Gustaf Lillieblad
Från Rilpedia
Gustaf Lillieblad (Peringer), född 6 mars 1651 i Strängnäs, avliden 5 januari 1710 i Stockholm, svensk orientalist och biblioteksman.
Lillieblad kom 1671 till Uppsala, där hans intresse riktades på de österländska språken och 1675 gav han ut en disputation i ämnet. Under en resa utomlands studerade han för framstående orientalister i Kiel, Hamburg, Jena, Oxford, Cambridge och Paris samt läste i Rom och Venedig turkiska. I Altdorf i Franken hade han Johann Christoph Wagenseil som lärare och utgav två talmudiska handskrifter Avoda Sara et Tamid (1680).
I Frankfurt studerade han etiopiska språket för Hiob Ludolf, den förste europé som började med vetenskapliga studier av språket etiopiska. I Amsterdam umgicks han med judiska lärde för att ytterligare vidga sina kunskaper. År 1681 utnämndes han till professor i österländska språk i Uppsala. I samband med denna händelse inledde han sitt betydande författarskap, vilket resulterade i 40 akademiska avhandlingar samt skriften Epistolade karaitis Lithauniæ (1691), som tillkom efter en resa till Litauen och Polen på kungligt uppdrag. Han studerade där den judiska sekten karaiternas tro och ceremonier.
År 1693 adlades han, tidigare hette han Peringer. År 1695 utnämndes han till kunglig sekreterare och censor librorum. Han utsågs 1703 till kunglig hovbibliotekarie. Som sådan fick han utreda förlusterna efter slottsbranden och ordna återstoden. Han utgav Catalogus librorum qvibus regiam bibliothecam adauxit Sparfvenfeldt (1706), en förteckning över en del av de handskrifter och böcker, som Johan Gabriel Sparfwenfeldt samlat under sina resor för statens räkning.
Företrädare: Johan Jacob Jaches |
Riksbibliotekarie 1703 - 1710 |
Efterträdare: Johan Brauner |
Källor
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lillieblad, 1904–1926 (Not).