Illyrien
Från Rilpedia
.png)
Illyrien (Illyria, Iliria) är namnet på en historisk region och kungadöme på västra delen av Balkanhalvön, vid Adriatiska havets östra kust. En under äldre tid använd parallell beteckning för regionen är Dalmatien.
Enligt grekisk mytologi grundades första kungariket av kung Illyrius.
Under mer än flera tusen år innan slaverna på 500-talet invandrade var området öster om Adriatiska havet, alltsedan 4000 år f.Kr., hemvist för antikens illyrer. Den illyriska civilisationen är följaktligen en av Europas äldsta. De bebodde det som idag motsvarar större delen av det forna Jugoslavien (huvudsakligen Bosnien och Dalmatien) samt Albanien. De talade ett indoeuropeiskt språk som troligen är nära besläktat med våra dagars albanska. Många namn på illyriska folkgrupper och platser har överlevt i skriftliga källor på både grekiska och latin. Vi kan inte vara säkra på att de själva kallade sig illyrer; i de flesta fall gjorde de förmodligen inte det. Vanligtvis har illyrerna främst definierats utifrån de grannfolk de skiljde sig från, det vill säga kelter, daker, thraker, greker och antikens makedoner.
Trots att William Shakespeares pjäs Trettondagsafton utspelade sig i "en stad i Illyrien" tog det mer än två sekel innan namnet uppenbarade sig på Europakartan. På villkor från Schönbrunnfördraget skrivet den 14 oktober 1809 överlät Österrike en stor landmassa öster om Adriatiska havet tillsammans med övre Kärnten, den Istriska halvön och Dalmatiska kusten till kejsardömet Frankrike under Napoleon I att styras under beteckningen de Illyriska provinserna. Större delen av dessa kom efter Wienkongressen att bilda kungariket Illyrien, som varade till 1849; därefter har det inte funnits någon europeisk statsbildning med namnet Illyrien.
Under 1830- och 1840-talen uppstod illyrismen, en sydslavisk rörelse, ledd av Ljudevit Gaj, med syfte att förena alla sydslaver.
Inte bara Shakespeare, utan också Jean-Paul Sartre och Lloyd Alexander har använt namnet Illyrien på fantasiländer i skönlitterära verk.
Illyrien omnämns i Bibeln samt Iliaden.
Många romerska kejsare härstammade från Illyrien.
Baserat på historiska källor och språkliga, antropologiska och arkeologiska studier finns teser att albanerna ska vara direkta ättlingar till illyrerna.[1]
Innehåll |
Geografi
Illyrien har i geografisk-etnografisk mening under olika tider haft olika betydelse. Först betecknades därmed det av en mängd illyriska folk bebodda området mellan floderna Arsia (nu Arsa i östra delen av halvön Istrien) i väster, Drinus (nu Drina), Boebiska bergen och den från Scardus i söder löpande bergåsen (Turjanska Planina och Grammos, mellan Albanien och Makedonien) i öster, Pannonien i norr, Epirus i söder och Adriatiska havet i sydväst och väster. Det omfattade sålunda större delen av nuvarande Kroatien och Bosnien, Dalmatien, Montenegro och norra hälften av Albanien. Men man gav det stundom en ännu vidsträcktare omfattning, i det man dit räknade även Pannonien och Noricum i norr.
Historia
Huvudartikel: Illyriens historia
Ett flertal illyriska stammar kan ha slagit sig ner på Apenninska halvön. Dessa stammar kallas i förekommande fall italo-illyrier. Nordliga illyriska stammar vid floden Sava assimilerades av där boende keltiska stammar. Under 400-talet började keltiska folkslag att slå sig ned i områdena mellan Drava- och Savafloden som sträckte sig från öst i Kroatien till väst om Serbien.
Uppgifter hos antika författare kan tyda på att stammarna Agrianes, Triballi och Paeoni var av trakiskt ursprung.
Se vidare även lista över illyriska stammar.
Civilisationen Illyrien
Idag återstår inte många illyriska lämningar som vittnar om områdets tidiga civilisation, vilket ofta förklaras med de många krig och assimileringar förekommit i området, vilka fått till följd att den illyriska civilisationen har varit svår att bevara.
Militärväsende
Uppgifter från 280 f.Kr. omtalar att den illyriske kungen Monun erbjöd kungariket Makedonien 20 000 man som försvar mot en keltisk invasion. Arkeologiska fynd tyder på att illyrierna använde ett flertal olika vapen: Svärd, yxa, kniv, pilbåge och spjut (sybina). Sica var en böjd kniv som användes av illyrierna enligt den romerske poeten Ennius. Sicarius var det latinska termen för en illyrisk avrättningsmetod med hjälp av kniv.
Stora delar av Illyrien var skogsbevuxet och bergigt, något som möjliggjorde överraskningstaktik mot inkräktare. Försvararna ska ofta ha tagit till flykten. Thukydides skriver "Kriga eller fly var lika hedersamt för dem".
Skeppsbyggnadskonsten ska ha stått högt, med lätta och snabba galärer (jämför Liburnae och slaget vid Actium).
Se även
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Illyrien, 1904–1926 (Not).
Noter
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Illyrien
