Isaac Babel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Isaac Babel
Isaac Babel.png

Född 13 juli 1894 (129 år)
Odessa, Tsarryssland
Död 27 januari 1940 (45 år)
Butyrka fängelse, Moskva, Sovjet
Yrke journalist, dramatiker och novellförfattare
Nationalitet Judisk
Språk Ryska
Litterära rörelser Medlöpare

Isaac Emmanuilovich Babel, (Исаак Эммануилович Бабель), född 13 juli 1894 död 27 januari 1940, var en sovjetisk journalist, dramatiker och novellförfattare som av en del hyllades som "den ryska judenhetens största prosaförfattare."[1]

Innehåll

Tidiga år

Född i en judisk familj i Odessa under en period av social omvälvning och judisk massemigration från Tsarryssland överlevde Isaac Babel pogromen 1905 med hjälp av kristna grannar som gömde familjen, men hans gammelfarbror Shoyl var en av de cirka 300 judar som mördades.[2]

För att komma in på den förberedande klassen vid Nikolaj I Odessa Handelsskola måste Babel komma över kvoten för judiska studenter (10 % inom gränsområdet där judar främst var bosatta, 5 % utanför och 3 % för båda huvudstäderna), men trots att han hade tillräckliga betyg gavs platsen till en annan pojke, vars far mutade skolmyndigheterna. Han fick undervisning hemma ett år och avverkade två årskurser på den tiden. Förutom vanliga skolämnen läste han Talmud och musik. Inspirerad av sin lärare i franska och fransk litteratur satte han stort värde på Flaubert och Guy de Maupassant och sina första egna historier skrev han på franska.

Efter ett misslyckat försök att komma in på universitetet i Odessa (återigen på grund av kvoter) började Babel vid Kievs finans- och handelsinstitut. Där mötte han sin blivande fru, Yevgenia Gronfein.

Tidig karriär

Babel tog examen 1915 och flyttade till Petrograd (idag Sankt Petersburg), trots lagar som begränsade judars bosättning till gränsområdet. I huvudstaden mötte han den ryska författaren Maxim Gorkij som publiserade några av hans berättelser i sitt litterära magasin Letopis' ("Летопись", "Krönika"). Gorkij gav den unge författaren rådet att skaffa mer livserfarenhet och denne skrev i sin självbiografi: "...Jag har allt att tacka för detta möte och uttalar alltjämt Alexej Maximovitjs (Gorkijs) namn med kärlek och beundran." En av hans kändaste självbiografiska noveller, "Historien om mitt duvslag" ("История моей голубятни"), dedikerades till Gorkij.

Historien "Badrumsfönstret" ansågs obscen av censorerna och Babel anklagades för brott mot strafflagen artikel 1001.

De följande sju åren kämpade Babel på kommunistsidan i ryska inbördeskriget, arbetade i Tjekan som översättare för kontraspionaget i Odessa, i matrekvisitionen, i Narkompros (Undervisningskommissariatet), i ett typografiskt tryckeri och som nyhetsreporter i Petersburg och Tbilisi. Han gifte sig med Yevgenia Gronfein 9 August 1919 i Odessa.

Under det blodiga ryska inbördeskriget placerades han 1920 i första kavalleriarmén och upplevde det polsk-sovjetiska kriget 1920. Han dokumenterade de hemskheter han bevittnade i Dagbok 1920 (Konarmeyskiy Dnevnik 1920 Goda) som han senare använde för att skriva Röda kavalleriet (Конармия), en samling noveller såsom "Korsandet av floden Zbrucz" och "Min första gås". Det legendariska våldet hos första kavalleriet verkade stå i stark kontrast till Babels egen milda natur.

Babel skrev: "Först 1923 har jag lärt mig att uttrycka mina tankar på ett klart och inte alltför långrandigt sätt. Därefter återupptog jag skrivandet." Flera historier som senare inkluderades i Röda kavalleriet publicerades i Vladimir Majakovskijs tidskrift LEF ("ЛЕФ") 1924. Babel's uppriktiga beskrivning av krigets brutala verklighet, i kontrast till revolutionsromantiken, förskaffade honom några mäktiga fiender, bland annat chefen för första kavalleriarmén Budyonny, men Gorkijs ingripande bidrog till att rädda boken, och den översattes snart till många språk.

Tillbaka i Odessa började Babel skriva Berättelser från Odessa, en serie noveller som utspelade sig i gettot Moldavanka i Odessa, där han var född. Han beskrev judiska gangsters liv före och efter Oktoberrevolutionen 1917. Vid samma tid mötte Babel Ilya Ehrenburg och närde en tidig vänskap med honom. Han fortsatte att skriva noveller och vinna berömmelse under 20-talet. Hans hustru emigrerade 1925 till Paris.

Konflikter med myndigheterna

Beria's letter to Politburo Stalin's resolution The Politburo's decision
Vänster: Berias brev till Stalin i januari 1940, där han ber om tillstånd att avrätta 346 "fiender till CPSU och Sovjetmakten" som ägnade sig åt "kontrarevolutionära, höger-trotskyistiska konspirationer och spionaktiviteter." Nummer 12 på listan är Isaac Babel.
Mitten: Stalins handskrift: "за" (bekräftande).
Höger: Politbyråns beslut signeras av sekreterare Stalin.

Babel reste 1930 i Ukraina och bevittnade kollektiviseringens brutalitet, särskilt den framtvingade svälten - Holodomor - 1932-1933. När Stalin drog åt sitt grepp om Sovjetisk kultur på 1930-talet, och i synnerhet med den socialistiska realismens uppgång, drog sig Babel allt mer tillbaka från det offentliga livet. Under den stalinistiska kampanjen mot formalism inom konsten kritiserades Babel för påstådd "esteticism" och låg produktivitet. Vid Sovjetiska författarförbundets första kongress (1934), noterade Babel ironiskt att han höll på att bli "mästare i en ny litterär genre, tystnadens genre."

Efter flera ansökningar beviljades han tillstånd att hälsa på sin familj i Frankrike, och 1935 höll han ett tal för den anti-fascistiska Internationella författarkongressen i Paris. Sedan han återvänt samarbetade han med Sergei Eisenstein om filmen Bezhins äng och arbetade med manus till andra sovjetiska filmer.

Arrestering och död

NKVD:s foto av Babel taget efter hans arrestering

Referenser

  1. Neither and Both; anthology. Joshua Cohen. The Forward Arts & Culture; S. B2. 6 juli 2007
  2. Odessa Pogroms. Center of Jewish Self-Education "Moria" och American Jewish Joint Distribution Committee

Externa länkar

Personliga verktyg