Från Rilpedia

För den elektroniska musikstilen med samma namn se Hardcore techno. Hardcore kan också syfta på särskilt hängiven eller renodlad variant i andra sammanhang.

Hardcore är en subgenre av musikgenren punk och uppstod i USA i runt år 1980. Banden spelar i de flesta fall avsevärt snabbare än punkbanden på 70-talet gjorde, med samma fokus på ilska och aggressivitet. Låtarna är ofta korta, snabba, aggressiva och konsista, ofta bestående av endast ett par till tre riff och det lämnas sällan utrymme för gitarrsolon eller dylikt. Traditionell hardcore går i regel i 2-takt eller 4-takt. Aggression, DIY, straight Edge, skateboardåkning, veganism och hat är vanligt förekommande ämnen i texterna. Vanligt är också att man beskriver sin egen scen och/eller sin plats i samhället med kända låtar som till exempel New Yorker Crew, med bandet Judge.

I Sverige är det dock vanligt att trumkompet går i så kallad d-takt, eller d-beat. Det brittiska bandet Discharge var den grupp som började skriva låtar i d-takt och räknas som de som förde in detta i den hårda punken.

När hardcoren utvecklades tog många band även inspiration från hårdrocken och metallens tyngd. Idag används ofta termen hardcore som en övergripande benämning på hård och snabb punk. Vad som anses tillhöra genren är mycket subjektivt.

Exempel på musikstilar vars band och musik ibland benämns som hardcore är crust, raw punk, kängpunk, grindcore, metalcore, emocore, power violence, fastcore och screamo. ^[1] . ^[2][3][4]

Innehåll 1 Historia 2 Straight Edge 3 Anarkism, hardcore och DIY 4 Hardcore i Sverige 5 Hardcore-dans eller mosh 6 Källor

Historia

De tidiga pionjärerna omkring 1980 var punkband som Flipper, Dead Kennedys, Black Flag, Discharge, Misfits, och D.O.A.. Dessa är alla band som kallades både punk och hardcore på den tiden. Ofta räknas Bad Brains singel Pay to Cum som den första hardcorelåten.

Under genrens tidiga år var den starkt sammankopplad med skateboardåkning och en uppfattning är genren utvecklades av skatare under 1980-talet. Ett exempel på detta är hur skateboardåkningen togs till thrash metalen och crossovers mellan thrash och hardcore utvecklades även musikaliskt med band som Suicidal Tendencies, DRI och S.O.D.

Hardcorescenen växte fram i framför allt USA men även i andra länder utvecklades punken under 80-talet till att bli hårdare rent musikaliskt. Utvecklingen i England med framförallt pionjärbandet Discharge har betytt mycket för punkens utveckling i många länder och även för vad hardcorescenen är idag i många delar av världen. Den brittiska punkscenens utveckling av den hårdare punken är starkt förknippat med oi-punken som också varit betydelsefull för hardcorens utveckling i USA, dock inte i samma omfattning.

Exempel på inflytelserika hardcoreband: Sick of it All, Minor Threat, Agnostic Front, Converge, Gorilla Biscuits, Poison Idea, Cro-Mags, Dag Nasty, Nation of Ulysses, 7 Seconds, Negative Approach, Youth of Today, Judge, Slapshot, Kid Dynamite och Murphy's Law.

Straight Edge

Straight Edge är en livsstil och ett ideal som uppmanar till avhållsamhet från droger och alkohol, starkt förknippat med den amerikanska hardcorerörelsen på 80-talet. Vissa delar av rörelsen pekade även ut veganism och avhållsamhet från promiskuöst sex som centralt, dock varierade idealen mellan olika platser och händelseförlopp, men grunden var gemensam i en antireaktion mot den kommersiella och exploaterade punkrörelsen där självdestruktivt beteende och misärromantiserande ideal ansågs ha förlorat sin provokativa kraft och istället slagit tillbaka på själva rörelsen. Rörelsen har lånat sitt namn från låttiteln, "Straight edge", från Washingtonbandet Minor Threats första ep, 1981.

Livsstilen är mer associerad till hardcore som subkultur än till hardcore som musikstil. Till stor del handlar det om just agerande och utlevnad, framför åsikter, teori och analys och att praktisera sina ideal är centralt inom både straight edge- och hardcore vilket leder till att det inom kulturen uppstår en massa subjektiva definitioner av vad det man lever ut faktiskt innebär. Detta gör att det blir i princip omöjligt att applicera grundidealen i rörelsen till någon politisk ideologi utan snarare får man beskriva det som en livsstil mer än en livsåskådning. Trots detta dras ofta paralleller med anarkism och annan frihetlig socialism.

Anarkism, hardcore och DIY

Anarkistiska och socialistiska symboler var egentligen snarare marknadsmärken i den första punkvågen än åsikter. Dessa försvann nästan helt i hardcorerörelsen där det av de flesta ansågs viktigt att ta avstånd från den stil som band som The Sex Pistols hade tagit fram då det hade blivit ett mode med levnadsramar, skapat av samhället och inte av ungdomarna.

Till skillnad från ungdomarna som lyssnade på 60- och 70-talets föregångare till punken med artister och band som MC5, Iggy and the Stooges och Patti smith så samlades man inom hardcoren inte kring politiska åskådningar. Den tidiga punken satte ett värde i att provocera de samhällsideal som man inte höll med om vilket fördes vidare till 80-talets USA men inom hardcore sattes framförallt ett stort värde i att göra saker själv och gå sin egen väg. Kulturen skulle existera utanför skivbolag, producenter, media och mode. Istället skrev man egna tidningar, så kallade fanzines, där man recenserade band, spelningar och skivor. Skivor spelades in trycktes upp och distribuerades av banden utanför den reella skivmarknaden och även spelningar och spellokaler arrangerades, byggdes och togs om hand om av ungdomarna själva. Ett samlingsuttryck för detta otroliga ideella engagemang som ofta brukas och brukades i hardcorekulturen är, DIY, som står för do it yourself.

Hardcore i Sverige

Tidiga pionjärer inom svensk punk, kängpunk och crust benämns ofta utomlands som swedish hardcore. De två kanske mest inflytelserika banden är, Mob 47 och Anti Cimex, vilkas musik även har inspirerat många utländska band. Några andra exempel på inflytelserika band är Moderat Likvidation, Totalitär och Avskum. Tillsammans med de tidiga amerikanska hardcorebanden och det brittiska bandet Discharge har den svenska punkscenen sen tidigt 90-tal nästan enbart bestått av retro- och tributeband till ovannämnda.

Genren är i Sverige också förknippad med den Hardcorescen som växte fram i Umeå och andra Norrlandsstäder på 1990-talet, med band som bland annat umeåbandet Refused och Raised Fist från Luleå i täten. Refused hade en stark grund i genrens traditionella rötter och kan delvis representera hur den lät då, men experimenterade och tänjde ramarna tillräckligt mycket för att deras mest kända låtar snarare har hamnat under termen Post-hardcore.

Den delen av genren som kallas melodisk hardcore influerade senare skatepunk / poppunk till vad det blev på 1990-talet.

Hardcore-dans eller mosh

Den tidiga 1980-tals hardcore-musiken utvecklade mosh. Mosh kan innebära flera saker, varierande efter framförallt vilken musik eller hardcore som spelas. Moshen skiljer sig även mycket mellan olika platser eller scener. Centrala uttryck är circle pits och stage diving vilket innebär att man dansar runt i en ring eller slänger sig ut från scenkanten för att landa i publiken. Moshen är ofta väldigt energisk och våldsam och symboliserar för många den totala friheten som förmedlas av hardcoremusik. Väldigt hårddraget så är det inom ny hardcore populärt att låta armarna snurra runt axelleden som en väderkvarn, inom kängpunk (som kan klassas som en form av skandinavisk hardcore) att stå längst fram vid scenen och vifta med nävarna i takt med musiken och inom äldre hardcore vanligt med stage diving och circle pits.

I mitten av 1980-talet kom moshen även in i många andra musikstilar som till exempel mycket metal. ^[5]

Källor

1. ↑ Blush, Stephen (November 9, 2001). American Hardcore: A Tribal History. Feral House. ISBN 0922915717. 
2. ↑ Rhapsopdy.com
3. ↑ FusionAnomaly
4. ↑ Berkeley
5. ↑ "Violent Dancing: Pit Moves." Unitiy HXC, Hardcore Radioshow Hardcore Database. Unity HXC.(http://www.unityhxc.com/violent_dancing/pitmoves.htm)