Från Rilpedia

Bergsexamen, en äldre akademisk ämbetsexamen för inträde i Bergsstaten, inrättad 1750.

Vid denna tidpunkt fordrades för inträde i Bergsstaten med anledning av den med nämnda stat förenade jurisdiktionen, bergstingsrätt, förutom de till bergsexamen hörande ämnen, fysik, mekanik, geometri och kemi, även hovrättsexamen. År 1849 meddelades, sedan bergstingen upphävts, tillåtelse att avlägga bergsexamen och söka tjänster i bergsstaten utan föregående hovrättsexamen. År 1863 förordnades, att examen till bergsstaten skulle omfatta prövning i matematik, fysik och mekanik, kemi, mineralogi och geologi. Denna examen avlades vid universiteten, där fordringarna år efter år alltmer skärptes, så att bergsexamen slutligen fick rykte om att vara en av de svåraste universitetsexamina, och att dessa fordringar var av tvivelaktigt värde för den examinerades duglighet i det praktiska livet.

För att bli antagen såsom auskultant i Bergskollegium eller sedermera Kommerskollegium måste den vid universitetet examinerade även undergå en examen i kollegiet och under någon tid även tjänstgöra där. För att vinna praktisk erfarenhet var auskultanten tvungen att även genomgå en tvåårig kurs i Falu bergsskola. Efter bergsskolans förflyttning till Stockholm och förening med Kungliga Tekniska högskolan medgavs genom 1886 avgående elev från Tekniska högskolans fackskola för bergsvetenskap på vissa villkor behörighet till inträde i bergsstaten. Bergsexamen vid universiteten avlades sista gången 1890, och undervisning ägde istället rum vid Tekniska högskolan.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).