Finlands grundlag
Från Rilpedia
|
Finlands politik 
|
Finland hade tidigare fyra grundlagar: regeringsformen, riksdagsordningen och två grundlagar om Finlands riksrätt och om ministeransvarighet. Dessa ersattes av den nya grundlagen som trädde i kraft år 2000. På finska kallas den för Suomen perustuslaki. Reformen motiverades av behovet att modifiera och samordna reglerna i en gemensam lag samt att se över den rådande maktfördelningen, men utan att ändra grunderna för Finlands statsförfattning. Vissa mindre reformer hade genomförts sedan 1980-talet, men de bedömdes som otillräckliga.
Jämfört med tidigare grundlag har riksdagen en starkare ställning mot regeringen, och regeringen en starkare ställning mot presidenten. Grundläggande fri- och rättigheter har lyfts fram tydligare, och t.ex. riksdagens interna arbetsformer har lyfts ur grundlagen till egna dokument.
Grundlagen antogs under stor enighet (175 röster mot 2 i den avslutande omröstningen i riksdagen.)[1]
Finlands grundlag består av 13 kapitel och 131 paragrafer.
- Det första kapitlet handlar om Statsskickets grunder och anger bland annat att Finland är en republik och därtill skall vara en demokrati. Det fastslås vidare att All utövning av offentlig makt skall bygga på lag och att Statsmakten i Finland tillkommer folket, som företräds av riksdagen. Dessa båda principer återfinns även i Sveriges grundlag. Formuleringar som "Finlands territorium är odelbart." är dock något som kan ses i ljuset av Finlands moderna historia.
- Andra kapitlet tar upp fri- och rättigheter. Där återfinns även till exempel legalitetsprincipen, principen om yttrandefrihet och föreningsfrihet. Men även en formulering i 17 § om att Finlands nationalspråk är finska och svenska.
- Tredje och fjärde kapitlen tar upp hur riksdagen organiseras, exempelvis "Riksdagen har en kammare. Riksdagen består av tvåhundra riksdagsledamöter, som väljs för fyra år åt gången" (24§), men även bestämmelser om val.
- Femte kapitlet reglerar presidentens och regeringens (statsrådets) roll och frågor därtill hörande.
- Sjätte behandlar kort hur lagar stiftas och i synnerhet särskilda bestämmelser om vissa lagar, såsom lagar som skall stiftas i grundlagsenlig ordning, kyrkolagen och lagar som gäller Ålands självbestämmanderätt (som även nämns i 11 kapitlet § 120), samt om lagars publicering och ikraftträdande och delegering av lagstiftningsbehörighet.
- Sjunde kapitlet behandlar statsfinanserna.
- Åttonde kapitlet behandlar behörighet ifråga om utrikespolitik samt internationella förpliktelser och EU-frågor.
- Nionde kapitlet behandlar domstolarnas självständighet och domarna.
- Tionde kapitlet behandlar laglighetskontroll, förbud att tillämpa bestämmelser som strider mot lag, justitiekanslerns och justitieombudsmannens roll samt tjänsteansvar, ministeransvarighet och presidentens och ministrarnas immunitet.
- Elfte kapitlet behandlar statsförvaltningens organisation, regional administration, Ålands självstyre samt kommunalt och regionalt självstyre, universitetens ställning och offentliga tjänster.
- Tolfte kapitlet behandlar försvaret - exempelvis "Varje finsk medborgare är skyldig att delta i fosterlandets försvar".
- Trettonde kapitlet behandlar lagens ikraftträdande.
Externa länkar
Referenser
- ↑ [1] Jaakko Nousiainen: Finlands styrelseskick: Från ett blandat till ett parlamentariskt statsskick, Finska Justitieministeriets webbplats, hämtad 24 februari 2007
