Från Rilpedia

För filmerna som handlar om Yngsjömordet, se Yngsjömordet (film 1966) och Yngsjömordet (film 1986)

Yngsjömordet kallas ett mord som begicks 28 mars 1889 i Yngsjö i östra Skåne. Hanna Johansdotter (född 1867) mördades av sin make, hemmansägare Per Nilsson, och hans mor Anna Månsdotter. Båda dömdes till döden sedan de erkänt brottet.

Mordet uppmärksammades inte bara för gärningen i sig, utan även därför att det vid domstolsförhandlingen framkom att modern och sonen haft ett incestförhållande. Anna Månsdotter avrättades i Länsfängelset i Kristianstad den 7 augusti^[1] 1890, den sista kvinnan som avrättats i Sverige. Skarprättare var Albert Gustaf Dahlman.

Per Nilsson benådades till livstids straffarbete, frigavs 1913 och avled 1918.

Innehåll 1 Mordet 2 Domarna 3 Filmer och böcker 4 Kuriosa 5 Källor 6 Litteratur

Mordet

Annas make avled 23 juni 1883 och några år efter det bestämde Anna Månsdotter att det var dags för deras son att skaffa sig en fru och ta över släktgården. Hennes avsikt med det tros ha varit en önskan att skydda sig själv och Per från ryktet om deras förhållande i socknen.

Per Nilsson gifte sig med Hanna Johansdotter. Hanna flyttade till Pers gård medan Pers mor Anna skulle flytta till sin egen mor. Anna Månsdotter, som var 47 år vid tiden för händelsen, kunde inte finna sig i att någon annan älskade hennes son än hon själv och hon vägrade flytta från gården. Hon såg sonen Per som sin "man" och Hanna Johansdotter som en inkräktare. Pers och Hannas äktenskap var inte lyckligt. Hanna bad sin far att göra något åt deras samliv och problemet med Pers mor som fortfarande bodde kvar på gården.

Det fastställdes aldrig hur mor och son samarbetat eller planerat mordet eftersom Per och Anna gav olika svar. Troligen hade Hanna sett Per och Anna tillsammans och anat deras förhållande. Anna hade inte stått ut med svartsjukan mot Hanna och tillsammans med skammen som väntade i byn var det troligen det som drev henne och sonen Per till att mörda Hanna Johansdotter i mars 1889, 22 år gammal.

Per och Anna berättade att de hade slagit henne medvetslös med ett vedträ och att Anna sedan strypt henne. För att dölja mordet hade de klätt om Hannas kropp och kastat henne ned för källartrappan. Den historien gick inte att bevisa utan Per erkände mordet strax efter utredningens slut.

Domarna

• Per dömdes av häradsrätten till döden för mord på sin hustru. Anna Månsdotter frikändes av häradsrätten men dömdes till döden av nämndemännen som alltså röstade ner domaren.
• I en andra prövning i häradsrätten dömdes Per för sedlighetsbrott till straffarbete i två år och nio månader och för mordet till straffarbete i sex månader. Detta avrundades till tre år jämt. Månsdotter dömdes till livstids fängelse för sedlighetsbrott och till döden för mordet.
• I en tredje prövning i häradsrätten skärptes Pers straff för sedlighetsbrott till fyra års fängelse och för mord till dödsstraff. Anna Månsdotters straff fastställdes.
• Lagen vid den tiden sade att dödsstraff alltid skulle fastställas av högre instans, vilket också skedde.

Både Per och Anna begärde därefter nåd från dödsstraffet och Per fick sitt straff omvandlat till livstids fängelse. Annas dödsstraff kvarstod dock.

Filmer och böcker

Yngsjömordet har intresserat författare och filmproducenter, till exempel Gustaf af Geijerstam (Nils Tufvesson och hans moder, 1902). Det har bland annat ställts frågan om mor och son tillsammans utförde mordet eller om modern ensam utförde det. 1966 gjordes en film om mordet, som hette just Yngsjömordet. I den spelade bland andra Gösta Ekman (som Per Nilsson), Gunnel Lindblom (som Anna Månsdotter) och Christina Schollin (som Hanna Johansdotter). För regin stod Arne Mattsson. 1986 gjordes en ny version av filmen; denna gång i regi av Richard Hobert.

Kuriosa

Mordoffret Hanna har sin gravsten på Brösarps kyrkogård på Österlen och inskriptionen är stark: "Den arma qvinnans tårar och böner rörde dem alls intet". I folkmun sägs Yngsjömörderskan Anna Månsdotter gå igen som spöke. Anledningen till hennes osalighet sägs vara att avrättningen lär ha misslyckats första gången. Skarprättaren Dalman, som var vänsterhänt, skall ha tvingats lyfta bilan ännu en gång. Det var en allmän åsikt att en misslyckad halshuggning skulle ses som ett Guds ingripande, varför den dömde borde gå fri. Detsamma skulle gälla i de fall då en hängning misslyckats på grund av en bristande galge. Den danske bildhuggaren Thod Christensen gjorde en dödsmask av Anna Månsdotter.

Källor

• Nationalencyklopedin

1. ↑ Bra Böckers Lexikon, red. Jan-Öjvind Swahn, 3:e upplagan, band 22, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1991 sid. 193

Litteratur

• C. O. Bernhardsson: Brottets krönika (1954)
• Yngve Lyttkens: Yngsjömordet (1951)
• Eliel Löfgren: Klockorna i Östervåla (1934)
• Hanna Olsson: Skulden (1984)