Göteborgs Naturhistoriska museum
Från Rilpedia
Göteborgs Naturhistoriska museum är beläget på en höjd i Slottsskogen alldeles ovanför Linnéplatsen, en höjd som tidigare kallats Olivedalshöjden eller Ekebacken. Museet invigdes den 9 juli 1923, och hade då kostat 1,6 miljoner kronor.
Ekologi och människans påverkan på omgivningen är ett av de områden som museet ofta har utställningar kring. En stor mängd uppstoppade djur från hela världen visas. Några gånger om året brukar man öppna den Malmska valen, en konserverad blåval, som strandade i Askimsfjorden i södra Göteborg 1865. Där kan man få sitta inne i valen och höra om valarnas liv.
Innehåll |
Historia
Museet grundades redan den 31 oktober 1833 genom ett beslut i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. Pådrivande var dess ordförande Olof Fåhræus, tillika chef för västra tulldistriktet och före detta stadsråd, som ville anlägga "...ett museum härstädes för naturalster samlade i de till Göteborgs stift hörande provinser." År 1835 fick man hyra två rum i det Ostindiska huset vid Norra Hamngatan 12, numera Göteborgs Stadsmuseum, vilka utökades den 20 december 1861 till halva Ostindiska huset.
Lokalerna i det Ostindiska huset hade sedan mitten av 1890-talets varit för små, och i februari 1914 uppvaktades stadens styrande om behovet av nya lokaler. Snart därefter klubbades i stadsfullmäktige beslutet igenom, med siffrorna 46 för och 8 emot.
År 1923 flyttade museet till sin nuvarande byggnad, ritad av göteborgsarkitekten Ernst Torulf,[1] som i januari 1981 försågs med en tillbyggnad åt söder, ritad av Bo Cederlöfs arkitektkontor.
Museet tillhör sedan 1999 Västra Götalandsregionen.
Entrén finns i den nya delen, som är ägnad åt olika specialutställningar. Där finns också ett kafé och föredragssal. Kaféet har också ett kök som allmänheten får använda, och det är populärt tack vare sin närhet till Slottsskogen.
Den äldre delen innehåller de permanenta utställningarna, huvudsakligen djurmodeller och uppstoppade djur från världens alla hörn. Mest berömda är den Malmska valen, en ung blåval som strandade i Askimsviken nära Göteborg år 1865, och den afrikanska elefanten, se nedan rubrik. Det finns också en liten geologisk avdelning.
De permanenta utställningarna har till stor del inte uppdaterats sedan början av 1970-talet. Det betyder att senare tiders naturvetenskaplig forskning, till exempel omklassificering av arter, är dåligt representerad. Den tänkta rundvandringen från "lägre" till "högre" organismer utgår fortfarande från den ursprungliga, nu stängda, entrén, vilket kan verka förvirrande för besökaren.
Museet var också tidigare, från 1982, ansvarigt för Observatoriet i Slottsskogen. Detta förhållande upphörde när museet övergick till Västra Götalandsregionen.
Museet har en vänförening, grundad 1904, vid namn Göteborgs biologiska förening.
Elefanten
Elefanten på Naturhistoriska museet bedöms av flera experter som en av världens bäst uppstoppade, och "invigdes" den 29 mars 1952. Dess baneman var smålänningen David Sjölander som 1928-1952 var museets konservator. Den 4 december 1948 i provinsen Huila, Angola fälldes den stora hannen, cirka 45 år gammal, med en längd på 465 cm och en boghöjd på 332 cm, snabeln mätte 240 cm och vikten var 6 ton.
Efter transporten till Göteborg garvades och bereddes skinnet, därefter byggdes en profil av trä, järn och stålnät. Med hjälp av 2,5 ton blålera modellerades en anatomisk skulptur som så småningom blev till en gipsform för skinnet, med mera. Totalt gick det åt 80 000 stålspik att hålla skinnet på plats, varav 31 000 bara för huvudet. Arbetet tog tre år för Sjölander att slutföra.[2]
Rymdpromenaden
Utanför museet finns Rymdpromenaden, en modell av solsystemet i skala 1:2 000 000 000 (1 till 2 miljarder), invigd 14 oktober 1978. Solen utgörs av ett gult klot på museets vägg, de närmaste planeterna finns i backen söderut, och den avlägsna dvärgplaneten Pluto 3 kilometer söderut vid det nedlagda Högsbo pegmatitbrott. Jupiter ligger dock västerut vid Observatoriet. I denna skala är till exempel Jordens diameter 6 millimeter och Solens diameter 700 millimeter. Månens avstånd från Jorden är 190 millimeter (Månen ingår dock inte i modellen). Rymdsonden Cassini flög i hastigheten 114 000 kilometer i timmen, vilket skulle motsvara 56 millimeter i timmen i modellen. Avståndet till den närmaste stjärnan, Alfa Centauri, skulle motsvara 20 700 kilometer i modellen, vilket är lite drygt ett halvt varv runt Jorden.
Litteratur
Externa länkar
Referenser
- Göteborg - handbok för resande, Octavia Carlén 1869 s.69-72
- Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982, Ralf Scander 1982 s.46, 54, 90, 93, 101 & 163
- Göteborg berättar om igen, Bengt A. Öhnander 1997 s.89-92
