Humlor
Från Rilpedia
| ?Humlor | |
|---|---|
 Drottning av trädgårdshumla Bombus hortorum.
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Arthropoda |
| Understam: | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass: | Insekter Insecta |
| Ordning: | Steklar Hymenoptera |
| Underordning: | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj: | Bin Apoidea |
| Familj: | Honungsbin och humlor Apidae |
| Släkte: | Humlor |
|
|
|
| §Bombus | |
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Humlor (Bombus) är ett släkte av insekter tillhörande familjen honungsbin och humlor (Apidae), och överfamiljen bin (Apoidea). I Sverige finns 39 arter av humlor om man räknar in de nio arterna av snylthumlor. Frukthumlan är också listad nedan, men är rödlistad som försvunnen.
De vanligaste arterna i Sverige är bland andra ljus jordhumla (tidigare kallad lundhumla), hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla.
Innehåll |
Byggnad
Humlorna är sociala bin med drottning, hane och arbetare. Snylthumlorna saknar dock arbetare. Humlorna är besläktade med getingar och honorna har liksom dessa och andra bin en gadd, som bildats av det omvandlade äggläggningsröret. Detta har helt förlorat sin ursprungliga funktion; hos drottningarna kommer ägget ut vid gaddens bas.[1] Gadden syns dock nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. Den har inte några hullingar och kan därför användas flera gånger. Men humlan ska vara rejält uppretad innan den sticks. Giftet är mycket svagare än till exempel tambiets, och det känns mer som om humlan "bränns".
Honorna (inklusive arbetarna) har antenner med 12 leder, sex segment på ovansidan av bakkroppen (kallade tergiter; motsvarande segment på undersidan kallas sterniter), en skålformig pollenkorg på skenbenet (innersta leden) samt en gadd. Hanarna har 13-ledade antenner, stora ögon, saknar pollenkorg, har sju tergiter i stället för sex och saknar gadd. Bakkroppen är dessutom ofta spetsigare än honornas[2].
Utveckling
De sociala humlornas samhällen är ettåriga. Den övervintrande, befruktade honan bygger på våren ett bo, som ofta utgörs av ett övergivet mus- eller sorkbo, men som, beroende på art, kan anläggas på många olika platser. Honan fodrar ofta boet med gräs eller mossa. I detta bygger hon en stor vaxcell, där hon lägger sina ägg tillsammans med nektarblandat pollen som föda åt larverna. Denna första generation humlor, är alla arbetare (befruktningsodugliga honor) som i fortsättningen tar hand om de ägg drottningen lägger. På sensommaren kläcks även hanar och nya drottningar. Hanarna samlar inte pollen och nektar (annat än för omedelbar, egen konsumtion) utan brukar flyga patrulleringsflykter längs en ofta förutbestämd bana medan de avger feromoner på punkter i terrängen för att locka till sig parningsvilliga ungdrottningar[2][3].
Vanor
Många humlor har längre tungor i förhållande till kroppstorleken än honungsbin. Det syns tydligt när sådana humlor besöker blommor, där bina inte kommer åt nektarn, eftersom blomkalkarna är för djupa. Bilden i artikeln scharlakansakleja illustrerar vilken extremt lång tunga det krävs för att komma åt nektar högst upp i den lilla påsen i änden på blommans sporre. Bara långtungade humlor klarar av att pollinera denna och liknande arter.
Vissa korttungade humlearter, i Sverige framför allt tjuvhumla, men även mörk och ljus jordhumla, kryper inte in i blomkalkarna på långpipiga blommor utan biter i stället hål i sidan på blomkalken.
Humlor flyger även på blommor där nektarns sockerhalt är relativt låg. Humlor är norra halvklotets viktigaste pollinerare; de besöker flest arter av blommande växter. Humlornas pollinering av klövervallar är av stor ekonomisk betydelse för jordbruket.
Temperatur
Ett märkligt fenomen hos humlor är att de är "varmblodiga". De är i stånd att reglera kroppstemperaturen genom att förbränna fett och kolhydrater (socker från nektar). Aktiva humlor har en kroppstemperatur på 35–40 °C. Vid stor aktivitet kan temperaturen stiga över 40 grader.
Ska humlan kunna flyga måste temperaturen i bröstpartiet vara över 30 °C. En nedkyld humla måste därför ägna tid åt att värma upp sig så att den kan flyga. Blir en vilande humla störd, försöker den snabbt få upp temperaturen, bland annat genom att aktivera de stora vingmusklerna. Vingarna vibrerar då lätt, och man kan höra ett brummande ljud från den stillasittande humlan. När den är uppvärmd, lättar den och flyger. Denna förmåga gör också att man kan se humlor flyga vid mycket låga temperaturer. På kalfjället är det inte ovanligt att se humledrottningar flyga i snöväder, med temperaturer runt noll grader. När humlorna är inaktiva, sänker de "termostaten" och blir "växelvarma" och kroppstemperaturen anpassar sig till omgivningen.[4]
Myten om humlans flykt
En långlivad myt (faktoid) om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga, och att det är en gåta att de flyger ändå. Denna myt blev populär på 1930-talet när en aerodynamiker beräknade att humlan inte kan skapa tillräckligt med lyftkraft på grund av sina relativt små vingar, låga flyghastighet och tyngd. Men det är dock inget bevis på att de inte kan flyga. Det är ett bevis på att humlor inte kan glidflyga. I verkligheten karakteriseras humlans flykt av en oscillerande vinge, som mer påminner om ett helikopterblad, än en flygplansvinge. Dessutom använder humlan liksom många andra insekter upplagrad energi vid generering av rörelse-energi som sedan släpps lös momentant. Energilagringen inför varje vingslag sker med hjälp av ett elastiskt ämne, kallat resilin, som är det mest elastiska ämne vetenskapen känner, mycket mer elastiskt än någon konstprodukt. Humlans flygförmåga, liksom för många andra insekter, bygger på resilinets energilagrande förmåga i kombination med en klickmekanism i form av små hakar. Dessa fungerar som spärr för att inte släppa iväg energin innan en viss anspänning uppnåtts. Detta plötsliga utlösande av spänningen gör att vingen rör sig med en tvär, plötslig rörelse med hög effektivitet. Det kan jämföras med människans användning av pilbåge för att lagra energi och släppa iväg den med stor effektivitet. Klickmekanismen gäller för både upp- och nedslag av vingen.[5]
Snylthumlor
Snylthumlor (även kallade gökhumlor) lever som boparasiter i humlebon. Ofta är de specialiserade att parasitera hos en speciell humleart. Snylthumlorna betraktades länge som ett eget släkte (Psithyrus) men detta räknas numera in som ett undersläkte i Bombus.
Snylthumlorna saknar arbetare, och drottningen tar över värdboet genom att (vanligtvis) döda den gamla drottningen. Hon kan också låta denna leva, men äta upp hennes ägg alltefter som de läggs och ersätta dem med sina egna. Värdhumlornas arbetare kontrolleras antingen genom feromoner eller fysiskt våld.[6]
Humlor observerade i Sverige
I tabellen nedan kan man välja om raderna ska vara sorterade efter svenskt namn, eller vetenskapligt namn
| Svenskt namn | Vetenskapligt namn |
|---|---|
| Mörk jordhumla | Bombus terrestris |
| Ljus jordhumla | Bombus lucorum |
| Kragjordhumla | Bombus magnus |
| Förväxlad jordhumla | Bombus cryptarum |
| Nordjordhumla | Bombus sporadicus |
| Brynhumla | Bombus soroeënsis |
| Stenhumla | Bombus lapidarius |
| Stäpphumla | Bombus cullumanus |
| Hushumla | Bombus hypnorum |
| Taigahumla | Bombus cingulatus |
| Ljunghumla | Bombus jonellus |
| Ängshumla | Bombus pratorum |
| Lapphumla | Bombus lapponicus |
| Berghumla | Bombus monticola |
| Trädgårdshumla | Bombus hortorum |
| Fälthumla | Bombus ruderatus |
| Frukthumla | Bombus pomorum |
| Klöverhumla | Bombus distinguendus |
| Stormhattshumla | Bombus consobrinus |
| Vallhumla | Bombus subterraneus |
| Åkerhumla | Bombus pascuorum |
| Backhumla | Bombus humilis |
| Mosshumla | Bombus muscorum |
| Haghumla | Bombus sylvarum |
| Gräshumla | Bombus ruderarius |
| Sandhumla | Bombus veteranus |
| Fjällhumla | Bombus balteatus |
| Polarhumla | Bombus polaris |
| Alphumla | Bombus alpinus |
| Tundrahumla | Bombus hyperboreus |
| Tjuvhumla | Bombus wurflenii |
| Stensnylthumla | Bombus rupestris |
| Åkersnylthumla | Bombus campestris |
| Trädgårdssnylthumla | Bombus barbutellus |
| Jordsnylthumla | Bombus bohemicus |
| Sydsnylthumla | Bombus vestalis |
| Ängssnylthumla | Bombus sylvestris |
| Hussnylthumla | Bombus norvegicus |
| Broksnylthumla | Bombus quadricolor |
| Lappsnylthumla | Bombus flavidus |
Övriga arter (urval)
| Svenskt namn | Vetenskapligt namn |
|---|---|
| Bombus fragrans | |
| Bombus argillaceus | |
| Semenovs humla | Bombus semenoviellus |
| Bombus gerstaeckeri | |
| Bombus ternarius | |
| Bombus fraternus |
Övriga betydelser
Humla är ett slanguttryck på en bisexuell kvinna. Uttrycket blev populärt i slutet av 1990-talet.
Källor
- ↑ Carl H. Lindroth Biologi 7 – Entomologi Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB, Stockholm 1967
- ↑ 2,0 2,1 G. Holmström 2007 Humlor – Alla Sveriges arter ISBN 978-91-7139-776-8
- ↑ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Humlor
- ↑ Detta avsnitt är en översättning från norska Wikipedia (bokmål).
- ↑ Tweedie, Michael: Insekter, en introduktion till insekternas biologi, Bonniers, Stockholm 1979
- ↑ Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000 Snylthumlor
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Humlor
