Från Rilpedia

Gustaf Rudolf Abelin, född i Linköping 17 maj 1819, död på Björnsnäs i Östergötland den 19 september 1903 i Kvillinge, krigsminister. Son till borgmästaren i Linköping Zacharias Abelin (1774-1849) och Henrika Karolina Lodin. Bror till en av pediatrikens första vetenskapsmän i landet, Hjalmar August Abelin. Far till pomologen Rudolf Abelin. Gift med Charlotta Emerentia Kaolina Zethelius.

Gustaf Abelin var krigsminister 1867-1871, ledamot av första kammaren 1871-1898. Ordförande i Göta kanals styrelse 1881-1901. Ledamot av Krigsvetenskapsakademien och riddare av Serafimerorden.

Abelin ingick vid arton års ålder som volontär vid Första livgrenadierregementet och avlade under följande åren student- och officersexamina.

Abelin utnämndes 1839 till underlöjtnant vid Närkes regemente, där han blev löjtnant 1846, regementskvartermästare 1850 och kapten 1855. År 1862 befordrades han till överstelöjtnant vid Södra skånska infanteriregementet.

Under de följande åren arbetade han som ledamot i flera kommittéer, bland annat i den som tillsattes för att avge förslag till bakladdningsgevär för armén.

1867 förflyttades han till överste och chef för Norra skånska infanteriregementet, men redan samma år utnämndes han till generalmajor i armén samt kallades till statsråd och chef för lantförsvarsdepartementet. På grund av 1867 års riksdags anhållan, att ett förslag till härordning måtte uppgöras på en sådan grund, "att svenska armén skulle bestå av stam, innefattande befäl och trupp, samt beväring", utarbetade Gustaf Rudolf Abelin ett sådant till 1869 års riksdag, men det vann inte riksdagens bifall. Han framlade därefter för lagtima riksdagen 1870 samt för lag- och urtima riksdagarna 1871 olika modifikationer av sitt första förslag, men inte heller någon av dessa blev i sin helhet antagen av båda kamrarna. Däremot bifölls på lagtima riksdagen 1871 det viktigaste av det som det förslag som framlagts för riksdagen innehöll rörande artilleriets och fortifikationstruppernas organisation.

Efter urtima riksdagens beslut utnämndes Gustaf Rudolf Abelin till generallöjtnant och återgick till chefskapet för Norra skånska infanteriregementet. 1872-1887 var han generalbefälhavare i andra militärdistriktet och deltog 1874-1875 i kommittén för uppgörande av förslag till övergång till ny härordning.

Gustaf Rudolf Abelin var 1871-1898 ledamot av Första kammaren för Östergötlands län och satt därunder i försvarsutskottet 1875, 1877, 1878 och 1883 samt var 1895 ledamot av hemliga utskottet. Sedan 1867 var Gustaf Rudolf Abelin ledamot av Krigsvetenskapsakademien. Han var från 1888 serafimerriddare. 1900 tog han avsked ur krigstjänsten.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.