Gangesdelfiner

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Gangesdelfiner
teckning från 1927
teckning från 1927
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Valar
Cetacea
Underordning: Tandvalar
Odontoceti
Familj: Platanistidae
Gray, 1846
Släkte: Gangesdelfiner
Platanista
Vetenskapligt namn
§Platanista
Auktor: Wagler, 1830
Utbredningskarta mörkblå - Platanista gangetica ljusblå - Platanista minor
Utbredningskarta

mörkblå - Platanista gangetica

ljusblå - Platanista minor
Arter
  • Platanista gangetica
  • Platanista minor
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gangesdelfiner (Platanista) är ett släkte i underordningen tandvalar som består av två arter eller en art med två underarter, beroende på taxonomi. Platanista är det enda släktet i familjen Platanistidae.

Innehåll

Kännetecken

Gangesdelfiner har en långdragen och lite uppåt böjd nos. Kroppslängden ligger mellan 2 och 3 meter. Honor som blir upp till 100 kg tunga är lite större än hannar. Stjärtfenan är liten och inte påfallande. De liknar i flera hänseenden arten Amazondelfin (Inia geoffrensis) men är inte närmare släkt med denne.

Kroppsfärgen är mörkgrå med en något ljusare undersida. Ögonen är rudimentära och saknar lins. Trots allt kan de skilja mellan olika ljusstyrkor. I vattnet orienterar sig gangesdelfiner med eko-lokalisering.

Utbredning

Släktets två arter lever i olika flodsystem. Arten Platanista gangetica finns i floderna Ganges och Brahmaputra samt deras bifloder i nordöstra Indien och Bangladesh. Den andra arten, Platanista minor, förekommer i mellersta delen av floden Indus i Pakistan. Arten hade tidigare ett betydligt större utbredningsområde och levde i flera av Indus´ bifloder.

Status

Gangesdelfiner hotas av att de fastnar i fiskenät. Dessutom försämras utbredningsområdets kvalitet genom byggandet av slussar och dammbyggnader samt förorening av vattnet med gifter som gör delfinerna infertila. I vissa regioner fångas dessa delfiner direkt. Köttet används inte som mat utan som fiskbete för malar och tranet nyttjas som afrodisiakum. Bägge arter eller underarter listas av IUCN som stark hotad (endangered).[1]

Levnadssätt

Gangesdelfiner lever utanför parningstiden ensam. Ungdjuren föds vid början av regionens torrperiod. Ungdjuret är vid födelsen cirka 70 cm lång och honan diar ungefär ett år. Födan utgörs av fiskar och ryggradslösa djur som grävas upp från flodens bottensediment.

Systematik

De två nämnda arterna räknades ursprungligen till samma art. Under 1970-talet blev åsikten att varje population är en egen art allt mer vanlig. Populationen från Indus fick då det vetenskapliga namnet Platanista indi. Å andra sidan ansåg Dale W. Rice 1998 i sitt allmänt accepterade verk Marine Mammals of the World: Systematics and Distribution att populationernas morfologiska skillnader inte är tillräcklig stora för att lista de som självständiga arter. Senare auktorer som Nowak 1999 och Wilson & Reeder 2005 redovisar däremot två arter.

Gangesdelfiner räknas som självständig familj i underordningen tandvalar. De har samma habitat som andra floddelfiner och även liknande anatomiska egenskaper som troligen uppkom på grund av konvergent evolution. I vissa äldre systematiker listades Gangesdelfiner tillsammans med Amazondelfin, asiatisk floddelfin och Laplatadelfin till en gemensam familj (Platanistidae) eller överfamilj (Platanistoidea) men molekylärgenetiska undersökningar visade att denna indelning är en motsägelse. Enligt modern kladistik är gangesdelfiner systergruppen till ett gemensamt taxon av överfamiljen Delphinoidea (vitvalar, tumlare och delfiner) och de andra floddelfinerna.

Referenser

Noter

  1. Platanista gangetica på IUCN:s rödlista, auktor: Smith & Braulik (2004), version 6 maj 2006

Webbkällor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.

Tryckta källor

  • D. E. Wilson und D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press 2005, ISBN 0801882214
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press 1999 ISBN 0801857899
  • Bild der Wissenschaft, Expedition zu den letzten Flußdelfinen, Ausgabe 8/2007, S. 36ff

Externa länkar

Personliga verktyg