Från Rilpedia

Fri dimensionering är idén att högskolan ska tillhandahålla studieplatser som studenterna efterfrågar, i motsats till att till exempel begränsa intagningen enligt antagen efterfråga på arbetsmarknaden.

Det finns inte alltid något klart samband mellan populära utbildningar och populära yrken. Det är alltså vanligt att ungdomar söker sig till vissa utbildningar för att senare konstatera att denna inte i praktiken kommer att leda till någon attraktiv karriär. Begränsning av intagningen kan göras dels för att minska på samhällets kostnader, dels för att skydda ungdomar mot sådana besvikelser.

För fri dimensionering talar bland annat liberalistiska tankar om att var och en bör kunna ta ansvar för sina val och det faktum att efterfrågan på arbetsmarknaden inte alltid är lätt att bedöma. För många yrken är den specifika utbildningen inte avgörande, utan de färdigheter som behövs kan uppnås genom många olika slags utbildningar.

Man kan också ifrågasätta att utbildningen alltid skall tjäna arbetsmarknaden; i synnerhet i en demokrati är det viktigt att medborgarna har också annan kunskap än den som behövs i arbetslivet. De utbildningar som tenderar ha fler sökande än vad arbetsmarknadsbehovet skulle förutsätta har ofta att göra med konst, språk, annan humaniora eller samhällsvetenskap, ämnesområden som ofta är till nytta också utanför arbetslivet.

Vid fri dimensionering kan man anta att de studerande är välmotiverade, varför själva studierna är effektivare. En välmotiverad studerande kan också antas kunna utnyttja de förvärvade kunskaperna i yrken eller livssituationer som inte direkt har att göra med utbildningen ifråga.

I praktiken dimensioneras antagningen ofta med beaktande av såväl popularitet, arbetsmarknad, regionalpolitik som behov vid de enskilda högskolorna.