Fornyrdislag
Från Rilpedia
Fornyrdislag, (från fornisländskans fornyrðislag), fornnordiskt versmått. Versen konstrueras så att varje rad innehåller två betonade stavelser. Antalet obetonade stavelser varierar. Raderna binds ofta ihop med hjälp av allitteration. Vanligen är raderna parvis sammankopplade: en huvudstav i andra raden bestämmer alliterationen, och dess begynnelsebokstav upprepas av två stöttor i raden innan. Ursprungligen har versformen varit ostrofisk men inom fornnordisk dikt blev den senare i allmänhet åttaradig, ofta med två tydliga halvstrofer.
Ordet fornyrdislag betyder ordagrant gammalt versmått eller fornkvädesform. Namnet introducerades av Snorre i den Prosaiska Eddan, men versformen har sina rötter i äldre fornnordisk och germansk diktning.
Exempel (Völuspa vers 1, Erik Brates tolkning, betonad stavelse kursiverad, allittereration i fetstil)
- Hören mig alla
- heliga släkten
- större och smärre
- söner av Heimdall;
- du vill ju, Valfader,
- att väl jag täljer
- forntida sägner,
- de första, jag minnes
Hören allittereras i första raden med alla, h räknas nämligen i allmänhet inte som ljud men väl efterföljande vokal - likaså rimmas f med s (rad 7-8) eftersom båda är väsande ljud. Notera att betoningen, och därmed allitterationen, inte behöver ligga på radens första ord (rad 5-6, 7). I övrigt kan man notera att namnet Valfader, ung. stridens herre, är en s.k. kenning för Oden.
Se även
