Tyska Östafrika
Från Rilpedia
Tyska Östafrika | |||||||
|
|||||||
|
|||||||
|
|||||||
Huvudstad | Bagamoyo (1885-1890) Dar es-Salaam (1890-1918) |
||||||
Statsskick Sista Kejsare Sista Guvernör |
Tysk koloni Vilhelm II H.A.Schnee |
||||||
|
|||||||
|
|||||||
Yta • Totalt • Vatten |
995 000 km² - |
||||||
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
(1913) 7 700 000 varav 4 100 tyskar 7,7 inv/km² |
||||||
Valuta | Rupie |
Tyska Östafrika, Deutsch-Ostafrika var en tysk koloni 1885-1919. Tyska Östafrika innefattade Tanganyika i dagens Tanzania, dvs fastlandsdelen utan ön Zanzibar samt de nuvarande staterna Burundi och Rwanda. Tyska Östafrika var Tysklands största koloni till ytan och befolkning.
Efter första världskriget delades området mellan Storbritannien (Brittiska Östafrika), Belgien (Ruanda-Urundi, nuvarande Rwanda och Burundi) och Portugal (Kiongatriangeln, som uppgick i Portugisiska Östafrika, nuvarande Moçambique).
Motstånd
De tyska kolonisatörerna mötte upprepat motstånd från befolkningen i de koloniserade områdena. Abushiriupproret 1888–1891 under Abushiri ibn Salim al-Harthi startade när tyskarna just tagit kontrollen över Bagamoyo, Dar es Salaam and Kilwa, och samlade både den arabiska befolkningen och de afrikanska stammarna på längs kusten till motstånd under några år. Abushiri tillfångatogs och hängdes offentligt 1889, men motståndet fortsatte efter hans död.
Heheupproret 1891–1894 under hövdingen Mkwawa i södra delen av kolonin, nuvarande Iringa, falnade när tyskarna lyckades sluta allianser med andra klaner i samma område. Mkwawa fortsatte före gerillakrig i några år, innan han omringades och begick självmord 1898.
Maji Maji-upproret ("vatten, vatten-upproret") 1905 under spiritisten Kinjikitile Ngwale är den kanske mest kända upproret, som slogs ner brutalt av Gustav Adolf von Götzen, vilket ledde till debatt och krav på reformer. Efter upproret tog Bernhard Dernburg över den koloniala administrationen, och lyckades med en mindre hårdför attityd bygga en fungerande koloni.
Externa länkar
Källor
- Putzger, F.W. - Historischer Schulatlas (1954), Velhagen & Klasing