Fridtjof Nansen
Från Rilpedia
Fridtjof Wedel-Jarlsberg Nansen, född 10 oktober 1861 på gården Store Frøen utanför Kristiania (nuv. Oslo), död 13 maj 1930 i Lysaker i Bærum kommun, Akershus fylke, var en norsk upptäcktsresande, oceanograf och diplomat. Far till Odd Nansen.
Sin första resa gjorde Fridtjof Nansen 1882 till vattnet runt Grönland. 1888 åkte han med en sexmannaexpedition över öns inlandsis med skidor från östkusten till västkusten, för att utforska om inlandsisen täckte hela ön från kust till kust.
1893 seglade Fridtjof Nansen med skeppet Fram norrut till Arktis. Skeppet var specialbyggt för ishavet. Det var tänkt att skeppet skulle frysa fast i isen och driva med den till nordpolen. Hela resan tog tre år. När det blev klart att skeppet inte kunde nå polen lämnade Nansen tillsammans med Hjalmar Johansen fartyget. De tog sig fram med hundspann och skidor och nådde den 7 april 86° 14' nordlig bredd, den nämaste punkt de kom nordpolen, och det nordligaste någon människa dittills nått. De bägge männen blev tvungna att övervintra på en ö i Frans Josefs land och livnära sig på valross- och isbjörnskött. I närheten av Frans Josefs land träffade de på en brittisk expedition och med deras hjälp var de snabbt hemma.
Nansen var professor på universitetet i Christiania (nuvarande Oslo) och norsk ambassadör i London från 1906 till 1908. Efter första världskriget var han funktionär i Nationernas förbund och ansvarig för flyktingfrågor där och han tog initiativ till s.k. Nansenpass. För sitt arbete där mottog han 1922 Nobels fredspris.
Till hans minne instiftade FN Nansenpriset 1954.
Bibliografi
- Fram over Polhavet (1897)
- The Norwegian North Polar Expedition 1893-96 (del 1-6, 1900-06)
- Norge og foreningen med Sverige (1905)
- Nord i tåkeheimen (1911)
Externa länkar
- Nobelprize.org, Fridtjof Nansen - biografi (engelska)
- Nobelprize.org, Nobels fredspris 1922 (engelska)