Storsäl

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Erignathus barbatus)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Storsäl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bearded Seal.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Familj: Öronlösa sälar
Phocidae
Släkte: Erignathus
Gill, 1866
Art: Storsäl
E. barbatus
Vetenskapligt namn
§Erignathus barbatus
Auktor: Erxleben, 1777
utbredningsområde
utbredningsområde
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Storsälen eller storkobben (Erignathus barbatus) är en sälart som lever i Norra ishavet.

Storsälar har gråbrun päls som är ljusare på buken än på ryggen. På vintern får de ett mcyket tjock fettskikt så att huvudet ser ovanligt litet ut. Vikten är på vintern omkring 360 kg och på sommaren ungefär 230 kg. Djuret är nästan 250 cm långt och har ett lång vitt skägg.

Storsälar finns på isflaken i hela Arktis. Väldigt många individer lever i Berings hav. Under vandringen händer det ibland att några djur simmar fel så att de kommer till europeiska kustlinjer. En gång hittade man djuret i norra Spanien.

Storsälar lever mestadels ensamma. De vistas alltid i närheten av vattnet, så de kan flytta sig när en isbjörn närmar sig. Djuret dyker till 200 meters djup men föredrar att förbli i närheten av havsytan. Med skägget letar de på havsbotten efter räkor, musslor och snäckor. Fisk äter de självklart också.

Hannen skapar under vattnet ett ljud som liknar valarnas sång. Troligtvis är ljudet till för att skydda sälens territorium eller för att imponera på honan.

Honan är gravid i omkring elva månader och föder i april eller maj ett ungdjur. Hon diar kuten två veckor och lämnar den sedan ensam på isen. Oftast kan kuten simma redan vid denna ålder.

Jakt på storsälar för att få deras kött och hud har bedrivits sedan länge. Själva pälsen är inte eftertraktad. Varje år blir omkring 10 000 storsälar slaktade. Men de lever inte i flockar och är därför inte så nyttiga för jägaren. Beståndet räknas som stabilt och ohotat.

Noter

  1. Seal Specialist Group (1996). Erignathus barbatus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-14.
Personliga verktyg