Från Rilpedia

Jan Gezelius, född 1923, är en svensk arkitekt. Gezelius fick sin arkitektexamen vid KTH 1953 och hade sedan tidigare en fil kand inom konsthistoria. Därefter fick han anställning på bland annat KF:s arkitektkontor, innan han 1964 kom till Stadsbyggnadskontoret i Stockholm där han blev ansvarig för parkavdelningen.

1967 började han arbeta alltmer på egen hand och fick flera uppdrag; de flesta av dessa handlade om mindre projekt som villor och fritidshus. Under 1970-talet blev han ledamot i Konstakademien och utsågs till slottsarkitekt vid Strömsholms slott Gezelius har varit gästprofessor vid universitetet i Graz och München, samt professor vid Chalmers i Göteborg under 1980-talet.

Överhuvudtaget är Jan Gezelius produktion av byggnader tämligen begränsad, men de som har uppförts har uppmärksammats både i Sverige och utomlands. Gezelius stil kan beskrivas som rustik, lättsam, historiskt inspirerad och lekfull med enkla konstruktioner, ofta i trä, vilket passar projekt i mindre skala och som är typiska värden inom den samtida Postmodernismen.

År 1994 blev Gezelius promoverad till hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola.^[1]

Verk

• Flyttfågelmuseum, Öland 1961
• Fiskarens hus, Öland 1963
• Villa Drake, Borlänge 1970
• Etnografiska museet, Stockholm 1978
• Eketorps fornborg (museum), Öland 1982

Utmärkelser

• Kasper Salinpriset
• Träpriset
• Prins Eugen-medaljen

Källor

1. ↑ Chalmers: Hedersdoktorer: Jan Gezelius, läst 14 april 2009