk utrikespolitik i flyktingfrågor och i fråga om Sveriges engagemang för mänskliga rättigheter. Öberg hävdade att resan till Angkor Vat var av privat karaktär. I riksdagsdebatten figurerade så sent som den 12 oktober 1999 Öbergs namn, då utrikesminister Anna Lindh besvarade folkpartiledaren Lars Leijonborgs interpellation rörande den svenska politiken gentemot Kambodja.
Diplomatiska insatser
Öberg kom under sin tid som ambassadör i Warszawa att få tillfälle att utöva praktisk diplomati under en känslig period i Polens utveckling. I en tid som kännetecknades av starka motsättningar mellan å ena sidan den rådande statsmakten under president Wojciech Jaruzelski och å andra sidan fackföreningen Solidaritet under Lech Walesa bjöd Öberg in dessa båda ledare till hemliga överläggningar på svenska ambassaden - en ambassad som tjänligt nog råkade ligga (och alltjämt ligger) på andra sidan gatan från presidentpalatset i Warszawa. En möjlighet till dialog skapades på detta sätt i biblioteket på den svenska ambassaden.
Skrifter av Jean-Christophe Öberg
- Varför Vietnam? Ett kapitel i svensk utrikespolitik 1965-1970. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1985
