Grävsteklar
Från Rilpedia
?Grävsteklar | |
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djurriket Animalia |
Stam: | Leddjur Arthropoda |
Understam: | Sexfotingar Hexapoda |
Klass: | Insekter Insecta |
Ordning: | Steklar Hymenoptera |
Underordning: | Midjesteklar Apocrita |
(orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
Överfamilj: | Bin Apoidea |
Familj: | Grävsteklar Sphecidae |
|
|
§Sphecidae | |
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Grävsteklarna (Sphecidae) är en familj i ordningen steklar. De är nära besläktade med familjen bin (Apidae) och utgör sammantaget en stor grupp med utbredning över hela världen. I Sverige finns ett 150-tal arter inom nio underfamiljer. Många arter anlägger sina bon i aggregationer, inom vissa släkten (till exempel Bembix) kan 100-tals honor gräva ut sina bon tätt inpå varandra i solexponerade och sandiga marker. Alla grävstekelarter gräver dock inte ut sina bon i marken, en del kan till exempel använda sig av ihåliga växtstjälkar. Alla lever inte heller i aggregationer. Sveriges största art, om man tar hänsyn både till vikt och storlek, är läppstekeln (Bembix rostrata). Denna spektakulära stekel, vid hastigt påseende lik en bålgeting, påträffas i kustnära, sandiga marker i södra delen av landet. Den beskrevs av Carl von Linné i samband med hans Gotländska resa (han placerade den då inom familjen Apidae). Arten är bland annat känd för de intressanta beteendestudier som gjorts genom åren. Dels av den svenske entomologen Gottfrid Adlerz, dels av nobelpristagaren Niko Tinbergen. Senare års studier redovisas i en översiktsartikel i Fauna & Flora 2006. En annan välkänd grävstekelart är bivargen (Philanthus triangulum). Den är illa sedd av biodlare eftersom den fångar honungsbin som föda åt sina larver.
Litteratur
Adlerz, G. (1916). Grävsteklarnas liv. Magnus Bergvalls förlag, Stockholm.
Lomholt, O. (1975) The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Entomologica Scandimavica, vol 4 (1-2).
Larsson, F. K. & Tengö, J. (2006). Bembix - flugornas fasa. Fauna & Flora 101(1):36-43.