Ernst Manker

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Ernst Mauritz Manker, född Ernst Olsson 20 mars 1893Tjörn i Valla församling, Göteborgs och Bohus län, död 1 februari 1972 i Stockholm, var en svensk sameforskare och etnograf.

Manker var son till lantbrukaren och sjökaptenen Edvard Olsson och Mathilda Kristiansdotter. Han gifte sig 1933 med Lill Jansson (1902-1991), dotter till hemmansägare Gustav Jansson och Johanna Andersdotter från Söderbykarls socken i Uppland. Barn: Margareta född 1935 och Jan född 1941.

Manker började sitt liv som bonde men längtan efter högre studier blev för stark och han tog studentexamen som privatist i Lund 1921. Därefter studerade Manker vid Göteborgs Universitet och avlade sin fil. kand. examen 1924 med etnografi som huvudämne och Erland Nordenskiöld som professor. Utifrån Etnografiska Museets samlingar i Stockholm bedrev Manker sedan studier i afrikanska kulturer med speciell inriktning på Kongo. Detta arbete redovisades i boken Kristallbergens folk som utkom 1929.

Efter några resor i den svenska lappmarken på 20-talet kom Manker att fascineras av den samiska kulturen och av de personliga kontakter han fick bland samerna. Under resten av sitt liv blev därför samerna och deras historia huvudföremål för Mankers forskning. Han anställdes på Nordiska Museet 1939 som föreståndare för dess lapska avdelning. Manker hade då redan genomfört omfattande etnografiska undersökningar i lappmarkerna vilka kom att intensifieras under åren 1948-56 då Manker fick huvudansvaret för Nordiska Museets och landsantikvariernas lappmarksundersökningar. Sitt vetenskapliga arbete redovisade Manker i serien Acta lapponica som han startade 1938. Vid sidan om dessa arbeten gjorde Manker med början 1942 kulturhistoriska inventeringar på sin barndomsö Tjörn. Vid all fältinventering använde Manker sin kamera flitigt och hans böcker blev därför rikt illustrerade. 1961 avgick Manker med pension från Nordiska museet men fortsatte ända till sin död 1972 sina etnografiska forskningar.

Manker var ordförande i Svenska fjällklubben 1949-58, utländsk ledamot av Finsk-ugriska sällskapet 1942, hedersledamot av Royal Anthropological Institute 1947, filosofie hedersdoktor i Stockholm 1953, ledamot av Skytteanska samfundet 1956. Ernst Manker erhöll Vasaorden 1953 samt Oranje-Nassau-orden 1962.

Artiklar i skrifter och tidningar

Manker började sin publicistiska verksamhet redan 1913 med en artikel Något om skygga hästar och körning av desamma i tidningen För Lantmannahem. Fram till 1925 medarbetade han under sitt ursprungliga namn Olsson och under signaturerna E.M., O.son, E.M.O., Ernst Mauritz, Mauritz, M. och Ernst Manke med över 300 artiklar och notiser i olika tidningar och tillfällighetspublikationer. Denna tidningspublicistiska verksamhet fortsatte sedan i stor omfattning fram till hans död men då signerade med namnet Ernst Manke 1925-29 och Ernst Manker efter 1929. 1963 gav Nordiska Museet ut Mankers tryckta skrifter där även hans artiklar i olika tidningar och vetenskapliga skrifter mellan åren 1925-1963 finns redovisade. Redaktör för Acta lapponica 1938-1961.

Bibliografi

Ernst Mankers böcker omfattar i huvudsak vetenskapliga verk och reseskildringar. De vetenskapliga verken är markerade med ett v före titeln.

  • En stallo i Jokkmokk (1928)
  • Kristallbergens folk (1929)
  • Bönder och nomader (1931)
  • Rajden går (1934)
  • Vägen går krokigt (1936)
  • v Die lappische Zaubertrommel (del 1 1938 och del 2 1950)
  • Under samma himmel (1939)
  • Det nya fjällvattnet (1941)
  • v Lappsk kultur vid Stora Lule älvs källsjöar (1944)
  • Markens människor (1944)
  • v De svenska fjällapparna (1947)
  • Markens gudar (1948)
  • v Menschen und Götter in Lappland (1950)
  • Lyhört (1952 dikter) Över vidderna (1952)
  • Lappmark (1953)
  • v The Nomadism of the Swedish Mountin Lapps (1953)
  • v Les Lapons (1954)
  • Tjörn (1954)
  • Boken om Skum (1956)
  • Bortom fjällen (1957)
  • v Lapparnas heliga ställen (1957)
  • Rajd och karavan (1958)
  • Viddernas vandrare (1959)
  • v Fångstgropar och stalotomter (1960)
  • Älvens vatten blänker motsols (1961, självbiografisk)
  • v Lappmarksgravar (1961)
  • I Amerika (1963)
  • De åtta årstidernas folk (1963)
  • Sameår (1964)
  • v Kvarnarna på Tjörn (1965)
  • Nåidkonst (1965)
  • På tredje botten (1967, självbiografisk)
  • v Skogslapparna i Sverige (1968)
  • Samefolkets konst (1971)
  • Medmänniskor i norr (1978, postumt utgiven).
Personliga verktyg