Från Rilpedia

Fredrik Karl av Hessen, ty. Friedrich Karl Ludwig Konstantin von Hessen-Kassel, Prinz und Landgraf zu Hessen, född den 1 maj 1868 på slottet Panker i Holstein, död 28 maj 1940 i Kassel, är troligen mest känd för att han i oktober 1918 valdes till kung av Finland, en post han emellertid aldrig tillträdde och avsade sig i december samma år. I samtida officiella finska dokument kallas han Fredrik Kaarle, men trots det finns det en allmänt utbredd uppfattning att han hade för avsikt att anta kunganamnet Väinö I, en uppgift som ofta nämns även i nutida officiella dokument trots att den varit svår att verifiera historiskt.

Det finska kungavalet

Finland förklarade sig självständigt den 6 december 1917, efter att ha varit ett storfurstendöme inom det ryska riket sedan 1809. Den 4 januari erkände den ryska bolsjevikregeringen Finlands självständighet, men självständigheten följdes av ett bittert inbördeskrig mellan "vita" och "röda" i Finland.

Efter inbördeskriget beslöt lantdagen (där de flesta socialdemokraterna på grund av sin anknytning till den förlorande röda sidan i inbördeskriget för tillfället var uteslutna) den 9 oktober 1918 att med stöd av 38 § i den formellt sett fortfarande i kraft varande gustavianska regeringsformen från 1772 välja Fredrik Karl till kung; även de ryska kejsarna hade regerat under denna regeringsform som storfurstar av Finland. Motståndarna samlade sig kring professor K.J. Ståhlbergs juridiska sakkunskap, som hävdade att paragrafen hade blivit obsolet sedan 1809. Valet förrättades med endast 64 lantdagsmän närvarande.

Valet av en tysk prins till kung av Finland ämnade bekräfta banden mellan Finland och kejsardömet Tyskland, som hade hjälpt den vita sidan i inbördeskriget och som vid tiden för kungavalet ännu inte hade förlorat första världskriget. Möjligen fanns rent av tankar på att Finland skulle bli ett tyskt protektorat. Fredrik Karl hade en son som skulle bli en lämplig tronföljare. Fredrik Karl var dock själv tveksam till att bli finsk kung. Han ansåg Finlands regeringsform som föråldrad och ifrågasatte det sätt han blivit vald på.

Tysklands nederlag i kriget och Vilhelm II:s abdikation följde emellertid snart efter valet och då syntes det inte längre acceptabelt med en tysk prins på Finlands tron, särskilt som Finland naturligtvis sökte erkännande för sin självständighet även hos första världskrigets segrarmakter. Västmakterna hade samtidigt meddelat att man inte skulle komma att erkänna prinsen av Hessen som finsk kung. Fredrik Karl avsade sig därför tronen via ett brev till Finlands folk den 14 december 1918, detta redan innan han egentligen hade tillträtt sitt ämbete. Pehr Evind Svinhufvud avgick också från posten som riksföreståndare till förmån för den mer västvänlige Gustaf Mannerheim. Mannerheim, en finländsk adelsman som till 1917 hade varit general i den kejserliga ryska armén, hade kallats till överbefälhavare för de vita i inbördeskriget, blev den siste riksföreståndaren och var med och genomdrev den republikanska regeringsformen 1919.

Fredrik Karl av Hessen kom att tillbringa resten av sitt liv som lantgreve i Kassel.

Fredrik Karls familj

Fredrik Karl var tredje son till lantgreve (Landgraf) Friedrich av Hessen-Kassel och Anna av Preussen. Hans farfars farbror Wilhelm blev kurfurste 1803, kort tid innan Tysk-romerska riket upplöstes. Hans farfars farfars farbror var Fredrik I av Sverige, som var kung på den tiden Sverige även omfattade Finland.

Genom sitt giftermål i Berlin 23 januari 1893 med Margareta (Margrethe) av Preussen, blev Fredrik Karl svåger till tyske kejsaren Vilhelm II. Denna nära förbindelse till kejsaren var ett av skälen till att han valdes till kung av Finland.

När deras far dog blev Fredrik Karls äldste bror Friedrich Wilhelm överhuvud för huset Hessen och därefter näste bror Alexander. Alexander abdikerade som överhuvud den 15 mars 1925, och efterträddes av Fredrik Karl.

Fredrik Karl och hans hustru hade sex barn, varav två tvillingpar:

• Friedrich Wilhelm Sigismund (1893-1916)
• Maximilian Friedrich Wilhelm Georg (1894-1914)
• Philipp (1896-1980)
• Wolfgang Moritz (1896-1989)
• Christoph Ernst August (1901-1943)
• Richard Wilhelm Leopold (1901-1969)

Tre av sönerna stupade i krig, de båda äldsta i första världskriget och den näst yngste i andra världskriget.

Vid Fredrik Karls död efterträddes han av sin äldste överlevande son Philip som släktens överhuvud. Vissa dokument och korrespondens tyder på, att det däremot kanske skulle varit Wolfgang Moritz som skulle ha efterträtt honom på den finska tronen, tydligen för att denne hade möjlighet att följa med till Finland 1918, medan Philip då var i det militära och inte gick att nå.

Litteratur:

• Anders Hulden: Finnlands deutsches Königsabenteuer 1918, Reinbek 1997. Utgiven av Deutsch-Finnische Gesellschaft e.V. på Traute Warnke Verlag - ISBN 3-9801591-9-1
• Henrik Meinander: Finlands historia 4, 2 uppl., Schildts, Esbo 1999
• Jiri Louda & Michael MacLagan: Lines of Succession - Heraldry of the Royal Families of Europe, Macdonald Illustrated, London 1981

Företrädare: Ordinarie till 1917: Nikolaj II, storfurste av Finland Tillförordnad till 1918: Pehr Evind Svinhufvud, riksföreståndare	Finlands statschef 1918–1918 (Vald men tillträdde aldrig)	Efterträdare: Ordinarie från 1919: Kaarlo Juho Ståhlberg, republikens president Tillförordnad från 1918: Gustaf Mannerheim, riksföreståndare
Företrädare: Alexander	Överhuvud för Huset Hessen 1925–1940	Efterträdare: Philipp