Fältpiplärka
Från Rilpedia
| ?Fältpiplärka Status i världen: Livskraftig (lc) Status i Sverige: Starkt hotad |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Tättingar Passeriformes |
| Familj: | Ärlor och piplärkor Motacillidae |
| Släkte: | Piplärkor Anthus |
| Art: | Fältpiplärka A. campestris |
|
|
|
| §Anthus campestris Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Fältpiplärka (Anthus campestris) är den största piplärkan i Sverige. Arten är i Sverige upptagen på rödlistan som starkt hotad.
Innehåll |
Utseende, fältkännetecken och läte
Fältpiplärkan är en stor och slank piplärka som mäter ungefär 15,5 till 18 centimeter på längden. Den kännetecknas av en förhållandevis lång stjärt, långa ljusrosa ben och rellativt kort bakklo. Det gräddfärgade ögonbrynsstrecket och det svarta tygelstrecket är iögonfallande. Den adulta fågelns översidan är ljus, nästan enfärgat sandfärgad. På en sittande fågel med fräsch dräkt syns de mellersta täckarna väl som fem mörka fyrkanter med ljusa breda spetsar. Undersidan är ljus och ostreckad så när som på några tunna streck på sidan av bröstet där vingen fäster mot kroppen. Den adulta fågeln kan på håll förväxlas med en juvenil gulärla som dock har mörka ben och en mörk teckning på bröstet.
Den juvenila fältpiplärkan är mörkt streckad på ryggen, fläckad på bröstet och mycket lik större piplärka (Anthus richardi) men kan skiljas från denna genom sitt mörka tygelstreck och den korta bakklon.
Fältpiplärkan urskiljs främst från de andra piplärkorna genom den gråbruna, nästan ofläckade färgningen. Flykten är snarare rak och direkt. På marken hoppar den mest styltigt.
Dess lockrop är ett sparvaktigt "tschlippp, dip". Sången består av "tsirluih"-läten som radas efter varandra och som framförs under den glidande flykten eller i stillasittande tillstånd på en upphöjd plats.
Föda
Fältpiplärkan livnär sig på insekter men också frön.
Biotop och utbredning
Fältpiplärkan häckar på torr trädesmark och hedmark med sand och busksnår, i Sverige oftast i sandiga kustlandskap. Den förekommer bara i lågland. Den finns i de flesta regioner i Europa med gynnsamt klimat, i Asien och i nordvästra Afrika. Det finns också små bestånd i Danmark och i södra Sverige. I Storbritannien och Irland finns den däremot inte. Den var under mitten av 1800-talet vanlig i Skåne och häckade i stora delar av övriga södra Sverige, men under hela 1900-talet har beståndet minskat kraftigt. Fältpiplärkan finns nu på några enstaka ställen i östra Skåne och sydvästra Halland. En delförklaring till nedgången är att öppna hedlandskap planterats med träd och sanddynsområden nära kusterna ofta exploaterats, men detta är inte hela förklaringen, eftersom beståndet minskat även i oexploaterade områden. Det rör sig också om en allmän nedgång för arten i Europa och om förändringar i klimat och vegetation.
Fältpiplärkan är flyttfågel och övervintrar i det tropiska Afrika och på den Indiska halvkontinenten. Hanarna kommer till Sverige i slutet av april eller början av maj, honorna något senare. De flyger söderut i augusti.
Häckning
Fältpiplärkan är oftast monogam, men hanen kan vara polygyn. Boet byggs främst av honan och läggs gömt på marken under ljung eller grästovor. Honan lägger fyra till fem vitaktiga, sparsamt brunfläckiga ägg. Endast honan ruvar. Ungarna kläcks efter 14 dagar och utfodras av båda föräldrarna i ungefär två veckor.
