Forkörning
Från Rilpedia
Forkörning är det arbete som forbönder utför; nämligen att frakta varor med häst (eller oxe) och släde vintertid till bland annat marknader och lanthandlare. Forbönder var ofta lantmän som drygade ut sin försörjning med att mot betalning åtaga sig olika körsyslor. Forkörning var vanligt förekommande förr i tiden och sprungen ur en bondekultur. Den var särskilt utbredd i Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Tröndelag samt Hälsingland. Varje år bedrev många män forkörning mellan de olika marknaderna, däribland Rørosmartnan i Röros, Marsimartnan i Levanger och Gregoriemarknaden på Frösön (hålls dock numera i Östersund). Marknaderna är anpassade efter varandra, först startar Rørosmartnan i februari, sedan Marsimartnan i slutet av februari och efter flera dagars mellanrum Gregoriemarknaden i början av mars för att möjliggöra transporter mellan marknadsplatserna.
Eftersom det inte fanns något utbrett vägnät i inlandet blev vintern den naturliga frakttiden, då man även var befriad från sommarens alla sysslor som buföring och jordbruk. Sjöar och myrmarker frös också till is vilket underlättade färderna. Det förekom även forkörning på sommaren men i mycket mindre omfattning och det fanns särskilda färdstugor längs sträckorna. Efter järnvägens intåg försvann mycket av forbondekulturen. Men idag så hålls den här traditionen levande genom forbondeföreningar som verkar för det här på både den norska och den svenska sidan om Kölen.
Ordet fora (även fola dialektalt på vissa håll) härstammar från lågtyskans vore som betyder 'färd', 'resa' och 'lass' (jämför med fordon). En forbonde var en bonde som for (från verbet 'att fara') med foror (lass).
 Rørosmartnan i 25 minusgrader |
Folk på is, Badhusparken, Östersund.jpg
Frusna isar, som den här på Storsjön möjliggjorde transporter, till bland annat Frösön som syns i bakgrunden |
