Från Rilpedia

Erik Hjalmar Frisell, född 27 augusti 1880 på Stömne bruk i Värmland, död 27 maj 1967, (vilar på Norra begravningsplatsen i Stockholm). Släkten är från Frykerud; fadern var bruksägare, farfadern ekonomisk direktör och brukspatron vid Stömne bruk, farfars far mönsterskrivare vid Närke-Värmlands regemente, farfars farfar hemmansägare på Fagerås i Frykeruds socken.

Frisell utbildade sig till artilleriofficer i Uppsala men övergick till reserven som kapten kring 1910. Han rekryterades 1918 som chef för Svenska brigaden och reste med de första frivilliga över till Uleåborg där truppen övades. Efter operationerna i Tammerfors, då brigaden gjorde stora förluster på grund av dålig utrustning och träning, samt illa genomförd planering, fick Frisell lämna befälet. I och med omorganisationen av den vita hären i början av april hamnade brigaden under avdelning Hjalmarson. Chefskapet över själva bigaden växlade flera gånger (dess sista chef var Allan Winge).

Efter kriget lämnade Frisell Sverige och reste till Kenya under tio års tid för att staka järnväg åt brittiska armén. Hemkommen från Afrika skrev han bland annat två självbiografiska böcker om sina Afrikaår. Fram till sin död verkade han som författare och uppfinnare i Sverige. Han var gift två gånger, tidigt skild i första äktenskapet, och fick sju barn.

Referenser

• Ericson, Lars, Svenska frivilliga (1996)
• Gyllenhaal, Lars & Lennart Westberg, Svenskar i krig 1914-1945 (2000)
• Svenska släktkalendern (1913)
• Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund