Forsbacka
Från Rilpedia
Den här artikeln handlar om Forsbacka i Gävle kommun. För andra betydelser, se Forsbacka (olika betydelser).
| Forsbacka Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
|
||||
| Landskap | Gästrikland | |||
| Län | Gävleborgs län | |||
| Kommun | Gävle kommun | |||
| Församling | Valbo församling | |||
| Folkmängd(2005) | 1 748 | |||
| Area(2005) | 171 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 2008-03-11) | ||||
Forsbacka är en tätort i Gävle kommun, belägen vid Storsjöns utlopp i Gavleån ca 1,5 mil från Gävle. Ortnamnet betyder backen vid forsen eller forsarna och finns belagt från 1551, då kronan och bönderna i omkringliggande byar hade ålhus i ån. Största arbetsgivare är Ovako Forsbacka AB (80 anställda) som vidarebearbetar stångstål och tillverkar kulkvarnskulor. På orten finns också en deponianläggning för avfall. En stor del av befolkningen pendlar till Valbo, Gävle och Sandviken.
Innehåll |
Historia
Samhället norr om strömmen med bostadshus, skola, handelslokaler, baptistkapell med mera skapades huvudsakligen efter bildandet av Forsbacka Jernverks AB år 1870. Från 1945 har nästan alla de gamla husen ersatts med nya. De första nya byggnaderna var konsumhallen och ett annat hus med affärslokaler, post och bostäder nära sjön. Samtidigt tog kommunen alltmer över ansvaret för bostadsförsörjning och samhällsservice från bolaget. Från denna period härrör också den nya kyrkan (1965). Idrottsplatsen Mariehov anlades 1940 efter den gamla vägen till järnvägsstationen vid Margretehill.
Orten expanderade också söder om ån där annars främst herrgården var belägen. I det område som kallas byn och låg på ägor som hörde till Ytterhärde bodde en del av brukets anställda, men bolaget kontrollerade inte all mark vilket gjorde att handlare och andra småföretagare etablerade sig. Här låg också ett missionskapell och från 1906 Folkets hus. Byggnaden var ursprungligen planerad av Forsbacka godtemplare som föreningshus, men socialdemokratiska ungdomsklubbens medlemmar tilläts redan från början att teckna andelar i byggnadsföreningen. I källaren hade också Konsum sin första lokal. I början av 1930-talet byggdes en bro över sundet mellan ån och sjön för landsväg till Sandviken. Också öster om herrgårdsparken uppfördes en del bostäder, senast på 1950-talet.
En av järnverkets specialprodukter var ihåligt borrstål, och ägaren Fagersta AB hade 1929 koncentrerat sin borrstålstillverkning till Forsbacka. 1978 förvärvade emellertid Sandvik AB:s ägare Kinnevik aktiemajoriteten i Fagerstakoncernen och flyttade tre år senare produktionen av ihåligt borrstål till närbelägna Sandviken. Personalen minskades kraftigt med 191 personer, men det stora och relativt nya valsverket (1963) behölls tillsvidare för andra valsningsarbeten. När Kinnevik sedan upplöste Fagerstakoncernen 1984 drevs Forsbacka med viss framgång som självständigt bolag till 1989 då valsverket stängdes. Den nuvarande verksamheten (kapning, svarvning, värmebehandling av stångstål) sker i samma lokaler i regi av företaget Ovako och har utökats något. De äldre anläggningarna är sedan 1992 ett museum där Stiftelsen Forsbacka Bruk anordnar visningar och samtida konstutställningar med mera på somrarna.
Se även Wikipediaartikeln Forsbacka bruk.
Bruksmusik
Bruksorter hade i äldre tid ofta ett musikliv som kunde mäta sig med städernas. I Forsbacka kom det att få betydelse att en präst, Eric Gustaf Östberg, anställdes 1840. Funboprästen Johan Dillners idé att bilda en kyrkokör där sångarna lärt sig stämmorna med hjälp av det ensträngade instrumentet psalmodikon och siffror istället för noter spred sig till bruken i Österby, Gysinge och Forsbacka. Kören sjöng för blivande kung Karl XV när denne besökte Forsbacka 1858 och gav en konsert i Storkyrkan i Gävle. Kyrkokören hör därmed till de äldsta i landet. 1961 startade kantor Börje Forsell Lilla kören, från 1968 kallad Forsbacka Kammarkör, som är en av traktens främsta körer. Den övar numera i Gävle.
Flera medlemmar av släkten Lundeberg, som ägde Forsbacka mellan 1870 och 1906, var musikintresserade. Disponenten och statsministern Christian Lundeberg kom som barn i kontakt med Östbergs sångövningar. Som ung bruksförvaltare i Oslättfors 1864 anordnade han en konsert med tolv sångare från Gävle till förmån för brukets fattiga. I Forsbacka låg han förmodligen bakom bildandet av bruksorkestern, en sextett med trumslagare. Från 1890-talet har orkestern stått för musiken vid det folkliga midsommarfirandet och tidigare också för musiken vid dansbanan. 1928 startade Nykterhetsorganisationen Verdandi en dubbelt så stor blåsorkester som var anlitad i hela trakten, och från 1934 och ett tiotal år framåt hade orten en symfoniorkester, Forsbacka ABF's musikcirkel. Den leddes först av kantor Emanuel Rönnås. Orkestern framträdde ibland med kör och hade professionella artister som gäster. Föreläsningsföreningen hade tidigare anordnat besök av orkesterföreningen i Gävle.
På 1970- och 80-talen blev kommunen en viktig aktör i musiklivet, särskilt genom det kulturpolitiska Forsbackaprojektet som syftade till att engagera invånare i alla åldrar i skapande verksamhet. Under dessa decennier fanns förutom bruksorkestern en stråkorkester, rockband, countryband, musicalgrupper, kyrkomusikensembler m. m. 1976-77 ordnades på privat initiativ countrymusikfestivaler.
Forsbacka och Ingmar Bergman
Ingmar Bergmans TV-serie Den goda viljan handlar bland annat om när regissörens far Erik Bergman var präst i Forsbacka 1913-18. Serien bygger på brev, foton och dagböcker efter föräldrarna som också finns utgivna (av Birgit Linton-Malmfors). I manuset kallas orten Forsboda och inspelningen gjordes inte i Forsbacka. Redan i filmen Nattvardsgästerna hade Bergman använt ett liknande ämne. I denna film användes för studioinspelningen en predikstol och några andra kyrkoinventarier som under faderns tid inköptes till Forsbacka på förslag av arkitekten Sigurd Lewerentz. De kom ursprungligen från Hallaryd i Småland. Avsikten var att de skulle sättas upp i en ny kyrka, vilket skedde först 1965. Avsnittet om balen i Astrid Lindgren-filmen Du är inte klok, Madicken är inspelat på Forsbacka Värdshus, som ligger granne med prästgården.
Idrott
Skidintresserade personer slöt sig 1899 samman till en idrottsklubb som bestod ett tiotal år. En av dem var sedermera disponenten Axel Fornander. Nuvarande Forsbacka IK kom till 1918. Till en början var man inriktad på fotboll och skaffade en idrottsplats för den sporten. Det var dock främst genom sitt bandylag klubben fick framgångar och gjorde sig känd. Bandyn infördes 1922 genom personer som bott i eller flyttat från Västmanland.
Sammanlagt har klubben spelat 16 allsvenska säsonger och kom som bäst tvåa i sin grupp efter IK Huge år 1940. Division två har man vunnit flera gånger. År 2006 tvingades man av ekonomiska skäl att tacka nej till kvalspel till division ett. 1923 började Einar Ask, som bland annat fått utmärkelsen Sveriges bäste bandyspelare, att spela i klubbens B-lag. En annan framstående idrottsman i både bandy och fotboll är Sigvard Parling som var med i silverlaget i VM 1958.
Damer och enstaka damlag tävlade på 1920-talet för klubben i skidåkning. På 1950-talet blev handboll damernas främsta sportgren. 1968 byggdes Forsbackahallen där hemmamatcherna äger rum. Handbollslaget har som bäst spelat i division ett.
Kända personer förknippade med Forsbacka
- Melker Andersson, kock känd från TV
- Einar Ask, bandyspelare
- Rut Berggren, författare
- Ernst Hård, bandyspelare känd från OS
- Christian Lundeberg, brukspatron och statsminister
- Ulrica Messing, statsråd (s)
- Sigge Parling, fotbollsspelare, bandyspelare, ishockeyspelare
- Douglas Veale, spelade i Forsbacka IK 1961.
- Pierre Norin, bagare känd från TV.
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
Källor
- Berggren, Rut: Den dolda rikedomen. Forsbacka-ett bruk och dess historia, 1996.
- Forsbacka IK 50 år. 1918-1968, 1968.
Externa länkar
- Forsbacka.net (lokal webbplats)
