Från Rilpedia

Gäddmete är ett mete efter gädda som kan bedrivas både på vintern och sommaren, både med levande och dött bete. Det finns flera metoder såsom flötmete, bottenmete, flötestrolling. Det går att meta gädda med de flesta småfiskarter, men de flesta menar att mört är att föredra, ruda kan fungera bra då den är tåligare än till exempel mört och nors.

Flötmete

Flötmete efter gädda är enligt många den mest spännande och effektiva fiskemetoden. Lämpliga beten är mört, som också är tacksam och få tag på, ruda, abborre, makrill, sill eller strömming, braxen, id, färna, sarv och nors. Fiskar man med dött bete ska översta kroken fästas bakom ryggfenan och nedersta kroken bakom huvudet. Använder man tafs med en krok ska denna fästas strax bakom huvudet (i nacken). Vid fiske med levande bete ska översta kroken fästas framför ryggfenan och nedersta kroken vid bröstfenan.

Vid fiske i strömmande vatten eller vid trolling med naturliga beten ska översta kroken fästas i munnen och den nedersta i sidan på fisken. Fiskar man med småfisk bör man använda en enkelkrok som fästs i munnen. Ett enkelt och effektivt tackel vid gäddmete fås genom att montera en nogger eller stoppknut längst upp på linan, montera sedan dit en pärla, ett pilotflöte, pärla, sänke, pärla, och sedan en tafs i kevlar eller stål på cirka 50 centimeter med en eller två krokar. Därefter återstår det endast att tackla upp betesfisken.

Flötmete efter gädda kan bedrivas året runt i både stilla och rinnande vatten. Lämpliga fiskeplatser är utefter långvassar och vegetationsbälten, i djuphålor, branter vid grynnor eller grund, i höljor eller på platser du vet det finns fisk.

Litteratur

• Luis Rasmundsen "Så fångar du storgäddan".