Helgoland
Från Rilpedia
Helgoland är beläget cirka 70 kilometer utanför Tysklands kust i Helgolandsbukten och består av två tyska öar i Nordsjön. Det har en befolkning på 1 299 personer (2007) och tillhör förbundslandet Schleswig-Holstein, men är dock inte en del i EU:s tullområde.
Innehåll |
Geografi
De två öarna som Helgoland består av är den befolkade huvudön (Hauptinsel) vars yta är 1,0 km² och öster om denna Düne som är 0,7 km² och inte har någon bofast befolkning. Fram till 1720 var öarna sammanbundna, men denna naturliga förbindelse förstördes i en storm. Helgolands högsta punkt finns på huvudön och är belägen 61 meter över havet.
Historia
Helgoland nämns i historien så tidigt som 325 före Kristus då den grekiske sjöfararen Pytheas företog sin berömda resa till Thule. Han berättar att "där spolas rikligt med bärnsten in på våren ... Öborna använder den till att elda med, dessutom säljer de den till teutonerna, som är deras närmsta grannar på fastlandet."
Helgoland tillhörde Danmark 1714 fram till 1814, då det blev brittiskt. 1807 ockuperade brittiska trupper ön och gjorde den till brittisk koloni. Vid Freden i Kiel 1814 stannade Helgoland hos britterna. Helgolands havsbad grundades 1826 av J. A. Siemens. Det kom många författare och intellektuella till ön. Diktaren August Heinrich Hoffmann von Fallersleben var på semester på Helgoland när han skrev Deutschlandlied, Tysklands nationalsång. En tidig höjdpunkt för Helgoland som turistmål var på 1850-talet. 1864 ägde ett sjöslag mellan Österrike och Danmark rum utanför Helgoland (se slaget vid Helgoland 1864).
1890 skedde ett byte mellan Storbritannien och Tyskland där Tyskland fick Helgoland i utbyte mot Zanzibar genom Helgoland-Zanzibar-fördraget. Zanzibar låg vid denna tid utanför Tyska Östafrikas kust. Helgoland kom nu att förändras då ön byggdes ut till en kustfästning och marin stödpunkt, bland annat för skyddet av Kielkanalen. Under första världskriget skedde sjöslag vid Helgoland 1914 och 1917. Strax innan krigsutbrottet evakuerades Helgolands befolkning och helgoländarna kunde återvända först 1918.
Helgoland var obeboelig efter ett omfattande brittiskt bombardemang av ön 18 april 1945. En lokal grupp hade försökt få kontakt med britterna innan anfallet för att hindra förstörelsen av hembygden kort innan krigsslutet. De sex männen blev förrådda och sköts några dagar senare i Cuxhaven. Efter andra världskriget använde britterna Helgoland för militära ändamål och ön blev övningsplats och militärt spärrområde. 1947 försökte britterna spränga hela ön. De evakuerade helgoländarna gjorde flera politiska initiativ för att rädda och komma tillbaka till hemön. 1948 bad man Förenta nationerna om hjälp och 1950 hissade två studenter den tyska och europarörelsens flagga på ön, vilket skapade en bred rörelse för att rädda Helgoland. Under tiden fortsatte britterna att använda ön som övningsområde. Britterna gav tillbaka Helgoland 1 mars 1952 till Västtyskland och befolkningen tilläts att flytta tillbaka.
Litteratur
- L'explosion d'Heligoland. - Discussion des observations effectuées à Uccle, C. Charlier, 1947, Ciel et Terre, Vol. 64, p. 193.
- Results of Seismic Observations in Germany on the Heligoland Explosion of April 18, 1947, 1951, Reich, H.; Foertsch, O.; Schulze, G. A. Journal. Journal of Geophysical Research, Vol. 56, p.147.
