Från Rilpedia

Johann Christian Friedrich Hölderlin, född 20 mars 1770 i Lauffen i Württemberg, död 7 juni 1843 i Tübingen, var en tysk författare och översättare och betraktas som en av de främsta tyska romantikerna.

Innehåll 1 Biografi 2 Verk 3 Utgivning 3.1 På svenska 4 Referenser 4.1 Noter 4.2 Webbkällor 4.3 Tryckta källor 5 Se även 5.1 Externa länkar

Biografi

Hölderlin studerade 1788-1793 teologi och filosofi i Tübingen och Jena, tillsammans med bland andra Hegel och Schelling. Han fick 1795 anställning som informator hos bankiren Jakob Gontard i Frankfurt am Main. Där blev han förälskad i Jakobs hustru Susette (som av honom besjöngs under namnet "Diotima"), och som en följd därav lämnade han 1798 Frankfurt. Under de följande åren uppehöll han sig på olika ställen och antog 1801 huslärarplats i Bordeaux, men återvände därifrån 1802 gående till hembygden, dit han anlände psykiskt sjuk. 1804 var han emellertid åter så frisk, att han kunde mottaga en anställning som bibliotekarie i Homburg, men drabbades redan 1806 åter av psykisk ohälsa.

Friedrich Hölderlin ligger begravd på Stadtfriedhof i Tübingen.

Verk

Hölderlin intar en egendomlig ställning mellan klassiker och romantiker; han hade de senares längtan från samtid och verklighet till en fjärran skönhetsvärld, som av honom förlades till ett av schillersk idealism skapat forntida Hellas. Romanen Hyperion är en jagroman i brevform, en lyriskt hänförd hjältedikt om skönhetstörst och frihetslängtan.

Högst nådde Hölderlin i sin melodiskt fulländade, stiliserat irreala ode- och hymnpoesi, som vanligen har antik metrisk form. I högsta grad subjektiv och fylld av svårmod, är hans dikt svårtillgänglig, men sällsynt haltfull.

Utgivning

Själv utgav Friedrich Hölderlin endast romanen Hyperion (roman) och ett par översättningar av Sofokles (1804); av Schwab och Uhland redigerades hans Lyrische Gedichte (1826), av Schwab Sämtliche Werke (2 band, 1846); Gesammelte Dichtungen (2 band, 1898) innehåller även Litzmanns Hölderlin-biografi.

På 1910-talet gav Norbert von Hellingrath ut Hölderlins fragmentariska hymndiktning.

Under ledning av Friedrich Beiβner påbörjades 1943 den så kallade Stuttgartutgåvan av hans samlade verk. "Principen har varit att för varje text försöka etablera en ursprunglig version; några texter har också publicerats i flera versioner; otaliga varianter har därefter samlats i kommentardelarna, som därtill innehåller outtömlig sakkunskap."^[1]

En utgivning efter andra principer påbörjades 1976 under ledning av D.E. Sattler: den så kallade Frankfurtutgåvan. I denna ännu ej avslutade utgåva publiceras bland annat faksimil av Hölderlins manuskript.

På svenska

Hyperion översattes av Gösta Oswald på 1940-talet, en översättning som dock först utkom 1990, i tidskriften Kris' temanummer om Hölderlin.

Dikter har översatts framför allt av Erik Blomberg och Aris Fioretos, men enstaka dikter även av andra, såsom Johannes Edfelt och Göran Sonnevi.

Kris nr 39/40, 1990, innehåller förutom Blombergs översättning bland annat texter om Hölderlin av Martin Heidegger, Walter Benjamin, Theodor W. Adorno och Peter Szondi.

Referenser

Noter

1. ↑ Melberg, s. 12

Webbkällor

Tryckta källor

• Arne Melberg: Några vändningar hos Hölderlin, Brutus Östlings Bokförlag Symposion, Stockholm/Stehag 1995. ISBN 91-7139-219-0. 

Se även

Externa länkar

• Dikter och bibliografi i Kalliope

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).