Ingrid Luterkort
Från Rilpedia
Ingrid Luterkort | ||
---|---|---|
Information | ||
Född | Lund, Skåne 28 juni 1910 |
|
Aktiva år | 1932-2007 |
Carola Ingrid Margareta Segerstedt Luterkort, född Eklundh 28 juni 1910 i Lund, svensk skådespelare, regissör, musiker och dramapedagog.
Innehåll |
Biografi
Ingrid Luterkort debuterade som skådespelare under namnet Ingrid Eklundh. Hon utbildade sig först till kantor för att ha ett yrke vid sidan av skådespeleriet. Hon studerade vid Dramatens elevskola 1932-1934 där hon gick i samma klass som Ingrid Bergman, Gunnar Björnstrand, Irma Christenson och Signe Hasso. Hon scendebuterade på Dramaten år 1933. Hon räknas till en av Sveriges första kvinnliga teaterregissörer med regidebut 1940 vid Dramatikerstudion i Stockholm och senare 1944-45 och 1950-1953 vid stadsteatern i Helsingborg. Hon var under flera år engagerad vid Sveriges Radio som uppläsare av Dagens dikt. Hon undervisade i teatervetenskap vid Stockholms universitet 1970-1977 och debuterade som sommarvärd i radio 2005.
Ingrid Luterkort (som passerade 90-strecket år 2000) är fortfarande aktiv inom film, tv och teater med ett imponerande spann från filmklassikern Barnen från Frostmofjället (1945) till filmen Underbar och älskad av alla (2007) i bagaget som skådespelare. Kunde senast ses på teaterscenen som Budbäraren Panope i Jean Racines klassiska pjäs Fedra på Dramaten under våren 2006 (Ingrid Luterkort blev därmed - vid 95 års ålder - den äldsta skådespelare som medverkat i en pjäs på Dramaten; möjligtvis även den äldsta svenska skådespelare som spelat på en professionell teaterscen i Sverige i en icke-statist-roll).
Luterkort har även skrivit en bok om skådespelarutbildningens historia i Sverige från 1700-talet och framåt; Om igen, herr Molander! (1998).
Gift 1935-52 med Einar Luterkort och från 1952 med intendenten Bengt Segerstedt (1911-86).
Regi
- 1944 - Vad vi gjort
Filmografi i urval
- 2007 – Beck - Den japanska Shungamålningen
- 2006 - Mästerverket
- 2004 - Bedragaren
- 2002 – Klassfesten
- 2002 - Pepparrotslandet
Bibliografi
- 1998 - Om igen, herr Molander!