Arkeologi
Från Rilpedia
Arkeologi (av grek. archaiologia "fornkunskap", av archaios "urgammal", "forntida"), kunskapen om människans förhistoria, alltså den tid där det inte finns skriven text att tillgå. Arkeologi är studiet av människans materiella kultur, alltså studiet av hennes lämningar eller artefakter. Numera finns även historisk arkeologi eller medeltidsarkeologi som är studiet av materiell kultur under historisk tid. Vanligtvis delas området upp i följande underdiscipliner; historisk arkeologi (efter skrivkonsten), förhistorisk arkeologi (före skrivkonsten), klassisk arkeologi (Grekland och Rom), egyptologi (Egypten), assyriologi (Främre Orienten innan Islam), islamisk arkeologi (Främre Orienten efter Islam) och historisk osteologi. Indelningen av området i dessa discipliner har dock föga betydelse för den yrkesverksamme arkeologen som inte arbetar på ett universitet.
Innehåll |
Arkeologisk teori
Den första arkeologiska teoribildningen brukar kallas för Kulturhistorisk arkeologi vilket utvecklades i slutet av 1800 och början på 1900-talet.
I slutet av 1960-talet kom ett antal yngre, framförallt amerikanska arkeologer, som t.ex. Lewis Binford att opponera mot den kulturhistoriska arkeologin. De menade att arkeologin skulle använda sig av mer naturvetenskapliga och antropologiska metoder med hypotestestning. De kallade detta för "New Archaeology" och blev allmänt känd som Processuell arkeologi.
Under 1980-talet växte det fram en ny inriktning vilken bland annat företräds av de brittiska arkeologerna Michael Shanks, Christopher Tilley, Daniel Miller och Ian Hodder. De ifrågasatte den processuella arkeologins fokus på naturvetenskap och objektivitet. De framhöll istället vikten av relativism. Denna inrikting har sedermera benämts postprocessuell arkeologi. Denna har i sin tur kritiserats av processuella arkeologer för brist på veteskaplig stringens. Debatten mellan dessa två vetenskapliga inriktningar pågår fortfarande. Postprocessuell arkeologi är enhetlig i ännu mindre utsträckning än andra teoribildningar och kan sägas vara tämligen disparat.
Postkolonial arkeologi sysslar främst med de problem som kollonialismen skapat där västerländska arkeologer hävdade tolkningsföreträde gentemot de kolloniserade folkgrupperna.
Arkeologisk teori lånar numera från ett vitt fält inkluderande evolutionsteori, fenomenologi, postmodernism, agentteori, kognitiv vetenskap, funktionalism, genderteori, hermeneutik, feministisk teori och systemteori.
Dessa olika inriktningar influerar kontinuerligt varandra och den enskilde arkeologen kan var svår, för att inte säga omöjlig, att snävt bestämma som tillhörig den ena eller andra inriktningen.
Arkeologisk praktik
Fältarkeologi kan sägas bedrivas i två former: inventering och utgrävning.
Ända sedan 1600-talet har man utfört utgrävningar i syfte att studera forntiden. En modern utgrävning är dock ofta tämligen högteknologisk och man använder sig idag ofta av digital inmätningsutrustning. Stora grävmaskiner är också vanliga hjälpmedel vid sidan av spadar, skärslevar och svampknivar.
Många av fältarkeologins begrepp och metoder har hämtats från närliggande discipliner, till exempel geologi, även om man också har en livaktig och självständig metodutveckling.
I Sverige beslutar länstyrelserna eller riksantikvarieämbetet om en utgrävning skall företas, detta enligt kulturminneslagen, som förbjuder att en fast fornlämning rubbas eller förstörs utan tillstånd.
Betydelse och bakgrund
Den största delen av människans historia finns nedtecknad. Skrivkonsten utvecklades för ca 5000 år sedan i Mesopotamien i form av Kilskrift. Måna tror attHomo sapiens har funnits i minst 200 000 år. Direkta undersökningar, i stället för spekulationer grundade på filosofin uniformismen, tyder på en ålder i storleksordningen 10 000 år.[1]. Andra arter av hominider anses ha funnits i miljoner år (se den mänskliga evolutionen). Mycket kunskap om den tidiga mänskligheten måste alltså komma från arkeologin. Arkeologin kan även vara ett viktigt komplement till studier av historiska källskrifter som ofta är partiska. I många samhällen var nämligen skrivkunnigheten begränsad till dess elit, som prästerskap eller byråkrater. Även bland aristokratin har många gånger läskunnigheten varit begränsad. Ofta blir då de materiella lämningarna mer representativa för ett samhälle. Även materiella lämningar har dock sina egen problem, så som representativitet och tafonomi.
Vid sidan av dess vetenskapliga karaktär har arkeologin även används i politiska syften. Som argumentation vem som har rätt till t.ex. mark. Arkeologin har även använt som ett politiskt medel för att stärka eliters ställning som eller för skapandet av etnicitet.
Se även
- Stenålder
- Bronsålder
- Järnålder
- marinarkeologi
- gravskick
- stensträng
- boplats
- arkeologisk teori
- historisk osteologi
- FMIS Fornsök
- förhistorisk indelning
Referenser
Länkar
- Arkeologiforum - Diskussionsforum
- Swearc - Swea Archaeology / Swea Arkeologi - Tillhandahåller tjänster inom arkeologi, kulturmiljövård och GIS.
- GAST Göteborgs Arkeologiska Studentförening - Mötesplats för medlemmar och intresserade.
- FMIS Fornsök - Fornminnesregistret på nätet
