James Lind
Från Rilpedia
James Lind, född 1716 i Edinburgh, död 1794, var en skotsk marinläkare, som upptäckte att skörbjugg kunde förebyggas med C-vitaminrika citrusfrukter. Som marinläkare var han en pionjär, då han inte endast sökte lappa ihop och lindra plågorna för redan skadade och insjuknade flottister. I stället verkade han ihärdigt för förebyggande åtgärder; förbättrad hygien och - inte minst - C-vitaminrik citrusfrukt.
Innehåll |
Skörbjugg – ett gissel genom tiderna
Skörbjuggen (av det holländska ordet scheurbek – "sårig mun") har genom tiderna plågat människan; under den mörka årstiden med dess brist på färsk frukt och grönsaker, men framför allt under långa sjöresor. I dag vet vi att den orsakas av brist på C-vitamin, ett ämne som kroppen behöver bland annat för att bygga bindväv, men som den inte kan tillverka själv.
Att människan alls behöver tillföras vitaminet med kosten kan faktiskt betraktas som en ärftlig sjukdom som drabbat hela vår art. De flesta andra däggdjur kan själva tillverka sitt C-vitamin, men hos oss har det blivit ett fel i genen för ett av de enzymer som sköter om "tillverkningen".
Föregångsmän som behandlade med näringstillskott
Lind var alls inte den förste att söka bot för skörbjuggen i växtriket. När upptäcktsresanden Jacques Cartier år 1536 övervintrade i det nuvarande Québec, drabbades många av hans män av åkomman. De botades dock alla av en medicin som irokesindianerna beredde som ett avkok av gröna barr. Uppenbarligen kände indianerna väl till sjukdomen.
Och den tyske läkaren J. F. Bachstrom skildrade 1734 i sin Observationes circa scorbutum en epidemi av skörbjugg som utbröt i den polska staden Torun under en belägring år 1703. Han hävdade där att sjukdomen helt orsakades av brist på färska grönsaker.
Lind började som fältskär
Men Lind blev alltså den förste att på ett systematiskt sätt pröva olika botemedel. Född i Edinburgh 1716 inledde han där 1739 sin karriär som fältskärsassistent i brittiska flottan. Då skörbjuggen vid denna tid skördade fler sjömäns liv än egentliga stridshandlingar, var det naturligt att Lind började söka medel att förhindra den. Han kände till Bachstroms rapport och även liknande händelser i andra belägrade städer, och trodde också på teorin om kostens betydelse.
Men det gällde att bevisa den, och också att hitta ett lämpligt kosttillskott som kunde användas under långa sjöresor.
Testade sex olika kosttillskott
1747 genomförde han så ett viktigt experiment. På skeppet Salisbury som just hade löpt in till Edinburghs hamn fann han 12 stycken sjömän med likartade symptom på skörbjugg: sårigt tandkött, små blåmärken, slöhet och svaga knän. Under experimentet bodde de på samma sätt och fick alla vattvälling med socker till frukost och färsk lammbuljong och kokt skorpa med havre och russin på dagen.
Men dessutom erhöll de något av de sex olika kosttillskott som Lind ville undersöka; en quart cider, 25 droppar vitriolelixir (alkohol, svavelsyra, ingefära och kanel), 2 skedar vinäger, ½ pint havsvatten, två apelsiner + 1 citron, eller "tandköttssirap" (vitlök, senapsfrö och rädisa i Peru-balsam och myrragummi)+ havrevatten syrat med tamarindfrukt.
Det visade sig mycket övertygande att behandlingen med citrusfrukter var överlägset bäst - de patienterna var helt arbetsföra efter 6 dagar. Näst bäst var cider - de männen var på bättringsvägen, då försöket avbröts efter fjorton dagar. Alla de övriga tillskotten var helt utan effekt.
Vid denna tid drogs en skarp skiljelinje mellan fältskärer/kirurger å ena sidan och medicine läkare å den andra. Men parallellt med arbetet som fältskär hade han studerat medicin, erhöll 1748 läkarexamen och läkartjänst vid marinens sjukhus i Haslar. När han så 10 år senare hade avancerat till chef för sjukhuset, inledde han på allvar sina försök att få flottan att införa citrusfrukter som en stapelvara i kosten ombord.
James Cook prövade med lyckat resultat
Av tradition är dock flottofficerare ett konservativt släkte, och Lind rönte föga framgång. Kapten James Cook anammade dock den nya idén och förlorade mycket riktigt inte en enda man i skörbjugg under sin stora världsomsegling på 1770-talet. Dessa resultat ledde dock inte till några förändringar inom flottan i övrigt. Lind utsågs visserligen 1783 till kung Georg III:s livläkare, men någon förståelse för sin frukt-idéer fick han icke.
Men Lind lämnade även andra ovärderliga bidrag till en förbättrad hälsa hos sjömännen. Han propagerade för regelbunden avlusning för att få bukt med tyfusen, ett annat av dåtidens gissel, rekommenderade särskilda sjukhusskepp i de tropiska hamnarna (för att förebygga bland annat dysenterismitta) och att skeppen borde utrustas med anläggningar för destillation av havsvatten, så att man alltid hade tillgång till friskt dricksvatten.
Tyvärr fick han aldrig uppleva sin slutliga triumf. Det var först 1795, året efter hans död, som flottan beslöt att lägga till citronsaft till sjömännens dagliga ransoner.
Källor
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
