Höger-vänster-skalan

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Höger–vänster-skalan eller den politiska skalan betecknar den viktigaste ideologiska dimensionen inom politiken.^[1] Ursprungligen speglar den en konflikt mellan de konservativa partierna, högern, och de partier med motsatt ståndpunkt till de konservativa, vänstern. I den politiska mitten emellan dessa befinner sig partier som räknas som center. Höger-vänsterskalan uttrycker främst synen på distributiv rättvisa; hur förtjänta individer är av den ekonomiska fördelning som blir resultatet av en oreglerad marknadsekonomi. Till vänster på skalan hamnar synsättet att samhällets (världens) ekonomiska fördelning beror på maktskillnader och är orättvis, därför bör politiken inriktas på att utjämna skillnader i makt och ekonomisk fördelning. Till höger på skalan hamnar synsättet att samhällets (världens) ekonomiska och politiska fördelning är resultatet av individuella ansträngningar; de har alltså tillkommit rättvist och därför bör politiken avstå från att försöka påverka fördelningen av makt och ekonomisk tilldelning.

Bakgrund

Skalan uppstod i den franska nationalförsamlingen i samband med franska revolutionen år 1789. De radikala som ville förändra samhället mot större jämlikhet (under franska revolutionens inledningsfas var detta liberalerna och anhängarna av konstitutionell monarki) satt till vänster, medan de som ville bevara det gamla systemet satt till höger. Vid den här tidpunkten var de moderna ideologierna inte uppfunna. Det gör det svårare att knyta höger–vänster-skalan till speciella ideologier med förankring genom hela skalans historia. Positioneringen på den politiska skalan är inte alltid helt lätt, eftersom samhället och den politiska verkligheten har förändrats mycket sedan dess. Om de som då var höger var förändringsobenägna, så kan de nu, om den politiska vänstern länge har suttit vid makten i ett land, tvärtom vara de som står för de mest radikala förändringsförslagen. Vilka kriterier som skall användas vid positionering på skalan har det också rått delade meningar om. Dock finns det en typisk användning och positionering utefter skalan som nyttjas på samma sätt i media, bland väljare och bland statsvetare.

Idag har skalan ett starkt samband med vilka partier som brukar samarbeta med vilka vid regeringsbildning inom stater med flerpartisystem. Var på skalan en viss väljare placerar sig har ett starkt samband med hur denna ser på olika politiska frågor liksom hur väljaren röstar.

Enligt statsvetaren Stephen Tansey ser den konventionella klassificeringen av ideologier längs med höger-vänsterskalan ut så här:^[2]

I ett samtida svenskt sammanhang skulle det kunna visualiseras så här:

Höger-vänster-skalan i Sverige

I Sverige har höger-vänster-skalan ovanligt stor betydelse. I Sverige finns ett block med liberala eller konservativa borgerliga partier - till höger - och ett block med mer socialistiskt inriktade partier - till vänster. Mellan 85 och 95 % av de väljare som placerar sig antingen till höger eller till vänster, röstar på motsvarande block i valen. Svenska väljares självbild är att de är åsiktsröstare, i andra hand ideologiröstare; 51 % av väljarna anger att de i första hand åsiktsröstar, 49 % anger att de ideologiröstar och 46 % ser sig själva som röstare på partiernas program.^[3] Blockpolitiken är likaså mer cementerad i Sverige än i många andra länder, och koalitioner mellan enskilda partier till höger och till vänster om mitten är ovanliga. Kritiker till denna beskrivning, däribland Per Wirtén, menar att blocken inte längre motsvarar politiska ideologier, utan snarare statsapparaten kontra näringslivet. Ett flertal empiriska studier har dock fortsatt att visa att svensk politik i hög grad är endimensionell.^[1] Under riksdagsvalet 2006 stannade 88,2 % av väljarna inom samma höger- eller vänsterblock som de röstat på under det förra valet. En andel av 9,1 % av väljarna bytte från vänsterblocket till högerblocket medan 2,7 % bytte från högerblocket till vänsterblocket.^[3]

Väljarnas egen identifiering

Var svenskar identifierar sig på höger-vänsterskalan har varierat över tid. Mellan 1968 och 1982 identifierade sig fler väljare som vänster än som höger. Den andel som vänsterplacerade sig själv gick från 43 % år 1968 till 37 % 1982, och den andel som såg sig som "höger" varierade mellan 31 % år 1968 och 36 % år 1982. Under åttiotalet så jämnade det ut sig mellan de två ideologiska lägren. Andelarna för de bägge blocken har legat mellan 35-40 % vardera, med en fördel för högerblocket. I tre val har klart fler identifierat sig med höger än med vänster: 1991, 1998 och 2006. I valet år 2006 såg sig 46 % av väljarna som höger och 32 % som vänster. Sextio- och sjuttiotalens vänstervridna opinion har sedan 90-talets början bytts ut mot en klart mer högervriden opinion.^[3]

Svenska partiers placering på höger-vänsterskalan 1979-2006, enligt väljarnas bedömning.

Partiernas placering på skalan

Vid valet år 2006 placerade de svenska väljarna partierna i följande ordning på höger-vänster-skalan. Värdet 10 på skalan var längst till höger och värdet 0 var längst till vänster. Längst till höger sattes Moderaterna (värde 8,4), därefter följde Sverigedemokraterna (7,7), Kristdemokraterna (6,9), Folkpartiet (6,7), Centern (6,2) och Junilistan (värde 5,6). Alla dessa partier uppfattas alltså som till höger om mitten. Därefter följer partierna till vänster om mitten. Längst till vänster sattes Vänsterpartiet (värde 1,3), därefter Feministiskt initiativ (2,5) samt därefter Miljöpartiet (3,6) tillsammans med Socialdemokraterna (värde 3,6). Väljarna för vart och ett av partierna placerar sig själva på ett mycket snarlikt sätt.^[3]

Samband med egen placering på skalan

Höger-vänster skalan i Sverige har ett starkt samband med väljarnas ekonomiska situation eller sociala klass. Ju lägre inkomst och status via yrket, desto större är sannolikheten att en väljare har sympatier åt vänster på skalan. Ju högre inkomst och förmögenhet, desto större är sannolikheten att en väljare har sympatier åt höger på skalan. Samma samband finns i andra länder, men det är starkare i Sverige. Sambandet mellan social klass, höger-vänster-skalan och partival har dock försvagats klart över en period av 50 år, det är ungefär hälften så starkt idag som det var 1956. Ännu i valet år 2006 uppvisade dock social klass det starkaste sambandet med partival av alla undersökta bakgrundsdimensioner. Andra viktiga bakgrundsfaktorer för partival var utbildning, religiositet, fackföreningsmedlemskap, yrke och inkomst.^[3]

Andra politiska dimensioner

Andra dimensioner av svensk politik som föreslagits av statsvetare inkluderar en tillväxt - ekologidimension samt en xenofob - kosmopolitdimension. Men dessa bedöms ändå ha relativt liten betydelse.^[1]

Ideologier som överskrider höger-vänster skalan

Vissa politiska åskådningar anser sig överskrida eller vara oberoende av höger-vänster-skalan. Många feminister menar att kvinnoförtrycket förenar höger- och vänsterideologierna medan ekologister hävdar att miljöförstöringen drabbar alla oavsett ideologi. Exempelvis anser många miljöpartister att de varken tillhör högern eller vänstern. I Sverige brukar även Centern och Sverigedemokraterna beskriva sig själva som mittenpartier. Liknande försök att hävda det egna oberoendet av höger-vänsterskalan är dock i hög grad en retorisk metod. Genom att placera sin egen uppfattning i mitten försöker ett parti presentera sig självt på ett mindre negativt sätt för sådana väljare som identifierar sig med den andra delen av skalan. Om man till exempel undersöker Miljöpartiets förtroendevalda, väljare och sympatisörer, så har dessa genomsnittligt sett en klar vänsterprofil, även om partiet säger sig vara oberoende av höger-vänsterskalan.

Den politiska kompassen delar inte bara in i höger och vänster, utan även auktoritär gentemot liberal.

En tvådimensionell skala

Begrepp som jag är vänster eller jag är höger används av många som talar om sin egen politiska uppfattning. Detta sätt att använda höger–vänster-skalan innebär att man anser att man tycker bäst om de partier som befinner sig i ena eller andra delen av skalan. Detta synsätt anses av många vara förlegat, det har därför på senare tid, främst i USA och med början hos libertarianska grupper, växt fram en tvådimensionell skala som förespråkarna anser korrigerar några av tillkortakommandena i den traditionella höger–vänster-skalan.

• Den vågräta X-axeln på skalan motsvarar graden av ekonomisk centralstyrning visavi ekonomiskt självstyre.
• Den lodräta Y-axeln på skalan motsvarar graden av personlig centralstyrning visavi personligt självstyre.

Den tvådimensionella politiska skalan är mindre vanlig bland statsvetare som forskar på politisk ideologi. Den har kritiserats av flera statsvetare som menar att den är vinklad till libertariansk favör och att den auktoritära / libertarianska dimensionen är felaktigt definierad.^[4]

Politiska färger

Det är vanligt att använda färger för att symbolisera höger och vänster och ett parti eller en politikers position på skalan. I Sverige används rött för vänstern och blått för högern. De individuella partierna längs med skalan har i praktiken också fått mer exakta färgtoner definierade för sig. Moderaterna, som ligger längst till höger, symboliseras med mörkblått. Folkpartiet som ligger jämförelsevis längre mot mitten symboliseras med ljusare blått. Vänsterpartiet, som ligger längst till vänster, symboliseras med mörkrött och Socialdemokraterna som ligger jämförelsevis längre mot mitten tilldelas en ljusare röd. I ett stort antal länder runt om i världen används ett liknande färgval för att beskriva höger och vänster i politiken. Ett undantag är USA, där "red states" symboliserar konservativa stater som röstar på republikanerna till höger på skalan medan "blue states" står för demokratiska stater till vänster på skalan.

Se även

• Politisk höger
• Politisk vänster
• Politiskt parti
• Ideologi
• Politisk filosofi
• Distributiv rättvisa
• Medianväljarhypotesen

Referenser

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} Bäck, Mats & Tommy Möller (2001). Partier och organisationer. Femte upplagan. Stockholm: Norsteds Juridik.
2. ↑ Tansey, Stephen D. (2002) Politics: The basics, sid 75. London och New York: Routledge.
3. ↑ ^{3,0 3,1 3,2 3,3 3,4} SCB (2007). Allmänna valen 2006, Del 4 PDF. Statistiska centralbyrån. . ISBN 978-91-618-1411-4
4. ↑ Lightfoot, Chris (2003). Political Survey: Rationale. full-text html