HMS Vanadis (1862)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Målning över HMS Vanadis av Jacob Hägg.

Målning över HMS Vanadis av Jacob Hägg.

Naval Ensign of Sweden (1844-1905).svg HMS Vanadis
Klass
Typ Ångfregatt
Historia
Byggnadsvarv Karlskronavarvet
Kölsträckt 1859 
Sjösatt 30 april 1862 
Tagen i bruk 6 augusti 1862
Öde Tagen ur tjänst den 22 december 1893. Upphöggs år 1945.
Tekniska data
Deplacement 2138 ton
Längd 64 m
Bredd 12,8 m
Djupgående 5,2 m
Maskin 1 x Motala ångmaskin 1400 hk
Fart 11,5 knop (ångmaskin)
Besättning 316 st 
Bestyckning 22 x 6,81 tums bombkanoner 

HMS Vanadis, var Sveriges första och enda ångfregatt. År 1858 beviljades medel för byggandet av en ångfregatt. Hon började att byggas år 1859, sjösattes den 30 april 1862 och trädde i tjänst 6 augusti samma år. Formellt var hon ett stridsskepp men i praktiken ett seglande övningsskepp med ångmaskin. Vanadis genomförde 1883–85 en världsomsegling under vilken omfattande vetenskapliga rön gjordes rörande jordmagnetism, hydrologi med mera.

Deplacementet var på 2 138 ton, längd något över 64 meter och cirka 13 meter bred. Djupgående på sex meter i aktern.

Hon var fregattriggad med tre master och 1 643 kvadratmeter segelyta. Maskinen bestod av en liggande tvåcylindrig "trunkmaskin av Penns system" tillverkad av Motala verkstad. När Suezkanalen invigdes år 1869 ångade Vanadis in som nummer fyra i egenskap av Sveriges representant. Sommaren år 1877 tjänstgjorde hon på redden i Karlskrona som flaggskepp i en särskild eskader för artilleri-, torped-, telegrafi- och signalövningar.

Vanadis var kasernfartyg i Stockholm till 1939, innan hon höggs upp 1945.

Innehåll

Besökta hamnar under världsomseglingen

1883

1884

1885

[1]

Kuriosa

Saint-Barthélemy siste svenska guvernör, Bror Ludvig Ulrich, lämnade ön med sin familj och flertalet övriga svenskar med fregatten den 20 mars 1878.

Se även

Källor

Noter

  1. Svensk kavalkad: En rapsodi i klipp, huvudred. C G Swanström, Skandiaförlaget, Uppsala 1957 s. 156
Personliga verktyg