Ingeborg Boggesdotter
Från Rilpedia
Ingeborg Boggesdotter i Högnalöff, död 1619, var en kvinna som avrättades för häxeri. Det vittnesmål hon avgav är kanske det allra första vittnesmålet om Blåkulla och häxsabbat i Sverige.
Innehåll |
Rättegången
Ingeborg Boggesdotter ställdes 3 augusti 1618 inför rätta i Uråsa socken anklagad för en rad handlingar om trolldom.
Ingeborg ber själv om att få utsättas för vattenprovet, eftersom hon tror att det kommer att bevisa att hon är oskyldig; det beviljas, och inför hundratals vittnen sägs hon flyta som en gås på vattnet och komma upp lika torr som hon slängts i. Det anses troligt, att hon efter detta utsattes för tortyr, även om det inte nämns i dokumenten.
Ingeborg Boggesdotter erkänner då att hon använt magi, att hon förtrollat fähusdörren så gårdskvinnan Segred Månssesdotter var sjuk i sex år innan hon dog. Den berömde häxjägaren mäster Håkan, som dömt Elin i Horsnäs 1611, drar ned hennes kläder och visar rätten att hon har ett rött märke mellan skuldrorna.
Ingeborg Boggesdotter försvarade sig med att hon hade lärt sig trolldomen av Elin Essbiörns. Elin hade kommit och gett henne ett betsel och bett henne att sätta det på en kalv. Då hon gjorde det hade hon flugit raka vägen bort till Blåkulla där Satan satt och häxorna satt till bords tillsammans med smådjävlarna och drack och kysste varandra. Vid Sstans sida satt den främsta häxan och en puke (smådjävul); varje häxa hade en djävul till bordskavaljer, och hennes hette Lazarus. Hon gavs också flera gårdar i förläning, som hon hade rätt att hädanefter skicka mjölkharar, bjäror till. Tre dagar senare hade hon mött Djävulen i skogen, som frågade om hon ville tjäna honom, och hon hade fallit på knä, tagit hans hand och haft samlag med honom, och han hade givit henne häxmärket, som han sög blod ur då hon sov, och de hade gjort bjäror av stubbar tillsammans innan han gett sig av.
Elin tillkallas och förnekar allt men eftersom hon inte kan få sina grannar att svära henne fri, bedömer rätten att hennes dåliga rykte berättigar att hon tas till Kalmar och utsätts för vattenprovet.
Den sista dagen försöker hon ta tillbaka sin bekännelse och talar i tungor så ingen kan höra vad hon säger. Rätten tror att djävulen förvirrar henne, och ber alla att be för att hon ska kunna säga sanningen. Hon tar då tillbaka förnekandet och bekräftar sin tidigare bekännelse och säger att Satan och Lazarus förvirrat henne.
Avrättningen
Hon avrättades i feburari 1619. Dokumentet säger att hon blev "avbränt"; fram till 1640, så var det lagligt att bränna folk levande på bål i Sverige utan att halshugga dem först, men bara tre fall är kända då detta straff har använts, varav två efter 1640. Det är dock teoretiskt möjligt, att Ingeborg brändes på bål.
