Från Rilpedia

Erik Hagström, född 2 december 1760 i Stora Tuna socken i Dalarna, död 15 december 1827 i Avesta, var en svensk mekaniker.

Hagström visade under sin vistelse i Uppsala särskilda anlag för bergsmekaniken, bland annat genom att konstruera en maskin för svarvning och polering av sten. År 1787 antogs han därför, utan föregående examen, till auskultant i Bergskollegium och till e.o. kanslist i kungliga Kontrollverket. Då på greve Nils Adam Bielkes initiativ ett bolag bildats för anläggandet av ett porfyrverk i Älvdalen i Dalarna, fick Hagström 1788 i uppdrag att anlägga och förvalta detta. Trots stora svårigheter lyckades han utföra detta, så att anläggningen 1802 var i full gång och sysselsatte omkring 50 (enligt en källa 150) personer.

Hagström tilldelades 1793 geschworners namn, heder och värdighet och blev sju år senare ledamot av Vetenskapsakademien. År 1811 antogs han till undermekanikus blev 1815 till övermekanikus med överdirektörs titel vid Göta kanalbyggnad, där han bl.a. uppförde kajbyggnader, av vilka särskilt den vid Sjötorp i Västergötland ansågs vara ett mästerstycke. År 1820 kallades han av Kopparbergs bergslag till styresman över Avesta bruk och uppgjorde 1823 plan för Gråda kanal i Dalarna, över vilken kanalbyggnad han sedan hade överinseende. Hans sista offentliga uppdrag var ett regeringens förordnande att tillsammans med majorerna Edström och Hällström 1824 verkställa en undersökning om sättet för och följderna av en upprensning av Kvicksund i Mälaren. Han var så gott som autodidakt, men jämbördig med sin samtids bästa mekaniker.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hagström, Erik, 1904–1926 ^(Not).

Delar av denna artikel är baserade på artikeln Hagström, Erik  ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.