Från Rilpedia

Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter. Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.

Heruler, eruler, eruli, från mitten av 200-talet e.Kr. till mitten av 500-talet namn på germanska folkgrupper, på 300-talet ofta romerska hjälptrupper. Sambandet mellan olika grupper av heruler är dunkelt och omtvistat.

De omnämns som plundrare i Gallien, Spanien, på Balkan (Aten, Sparta mfl) och möjligen vid Svarta havet (helouroi). I samband med goternas angrepp på romarna vid Svarta havet vid mitten av 200-talet e.Kr. nämns de som den folkstam som stod för de största raiderna till sjöss och försökte erövra Byzantion (som senare blev Konstantinopel). "Dessa anfall räknade ofta så många fartyg att de mer kunde betraktas som flytande kungariken än som sjörövareskader" enligt en samtida betraktare. De besegrades dock andra gången de kom till Aten, och en stor del av herulerna stupade eller blev tillfångatagna. År 268 e.Kr. kommer de tillbaks tillsammans med goter och flera andra stammar, men besegras på nytt av kejsar Claudius II Gothicus i slaget vid Naissus (i Serbien) där tiotusentals germaner lär ha stupat.

I början av 300-talet e.Kr. nämns herulerna som ett av de folk som översvämmar Gallien efter kejsar Diocletianus död. När hunnerna stormade fram mot Svarta havet och Balkan så invaderades romarriket av germaner, och herulerna deltog tillsammans med goterna i slaget vid Adrianopel år 378 där romarna led ett stort nederlag. En grupp vid mellersta Donau blev på 470-talet en regional stormakt, men de besegrades ca 510 av langobarderna och var sedan av sekundär betydelse tills de assimilerades med andra folk.

Troligen hade dessa heruler vissa band till södra Skandinavien: Enligt Jordanes hade de fördrivits från sina hem av danerna innan de deltog i folkvandringarna på kontinenten.^[1] Den grekiske historikern Prokopios, som berättade om dem, hävdade att dessa heruler efter sitt nederlag splittrades i två grupper: en som bosatte sig i Illyricum, och en som vandrade genom danernas land och sedan bosatte sig i Thule på andra sidan havet i närheten av en folkrik stam som kallades för Gautoi, vilket bara kan tolkas som götarna. ^[2]

Vissa forskare har velat placera de nyanlända herulerna i Blekinge och Värend, men det beror på en rad av lösa antaganden.^[3] Mats G. Larsson anser det troligare att det var till Sveriges västkust de kom. Det finns vissa indicier som stödjer detta, bland annat den stora koncentrationen fornborgar i området, och det faktum att man funnit brakteater i området närmast kusten men inte i västgötarnas kärnområden. Uppgifterna om herulernas nya bosättningsplats är dock så vaga, och det arkeologiska materialet tillåter så många tolkningar, att det inte kan bli fråga om något annat än spekulationer.^[4]

Fotnoter

1. ↑ Mats G. Larsson: Göternas riken: Upptäcktsfärder till Sveriges enande, Atlantis, Kristianstad 2002, sid. 42. ISBN 91-7486-641-9. 
2. ↑ Mats G. Larsson, sid 51-52
3. ↑ Lars-Olof Larsson: Det medeltida Värend, 1964, sid. 14. 
4. ↑ Mats G. Larsson, sid 53-55

Externa länkar

• Värmlands museum, om heruler
• Troels Brandt: The Heruls (på engelska)