Jacob Wallenberg (författare)
Från Rilpedia
Jacob Wallenberg, född 1746 i Viby socken, Östergötland[1], död 1778 i Mönsterås, Småland, svensk författare, kåsör och poet, främst känd för eftervärlden för sina humoristiska reseskildringar. 1769 reste Wallenberg med en ostindiefarare till Kina. Sina upplevelser gav han 1781 ut i reseskildringen Min son på galejan.
Innehåll |
Utbildning och tidig karriär
Wallenberg studerade vid Linköpings gymnasium, där han fick bra betyg för flit och kunskaper, men han fick även en kommentar om "mindre stadgat uppförande, dock utan svårare förseelser". 1763 blev han student i Uppsala, där han både festade och studerade, tills hans ekonomi tvingade honom att ta anställning som informator, först i Norrköping, sedan i Västervik och till sist, 1767, i Göteborg. Där blev han informator hos direktören i Ostindiska kompaniet Holtermann.
Resor till Kina
Denna anställning fick stor betydelse för hans litterära verksamhet. På sin uppdragsgivares bekostnad gjorde han under sommarmånaderna 1769 en resa i Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike och England. Under resan skrev han en Sanfärdig resebeskrifning, börjandes med kongl. sjö- och stapelstaden Kungsbacka, beskrivande såvidare den bekanta och obekanta verldens märkvärdigheter, mirabilia samt underligheter etc.. Under denna färd sände han även ett par korrespondensartiklar till tidningen Göteborgske spionen. I den hade han redan 1767 låtit offentliggöra delar ur sin ofullbordade hjältedikt "Viborgska smällen". Det var på Holtermanns rekommendationer som han 1769 anställdes som skeppspräst på Ostindiska kompaniets fartyg "Finland", med vilket han gjorde tre resor: 1769-1771, 1772 och 1774.
Författarskap
Det var på den första resan som han skrev sin berömda reseskildring Min son på galejan. Just då han på väg att påbörja sin fjärde ostindiska resa utnämndes han 1777 till kyrkoherde i Mönsterås. Han tillträdde platsen den 1 maj 1778. Samma år hade hans bibliska drama, Susanna (uppfört i Stockholm 51 gånger 1779-1818), blivit tryckt i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborgs handlingar, då verket hade vunnit samfundets pris. Denna drama utmärks av enkel plan och livlig dialog, skriven på välljudande alexandriner. Det var det enda verk som tryckets i Wallenbergs namn under hans livstid.
Om reseskildringen Min son på galejan skrev han till sin vän Lindblom, att den var "singulier och ridicule", att den "admirerades af alla, den stadiga ålderdomen undantagen", samt att dess "ton var ny" och att "den vore komplett, om inte författaren vore prest". Den blev inte utgiven i tryck av honom själv, antagligen just på grund av att han var präst.
Först 1781 utkom en utgåva av Min son på galejan och Sannfärdig resebeskrijning, i hvilken upplaga likväl flera förändringar och uteslutningar äro företagna. Wallenberg framträder i Min son på galejan som en av våra främsta humorister och som en frisk, älskvärd prosaförfattare. Han härmar först skämtsamt Linnés reseskildringar, men skapar snart en egen poetisk humoristisk resestil.
Verk
Referenser
Noter
Övrigt
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Wallenberg, 1904–1926 (Not).
