Ernst Westerlund
Från Rilpedia
- För den finländske idrottaren, se Ernst Westerlund (idrottare)
Ernst Otto Theodor Westerlund, född 22 oktober 1839 i Öregrund, död 28 januari 1924 i Enköping, var en svensk läkare. Han var son till kyrkoherden över Öregrunds pastorat Per Vilhelm Westerlund (1800-1854) och dennes fru Johanna Maria Sundeman (1801-1868). Familjen Westerlund bestod av fem syskon och Ernst var det fjärde syskonet.
Innehåll |
Uppväxt och studier
När Ernst var nio år började han studera vid Katedralskolan i Uppsala. Där bodde han tillsammans med sin bror i skolhushåll. Ernst far avled 1854, och några månader efter att han satts i konkurs fick Ernst ta hand om sin mamma samtidigt som han skulle finansiera sina studier. Hans bröder hade tidigare gått bort på grund av sjukdom och olycksfall.
Vid 16 års ålder blev Ernst informator för de yngre barnen i familjen Floderus på godset Halmbyboda i Funbo församling utanför Uppsala. På Halmbyboda förälskade han sig i Nina Floderus.
År 1858 avlade Westerlund sin studentexamen. Efter det valde han att studera medicin vid Uppsala universitet och avlade sin medicine kandidatexamen 1863 och medicine licentiatexamen 1867. Han hade under studietiden intresserat sig särskilt för gynekologi och kirurgi.
Arbetsliv
Westerlund deltog som frivillig underläkare på Augustenborgs lasarett på ön Als (ö) i dansk-tyska kriget 1864. Under kriget blev han tillfångatagen och satt fängslad på ön men släpptes mot hedersord redan efter tre dagars fångenskap. Det militära stannade kvar i hans intresse hela livet och han blev bland annat 2:e bataljonsläkare vid Upplands regemente 1870, regementsläkare vid Livregementets dragoner 1888-1895 samt 1899-1900, fördelningsläkare vid 5:e arméfördelningen 1895-1900.
Som nyexaminerad läkare sökte han vikariat i Enköping som stadsläkare då den förre läkaren hade avlidit våren 1867. Redan i början av 1868 blev Westerlund stadsläkare på heltid efter en omröstning. Han kunde då gifta sig (1868) med sin fästmö Nina Floderus efter åtta års förlovning.
Till att börja med hade doktor Westerlund bara patienter från Enköping men inom kort fick han patienter över hela landet. Det sägs att doktor Westerlund blev berömd efter en lyckad gynekologisk operation men det var som nervläkare han blev berömd på riktigt. Han botade patienter som andra läkare misslyckats med, han hade kunskaper om vad vi idag skulle kalla psykiska sjukdomar.
Medan andra läkare avfärdade patienter som inbillningssjuka tog doktor Westerlund sig an dem och tog deras lidande på allvar. Han förstod att kropp och själ faktiskt hänger ihop, alltså både det fysiska och det psykiska. Det var genom dessa förmågor han fick patienter över hela landet.
När ryktet om hans behandlingar började spridas kom patienter från hela landet för att bli botade från sina åkommor. Det kom patienter från hela Sverige, från Finland, Norge, Danmark, Ryssland och flera länder i Västeuropa. Det ryktas också att det till och med ska ha kommit en patient ända från Sydafrika.
Doktor Westerlund kallades för Underdoktor. Efter en noggrann undersökning kunde han snabbt konstatera vilken diagnos patienten hade och hur den skulle behandlas. Ernst använde sig av regimterapi, vilket innebär att han gav varje patient en regim (styrelse, ledning, styre, styrande) att leva efter. Westerlund hade en förmåga att formulera sig på ett sådant sätt att patienterna upplevde att han verkligen förstod dem.
Regimbehandlingen började med att patienten fick vara sängliggande, ofta med en gödkur eller avmagringskur. Sedan var varje regim mycket detaljerad och noggrann: "Vi går upp klockan 7. Vi äter ett franskbröd och en kopp te till frukost. Därefter vilar vi till klockan 9. Vi går sedan en promenad på åsen..."
Genom att han använde sig av vi-tilltalet kände patienterna doktor Westerlunds delaktighet i just deras sjukdom. Han la också ner mycket tid på att patienten själv ska känna sig delaktig i läkeprocessen. Med sin starka personlighet lyckades han förstärka patientens strävan att själv vilja bli frisk. Ett av hans valspråk var: Vi blir bra, vi är bättre redan nu!
En viktig del i doktor Westerlunds behandlingar var lydnaden. Fanns det patienter som inte lyssnade på doktorns recept fick de åka hem igen. Han koncentrerade sig istället på dem som ville bli friska. Westerlund skrev inga journaler utan behöll allting i huvudet, han kunde skriva små anteckningar i anteckningsböcker eller almanackor.
På grund av doktor Westerlunds berömmelse hade han ofattbart många privatpatienter och därför valde han att sluta som stadsläkare. I den befattningen efterträddes han av svågern Thore Floderus. Då kunde han istället ägna all sin tid åt sina privata patienter och all den energi som krävdes för deras behandlingar. Han öppnade en privatmottagning. Många av Westerlunds patienter fick stanna en längre tid och bosatte sig då på stadshotellet, mindre sjukhem eller på större gods utanför staden.
Doktor Westerlund kallas också arbetarens fader med all rätt. Ett annat av hans valspråk var: Att hvila är att göra något annat. Ett vanligt sätt för honom att återfå patienternas hälsa var att sätta dem i arbete. Han ville då helst att de skulle göra någonting som de verkligen avskydde eller aldrig hade gjort innan. Vi får arbeta, och inte bara det, vi ska arbeta!
Doktor Westerlund grundade en vävstuga på Kungsgatan dit han skickade både kvinnor och män för att väva, som en del av behandlingen. Andra som till exempel grevinnan, fick skicka hem sin kammarjungfru och sköta påklädning själv. Hon kunde också ordineras att diska på stadshotellet.
Det tog ett tag för doktor Westerlund att bli accepterad av sina kollegor. De litade inte på hans metoder och kallade honom "charlatan" (en person som utger sig för att kunna vad han inte kan och genom det försöka bedra andra). Men till slut vann hans metoder den svenska läkarkårens erkännande. År 1901 utsågs han till medicine hedersdoktor vid Lunds universitet och 1920 till teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Efter hans bortgång
Det finns en blomma som kallas för Doktor Westerlunds hälsoblomma. Dess botaniska namn är rosengeranium och tillhör släktet pelargoner. Doktor Westerlund använde den här blomman i sina behandlingar. Han rekommenderade sina patienter att ha blomman i sovrummet därför att den sprider en uppfriskande doft när man rör dess blad.
När doktor Westerlund hade fyllt 70 år bestämde han sig för att dra ner på arbetstempot, men han fortsatte men sitt arbete in i det sista. Den 28 januari 1924 när han var 84 år gammal avled han. Han hade då arbetat som läkare i Enköping under nära 57 år, 1868-1886 som stadsläkare och åren därefter som privat praktiserande. Hans begravning var fylld med folk som ville ta ett sista farväl av den man som hjälpt dem med så mycket. Flera järnvägsvagnar med mängder av blommor fraktades till Enköping av hans gamla patienter.
I skolparken i Enköping står en skulptur av doktor Ernst Westerlund skapad av norskan Ida Thoresen. Skulpturen föreställer hans ansikte, från början var tanken att göra Westerlund i helfigur men pengarna räckte inte. Det har blivit en tradition för studenterna på Westerlundska gymnasiet att sätta en stor studentmössa på skulpturens huvud varje studentdag.
Leo Tolstoj, son till författaren med samma namn, var också patient hos doktor Westerlund. Leo ville precis som sin far bli en framgångsrik författare men tyvärr lyckades han inte lika bra. Efter misslyckanden med böcker bestämde han sig för att söka upp doktor Westerlund för att få terapi. Leo trivdes mycket bra i Enköping och på våren 1896 gifte han sig med en av doktor Westerlunds döttrar, Dorothea även kallad Dora.
Efter bröllopet följde Dora med Leo till Ryssland. Under tiden fick de tio barn varav åtta levde till vuxen ålder. Under den ryska revolutionen 1917 flyttade familjen tillbaka till Sverige. Idag finns släkten Tolstoj runt omkring i Sverige men under namnet Tolstoy, bland annat den kända jazzmusikern och sångerskan Viktoria Tolstoy.
Källor
- Troedsson, Ingegerd, Nyber, OH Lars, Gryse, Thore, Kobbe, Hans, Sandblom Sven, Historia om Enköpingsbygden, 2006
- Öregrund för och nu: Mirakeldoktorn
- Svenskt biografiskt handlexikon, Band 2, s. 710-711
Se även
Externa länkar
Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.
