Från Rilpedia

Christian Johann Heinrich Heine, född 13 december 1797 i Düsseldorf, död 17 februari 1856 i Paris, tysk författare. Heine är en av Tysklands främsta författare, känd för sin skarpa ironi. Den resulterade i att han fick många fiender under sitt liv, Preussen och Tyska förbundet beslöt 1833 respektive 1835 att förbjuda Heines verk (se citat nedan). Heines skrifter var också förbjudna i Tyskland och brändes på bål under den nazistiska tiden.

Många av Heines dikter har tonsatts, bland annat av Robert Schumann. Kärleksdikterna är skenbart romantiska, men har en ironisk underton. De politiska dikterna, som Tyskland: en vintersaga, liksom andra politiska skrifter av Heine, är svåröverträffade genom sin kombination av jordnära humor och briljant diktkonst. Heines dikter har översatts till svenska många gånger, inte alltid med lyckat resultat eftersom likheterna mellan tyska och svenska lockar till språkliga genvägar.

Innehåll 1 Biografi 2 Citat 3 Bibliografi 4 Externa länkar

Biografi

Harry Heine var namnet hans föräldrar gav honom vid hans födsel. Harry var den äldsta av Samson Heine och hans fru Bettys fyra barn. Harrys farbror Salomon Heine finansierade Harrys studier i juridik och även företaget "Harry Heine & Co.". Företaget gick dock i konkurs, då Harry hellre sysselsatte sig med diktkonst. 1825 promoverades han till doktor i juridik och konverterade till protestantismen för att öka sina chanser till en anställning inom det juridiska arbetsområdet. Han antog även förnamnen Christian Johann Heinrich. Han var dock inte speciellt intresserad av religion utan betraktade dopintyget som "entrébiljett till den europeiska kulturen".

Heinrich Heine flyttade till Paris 1831 och tre år senare träffade han franska Eugenie Crescentia Mirat (som han kallade Mathilde). De gifte sig sju år senare, 1841. Heine återsåg sitt hemland bara två gånger.

Heine var på 1840-talet vän med Karl Marx och Friedrich Engels, men var tveksam inför de kommunistiska idéerna. Han välkomnade den tyska revolutionen 1848, men blev besviken när den slutade med att kejsardömet bevarades.

Heinrich Heine led under många år av ryggmärgsförlaming. Han genomled flera sammanbrott och var nästan helt förlamad i åtta år. Han var då sängliggande i den så kallade madrassgraven. Heine avled 1856 och dödsorsaken har länge trotts vara syfilis. Mot detta talar dock att han fram till sin död behöll sin intellektuella klarhet och skärpa.

Heine begravdes på Cimetière Montmartre i Paris.

Citat

• "Varhelst man bränner böcker kommer man förr eller senare också att bränna människor."

Bibliografi

• Gedichte (1822; "Dikter")
• Tragödien, nebst einem lyrischen Intermezzo (1823)
• Reisebilder ('Resebilder', 1-2, 1826-27 och 1-2, 1830-31)
• Buch der Lieder (1827; "Sångernas bok")
• Französiche Zustände (1832)
• Die romantische Schule ('Den romantiska skolan', 1836)
• Den nyare sköna litteraturen, övers av Cederschiöld och P F Mengel, 1838
• Der Salon (1-4, 1844-49)
• Atta Troll (1843)
• Neue Gedichte 1844 (innehåller bland annat verseposet: Deutschland, ein Wintermärchen ("Tyskland en vintersaga")
• Romanzero (1851)
• D Hornung, Heinrich Heine den odödlige: en uppenbarelse från andevärlden, Stockholm 1860
• Harzresan: översättning av Herman A Ring, Stockholm, Fahlcrantz, 1899 (Die Harzreise)
• Don Ramiro: spansk kärlekssaga: efter Heine, Stockholm 1901
• En vintersaga: fri försvenskning av Hjalmar Procopé, Helsingfors, 1906 (Deutschland, ein Wintermärchen)
• Sångernas bok: ny översättning av Alfred Victorin, Stockholm, Björck & Börjesson, 1906 (Buch der Lieder)
• Fyra prosastycken av Heinrich Heine: översatta av Ellen Wester, Stockholm, Bonnier, 1909 ("Idéer", "Julirevolutionen", "Om koleran i Paris", "Inledning till Don Quixote")
• Dikter i urval: tolkade av Gösta Gideon Molin, 1917
• Tyskland: en vintersaga: på svensk vers av Hjalmar Söderberg, (Deutschland ein Wintermärchen), Bonnier 1919
• Valda dikter och prosastycken, med anmärkningar av Edvard Strömberg, Bonnier 1920
• Sångernas bok: ett urval: i svensk omdiktning av Hjalmar Procopé, 1920 (Buch der Lieder)
• Atta Troll: en sommarnattsdröm, översatt av Moje Bjarner, Bonnier 1926 (Atta Troll: Ein Sommernachtstraum)
• Ungdomsdiktning: urval och översättning av Ture Nerman, Stockholm, Tiden, 1926
• Paristidens diktning: urval och översättning av Ture Nerman, 2 volymer, Stockholm, Tiden 1927-29
• Ur visornas bok: översättningsförsök av Walter Murray, Västerås 1928 (Buch der Lieder)
• Dikter (i Världslitteraturen: De stora mästerverken), Stockholm 1929
• Kurt Friedlaender, Pusjkin, Balzac och Heine: tre samtida diktargestalter, översatt från tyska manuskriptet av Karin Melin, Stockholm, Eklund, 1949
• Johannes Edfelt, Heinrich Heine, Stockholm, 1955
• Lew Kopelew, Ein Dichter kam vom Rhein: Heinrich Heines Leben und Leiden, översatt från ryska av Helga Jaspers och Ulrich H Werner, Berlin, Severin und Siedler, 1981
• Tyskland: en vintersaga: på svensk vers av Hjalmar Söderberg (nyutgåva); Tyskland: en vintersaga av Wolf Biermann: på svensk vers av Bengt Anderberg, Stockholm, Författarförlaget 1982
• Bengt Hallgren, Som Heine i Paris, Stockholm, Alba, 1982
• På sångens vida vingar: dikter: tolkade och kommenterade av Nils Johansson, Stockholm, Atlantis, 1984
• Dimitrij Ivanovitj Pisarev, Heinrich Heine, översättning från ryskan Ola Jordán, Stockholm, Röda förlaget, 1995
• Dikter i svensk tolkning: i urval och tolkade av Sven Ingvar Alhström, Stockholm, S. Ahlström, 1996
• Romanser: i urval och tolkade av Sven Ingvar Ahlström, Stockholm, S. Ahlström, 1996 (med parallelltext på tyska)
• 34 romanser: i urval och tolkade av Sven Ingvar Ahlström, S. Ahlström, 1996 (med parallelltext på tyska)

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Heinrich Heine
  Bilder & media