Från Rilpedia

Erik Stefan Norin, född 15 mars 1895 i Karlshamn, död 16 januari 1982, var en svensk geolog och forskningsresande, professor.

Norin ägnade sig 1920-23 åt geologisk forskning i Kina, först med understöd från Erik Nyströms Institute for Scientific Research i Shanxi, sedan även i samband med professor Johan Gunnar Anderssons verksamhet. Han avlade filosofie licentiatexamen vid Stockholms högskola 1923 och utförde året därpå kvartärgeologiska forskningar i västra Himalaya som ett led i de av professor Gerhard De Geer anordnade geokronologiska undersökningarna av Jordens kvartära nedisningsområden. Under åren 1927-35 tjänstgjorde han som chefsgeolog i Sven Hedins expedition i Centralasien. Han blev filosofie doktor vid Lunds universitet 1937 och var professor i petrografi och mineralogi i Uppsala 1945-61.

Norin invaldes 1948 som ledamot nummer 950 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Bibliografi i urval

• Geology of Western Quruq Tagh, Eastern T'ien-Shan (akademisk avhandling, 1937)
• Geologic Reconnaissances in the Chinese T'ien-shan (1941)
• Geological Explorations in Western Tibet (1946)
• Central Asia Atlas. Memoir on Maps, Vol I: Records on Surveys (med N.P. Ambolt, 1967) Vol. 2: Index of Geographical Names (med D.M. Farquhar, G. Jarring, 1967), Vol III: Fasc. 3, The Kansu-Hohsi Corridor and the Suloho-Ochinaho Drainage Regions (med F. Bergman, 1980), Fasc. 1, The Pamirs, K'unlun, Karakoram and Chang T'ang regions (med N. Ambolt, 1982)

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Norin, Erik Stefan, 1904–1926 ^(Not).

• Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-rom), Sveriges Släktforskarförbund