Grodor

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

För andra betydelser, se Grodor (olika betydelser).

?Grodor
Vanlig groda (Rana temporaria)
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Groddjur Amphibia
Ordning:	Stjärtlösa groddjur Anura
Familj:	Äkta grodor Ranidae
Släkte:	Grodor Rana
Vetenskapligt namn
§Rana Auktor: Linnaeus, 1758
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Grodor avser här släktet Rana. Kan också avse familjen äkta grodor. Arterna förekommer i tropiska och tempererade regioner över hela världen men främst i Sydostasien. Enligt nyare forskningar är släktet parafyletiskt och borde därför uppdelas i flera taxa. Europeiska arter hotas främst av att deras våtmarker fylls igen eller på grund av trafikleder som ligger mellan deras olika reproduktionsområden och levnadsområdena.

Kännetecken

Vuxna individer av släktet är medelstora till stora medlemmar av ordningen stjärtlösa groddjur. De har långa bakre extremiteter som ger dem möjlighet att utföra långa hopp. Huden är mera slät och fuktig än hos paddor. Dessutom har grodor inte stora, knölformiga parotidkörtlar bakom ögonen som paddorna. Pupillerna har en oval form. Vanligen finns mellan tårna av de bakre extremiteterna väl utvecklad simhud.

Som alla stjärtlösa groddjur saknar vuxna grodor svans; ynglen är däremot svansförsedda, men svansen försvinner gradvis medan de utvecklas till vuxna individer.

Sinnesorgan

Grodor saknar ytteröron, utan trumhinnan mynnar direkt på huden och är tydligt synlig hos de flesta Rana-arter (till skillnad från paddorna, som har otydligare trumhinna). Hörseln är dock god, och påminner i omfattningen om människans. Högfrekventa ljud (över 1000 Hertz) uppfattas direkt via trumhinnan, medan ljud av lägre tonhöjd når innerörat via benstommen. Till skillnad från svansförsedda groddjur har grodorna stämband, och de kommunicerar ofta med varandra med lockrop, varningsrop och andra sorters läten. Hannarna har vanligen vid de undre käkvinklarna hudpåsar som kan blåsas upp. Dessa används för att öka lätens resonans.^[1]

Livscykel och levnadssätt

Som vattenlevande larver (yngel) äter de alger, växtdelar och smådjur, varför de fungerar som filtrerande renhållare. När de förvandlats och påbörjat sitt landliv äter de maskar, sniglar, spindlar och andra småkryp. De är dessutom själva omtyckta bytesdjur för en rad andra organismer – i vatten blir de ofta föda åt större insektslarver och på land äts de till exempel av olika smådäggdjur och fåglar. Groddjurens levnadssätt och fortplantning har anpassats efter en hög dödlighet i de lägre åldersklasserna. Under den årliga lekperioden producerar exempelvis en åkergrodehona en äggsamling med cirka 1 500 ägg. Av dessa överlever mellan fem och tio fram till vuxen ålder då de själva kan delta i fortplantningen. Resten av honans fortplantningsansträngning det året kommer ekosystemet till del i form av näring och föda. När grodor föds, föds de med gälar. Medan de växer utvecklas lungor som de använder som fullvuxna.

I regioner med tempererat klimat sammanfaller lektiden med våren, men i subtropiska och tropiska områden finns inga särskilda parningstider. Hos vissa arter som lever utanför Europa kan honan lägga upp till 20 000 ägg (jämför rom).

Utbredning och systematik

Ätlig groda (R. esculenta) som enligt klassisk taxonomi tillhör släktet Rana men som idag av vissa placeras i släktet Pelophylax

Enligt klassisk taxonomi omfattar släktet Rana ungefär 260 arter^[2] fördelade över hela världen i tempererade och tropiska regioner. Sydostasien har största artrikedomen följd av Afrika, Nord- och Sydamerika. I Australien lever bara en enda art, Rana daemeli, som även är kontinentens enda medlem av familjen äkta grodor.

Enligt den klassiska taxonomin förekommer det i Europa cirka 18 taxa beskrivna men det är oklart om de blir godkända i framtiden.

Enligt nyare fylogenetiska undersökningar borde släktet delas upp i flera släkten. Släktet Rana omfattar då ett 90-tal arter vilka utgörs av Nya världens grodor och den euroasiatiska gruppen temporaria som bland annat omfattar vanlig groda och åkergroda. Ätlig groda placeras exempelvis i släktet Pelophylax och oxgrodan i släktet Lithobates.^[3]

Det förekommer fortfarande att nya arter beskrivs.

Arter inom säktet Rana (i urval och enligt äldre taxonomi)

• Vanlig groda (Rana temporaria) – Grön-brun, 7 till 9 cm lång.
• Åkergroda (Rana arvalis) – Lik den vanliga grodan, något mindre och smalare.
• Ätlig groda (Rana esculenta) – Vanligtvis grön med svarta fläckar, men även brunaktig; stor färgvariation. Upp till 9,5 cm lång (hanar), 11 cm (honor).
• Långbensgroda (Rana dalmatina) – Brun, upp till 9 cm lång, långa bakben, lever i lövskog.
• Gölgroda (Rana lessonae) – Grön-brun, 6 till 9 cm, mycket lik ätlig groda, lever i småvattensamlingar.
• Sjögroda (Rana ridibunda) – finns sparsamt på Bornholm i Danmark
• Grekisk groda (Rana graeca, Boulenger, 1891)
• Rana iberica, Boulenger, 1879, Iberiska halvön
• Italiensk groda (Rana italica, Dubois, 1987)
  

  

  Grön groda (Rana clamitans)
• Italiensk långbensgroda (Rana latastei, Boulenger, 1879)
• Rana macrocnemis, Boulenger, 1885, vid Kaukasus, Ryssland, Turkiet, Iran
• Rana pyrenaica, Serra-Cobo, 1993, Pyrenéerna
• Oxgroda (Rana catesbeiana) – amerikansk vattenlevande art, införd till Italien på 1940-talet. Har även uppträtt sporadiskt i Danmark, illegalt spridd (kan dock inte fortplanta sig där). Mycket stor, fara för den lokala faunan på grund av sin glupskhet.
• Grön groda (Rana clamitans) – finns i östra USA och Kanada. Lever i sötvatten och på sötvattenstränder.^[4]
• Leopardgroda (Rana pipiens, Schreber, 1782) USA, Kanada
• Skogsgroda (Rana sylvatica), LeConte, 1825, Mycket köldtålig groda som finns i Alaska, Kanada och nordöstra USA.^[5]

Förekomst i Sverige

Det finns fem arter inom släkte Rana som förekommer i Sverige: vanlig groda (i nästan hela landet), åkergroda, ätlig groda (lokalt i Skåne, men ökande), långbensgroda (vanlig i Blekinge och på Öland. Rödlistad i Sverige) och gölgroda (fläckvis utmed norra Upplandskusten. Rödlistad i Sverige). Alla arter är fridlysta i Sverige.

Grodor och människor

Hot och status

Tunnel för grodor nära Berlin

Flera grodarter är hotade. Orsakerna är dels att småvatten och våtmarker i stor omfattning under de senaste 200 dikas ut, fylls igen eller blir igenväxta. Även skogsbrukets övergång från lövskog till barrskog påverkar många arter. Många grodor dödas i trafiken när de försöker korsa de vägar som utgör vandringshinder mellan reproduktionsområdena och levnadsområdena. För att skydda grodorna så att de inte blir överkörda sätter skyddsorganisationer och frivilliga människor upp stängsel vid vägens kant. Grodorna fångas i hinkar som är ingrävda längs stängslet och bärs sedan över vägen. Ofta räknas grodorna för att få en uppskattning av områdets population. En annan möjlighet är fast installerade tunnlar under vägarna.

En effekt av exploateringen är att enskilda populationer minskar i omfattning, vilket leder till att populationer isoleras från varandra. Avståndet mellan populationer blir till slut så stort att få eller inga individer klarar av att vandra från den ena till den andra.

Som sällskapsdjur eller föda

En påse grodlår från Vietnam.

Grodor förekommer ibland som sällskapsdjur. Vissa människor plockar grodrom och låter den utvecklas i akvarier.

Grodlår anses i många länder som en delikatess, bland annat i Frankrike, Belgien och Italien. Smak och konsistens är likt kycklingkött. Numera importeras grodlår ofta ifrån Indien och andra asiatiska stater.

Grodor i kulturen

Grodor är vanliga fabeldjur, exempelvis i sagan om grodprinsen. En känd groda är Kermit i Mupparna, en annan känd groda är Grodan Boll.

Grodor och paddor brukar också associeras med trolldom. Ett klassiskt tema i sagan är grodprinsen som förvandlas till en groda och bara kan återställas av en kyss från en prinsessa. Jämför Shrek.

Enligt svensk folktro borde man undvika att skada en groda – det kunde vara en människa, till exempel en prinsessa, eller ett övernaturligt väsen som uppträdde i grodgestalt. – Stundom betraktades grodan som ett gårdsrå som man borde vara rädd om. – En man, som ville vinna en flickas kärlek, skulle slå ihjäl en groda och ur dess skelett ta ett ben, som liknade en hake, samt fästa detta i flickans kläder. – En person, som skilt orm och groda åt, ägde förmåga att lindra en barnaföderskas smärtor. – Ordet groda i betydelsen "dumt yttrande" torde härröra från en folksaga om en flicka, ur vars mun grodor hoppade, då hon talade. – Andra namn på groda är klossa, tossa och hoppetossa, ord som också kan beteckna klumpig eller enfaldig kvinna.

Referenser

Noter

1. ↑ Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe: Nordens padder og krybdyr, Gads Forlag, København [1997] 2001 (danska), sid. 36-38. ISBN 87-12-02982-3. 
2. ↑ Familjen Ranidae på www.amphibiaweb.org
3. ↑ AMNH - American Museum of Natural History: Amphibian Species of the World
4. ↑ IUCN 2004 (Läst 2008-10-13)
5. ↑ Lunds universitet - Fråga en zoofysiolog

Tryckta källor

• Mattison, Chris: Frogs & Toads of the World, 1987 (engelska). ISBN 0-7137-2355-6. 
• Fog, Kåre; Schmedes, Adam; Rosenørn de Lasson, Dorthe: Nordens padder og krybdyr, Gads Forlag, København [1997] 2001 (danska). ISBN 87-12-02982-3. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Grodor
  Bilder & media
• Frogfriends.se Ideell grodsida med tips om hur man kan skydda groddjur lokalt.