Från Rilpedia

Hans Peter Eggertz, född 26 maj 1781 på Gammelberget nära Falun, död 13 juni 1867 i Falun, var en svensk bergsman och kemist; farbror till Viktor Eggertz.

Eggertz blev student i Uppsala 1798, tog hovrättsexamen 1801 och bergsexamen 1806, övertog 1809, tillsammans med K.F. Linderholm, apoteket i Falun och blev 1812 t.f. geschworner vid Falu koppargruva. Tillsammans med Johan Gottlieb Gahn och Johan Magnus af Nordin anlade han 1816 en mindre nysilverfabrik i Falun och förestod densamma till 1821, då den förstördes av en brand, samt tillika med bland andra Gahn och Jöns Jacob Berzelius en kemisk fabrik vid Gripsholm, med vilken han fortfor till slutet av 1822 (fabriken nedbrann till grunden i augusti 1826). Såsom brukande bergsman hade han även (1816-62) en kopparhytta i Falun.

Åren 1816-45 var Eggertz geschworner för Västmanland och Dalarna samt förrättade under denna tid uppdrag även vid Torsåkers, Persbergs, Tabergs, Utö och Dalkarlsbergs malmfält, vid vilket sistnämnda han fick till stånd ett sambruk av alla de förutvarande små lotterna. År 1809 blev han medlem av den s.k. Avestadirektionen, eller styrelsen för Falu bergslags enskilda verk, 1819 invaldes han i Vetenskapsakademien, och 1829 erhöll han Jernkontorets stora medalj i guld.

Smärre uppsatser av Eggertz finns i "Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi" (del 4 och 5, 1815 och 1818) samt i "Jernkontorets annaler" (1820 och 1823).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Eggertz, 1904–1926 ^(Not).