Från Rilpedia

Fabian Jakob Wrede, född 9 oktober 1802, död 22 maj 1893. Generallöjtnant och friherre. Son till Fabian Wrede (1760-1824). Fabian Wrede var artillerist och fysiker. Hans militära karriär startade 1817, och ledde till posten som generalfälttygmästare och chef för artilleriet 1857, senare generallöjtnant. Avsked 1867.

Åren 1832-1834, samt 1835-1839 var han lärare vid Högre artilleriläroverket på Marieberg, och var 1835-1857 läroverkets befälhavare, samtidigt som han innehade andra poster.^[1]

På 1860-talet införde han refflade fältkanoner. Han var en framstående expert på måttsystem, och var Sveriges representant vid internationella konferensen om mått och vikt i Paris, och delegat i den permanenta kommissionen där.

Wrede var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien (1829), Kungliga Vetenskapsakademien (1835), Kungliga Musikaliska akademien (1837) och Fysiografiska sällskapet i Lund (1837), hedersledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg (1843), Vetenskapssocieteten i Uppsala (1861) och Kungliga Örlogsmannasällskapet (1865). Han blev 1856 hedersdoktor vid Greifswalds universitet, och 1874 hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Bland hans skiftande arbeten kan nämnas;

• konstruktionen av 1860-års gevär
• arbetet om krutets verkan i kanoner (1871)
• grundandet av den första livränte- och kapitalförsäkringsanstalten i Sverige
• uppförandet av ett nytt torn för Riddarkyrkan
• ledamot av den internationella meterkommissionen i Paris
• avhandlingen "Försök att härleda ljusets absorption från undulationsteorin", som 1863 belönades med Letterstedtska priset av Vetenskapsakademien
• uppfinningen av en ny typ av spektroskop
• hans instrument för bestämmning av jordmagnetismens deklination och inklination

^[2]

Se även

• Wrede, släkt

Källor

Noter

1. ↑ Nordisk familjebok, Uggleupplagan Wrede, Fabian Jakob (om NF)
2. ↑ Hvar 8 Dag - illustreradt magasin, Bonniers tryckeri, Göteborg 1903 s.35