Från Rilpedia

Giacomo Girolamo Casanova, även kallad Jean-Jacques Casanova de Seingalt (han tog sig 1760 namnet Chevalier de Seingalt), född 2 april 1725 i Venedig, Italien, död 4 juni 1798 i Dux, Böhmen (nuv. Duchcov, Tjeckien), var en italiensk äventyrare och författare. Bror till Giovanni Casanova och Francesco Casanova.

Giacomo Girolamo Casanova var en äventyrare som reste runt i Europa på 1700-talet och ägnade sig åt sexuella utsvävningar - om man får tro hans självbiografi. Han fick in pengar från kvinnorna, från spelande, spioneri och ett lotteri han arrangerade. Självbiografin har bara publicerats i delar fram till modern tid. Nu finns den helt utgiven komplett med kittlande kopparstick

Biografi

Giacomo Girolamo Casanova föddes 1725 i Venedig. Han gjorde tidigt goda framsteg i studier, men hade ett alltför lidelsefullt lynne för att kunna foga sig i disciplinen vid någon läroanstalt. Han måste redan vid 16 års ålder lämna den prästerliga banan, följde 1744 som fänrik en beskickning till Konstantinopel, deserterade och råkade i svårigheter. Men han blev adopterad av den rike senatorn Bragadino och levde en tid i lyx.

År 1755 blev han emellertid häktad och förpassad till blykamrarna, från vilka han företog en våghalsig och ryktbar flykt. Nu vidtog ett kringflackande liv, varunder han uppträdde som grand seigneur och nästan överallt skaffade sig tillträde till hoven, gjorde bekantskap med tidens förnämsta personligheter (såsom Voltaire, Rousseau, Haller och Winckelmann), men på samma gång inlät sig i de vildaste äventyr.

Genom sitt imponerande yttre och utomordentliga sätt att vara lyckades han vinna insteg hos en mängd lättrogna och begagnade sig även av alkemistiska och kabbalistiska konster för att tillnarra sig pengar, överallt var han hjälten i kärleksäventyr, dueller och intriger och spelade en stor roll i Paris, Berlin, London, Madrid, Sankt Petersburg, Warszawa och flera italienska huvudstäder, tills mot 1770-talet hans stjärna började dala. Efter att under några år ha haft en underordnad plats i sin födelsestad, flyttade Casanova 1785 till den lilla staden Dux i norra Böhmen (dagens Tjeckien), där han stannade till sin död, som bibliotekarie hos en greve Waldstein. Enligt ryktet var han också Mozart behjälplig inför urpremiären av Don Giovanni i Prag 1786.

Casanovas mest berömda skrifter är hans memoarer, skrivna på franska under vistelsen i Dux och utgivna i tysk bearbetning 1822-1828 och 1850-1851 samt i trognare, men likväl retuscherad upplaga, Mémoires de J. Casanova de Seingalt écrits par lui-méme (12 band, 1826-1838). På svenska kom ett utdrag "Ur Casanovas memoarer" 1855. Först 1960-1962 utkom på franska den första fullständiga ocensurerade utgåvan efter Casanovas handskrifter. Memoarerna är fulla av dramatiskt berättade episoder samt outtömligt rika på sedeskildringar och personhistoriska upplysningar. Framställningen avbryts vid år 1773. Memoarerna väckte ett kolossalt uppseende och har upplevt många upplagor. Casanova utgav även en översättning av Iliaden till italienska ottave rime.

Bibliografi i urval:

• 1752 - Zoroastro, tragedia tradotta dal Francese, da rappresentarsi nel Regio Elettoral Teatro di Dresda, dalla compagnia de' comici italiani in attuale servizio di Sua Maestà nel carnevale dell'anno MDCCLII. Dresda.
• 1753 - La Moluccheide, o sia i gemelli rivali. Dresda
• 1769 - Confutazione della Storia del Governo Veneto d'Amelot de la Houssaie, Amsterdam (Lugano).
• 1772 - Lana caprina. Epistola di un licantropo. Bologna.
• 1774 - Istoria delle turbolenze della Polonia. Gorizia.
• 1775 - Dell'Iliade di Omero tradotta in ottava rima. Venezia.
• 1779 - Scrutinio del libro "Eloges de M. de Voltaire par différents auteurs". Venezia.
• 1780 - Opuscoli miscellanei - Il duello - Lettere della nobil donna Silvia Belegno alla nobildonzella Laura Gussoni. Venezia.
• 1781 - Le messager de Thalie. Venezia.
• 1782 - Di aneddoti veneziani militari ed amorosi del secolo decimoquarto sotto i dogadi di Giovanni Gradenigo e di Giovanni Dolfin. Venezia.
• 1782 - Né amori né donne ovvero la stalla ripulita. Venezia.
• 1786 - Soliloque d'un penseur, Prague chez Jean Ferdinande noble de Shonfeld imprimeur et libraire.
• 1787 - Histoire de ma fuite des prisons de la République de Venise qu'on appelle les Plombs. Ecrite a Dux en Boheme l'année 1787, Leipzig chez le noble de Shonfeld.
• 1788 - Icosameron ou histoire d'Edouard, et d'Elisabeth qui passèrent quatre vingts ans chez les Mégramicres habitante aborigènes du Protocosme dans l'interieur de notre globe, traduite de l'anglois par Jacques Casanova de Seingalt Vénitien Docteur èn lois Bibliothécaire de Monsieur le Comte de Waldstein seigneur de Dux Chambellan de S.M.I.R.A., Prague à l'imprimerie de l'école normale.
• 1790 - Solution du probleme deliaque démontrée par Jacques Casanova de Seingalt, Bibliothécaire de Monsieur le Comte de Waldstein, segneur de Dux en Boheme e c., Dresde, De l'imprimerie de C.C. Meinhold.
• 1790 - Corollaire a la duplication de l'Hexaedre donée a Dux en Boheme, par Jacques Casanova de Seingalt, Dresda.
• 1790 - Demonstration geometrique de la duplicaton du cube. Corollaire second, Dresda.
• 1797 - A Leonard Snetlage, Docteur en droit de l'Université de Gottingue, Jacques Casanova, docteur en droit de l'Universitè de Padoue.
• 1960-1961 - Histoire de ma vie, F.A. Brockhaus, Wiesbaden e Plon, Paris. Mémoires (Memoarer)

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).