Eric Thorsell
Från Rilpedia
Eric Thorsell, född 1898 i närheten av bruksorten Kolsva ett par mil norr om Köping, död 1980 i Surahammar, som under hela sitt yrkesliv var arbetare vid Surahammars järnbruk, var folkrörelseman, nykterhetsman och sexualupplysare. Under 1950-talets rättsröteaffärer var han en av få som offentligt vågade kritisera den moralpanik och McCarthy-inspirerade hetsjakt på homosexuella som presskampanjerna resulterade i.
Innehåll |
Utbildning
Eric Thorsell föddes som oäkta son till en 46-årig änka som fick försörja sig och sonen som piga. Han tillhörde den generation av landsbygdsungdom som under en stor del av sitt liv försökte komplettera den bristfälliga bildning som en kort och torftig folkskola givit. För Thorsell i första hand som godtemplare, i godtemplarföreningens bibliotek, men så småningom också genom en vinterkurs 1921-22 på Brunnsviks folkhögskola och vintern 1931-32, med hjälp av ett rekommendationsbrev från Elise Ottesen-Jensen, ett halvårs vistelse vid Institutet för Sexualvetenskap i Berlin, lett av Magnus Hirschfeld.
Gärning
Politiskt tillhörde Thorsell socialdemokraterna, och var en tid kommunfullmäktig och ordförande i nykterhetsnämnden,[1] men blev inte minst under 1950-talets rättsröteaffärer besviken på arbetarrörelsen.[2] Han var också lokal hemvärnsledare i Surahammar.[3]
Riksförbundet För Sexuell Upplysning
Thorsell deltog under 1930-talet i försök att starta en svensk tidning för homosexuella frågor, Lysis,[<cite_link_label_group-Anm>] men försöken rann ut i sanden, främst på grund av ekonomiska svårigheter.[4] Inte heller idéerna om en nationell eller skandinavisk intresseförening för homosexuella kunde förverkligas då.[1] Han höll också, den 10 februari 1933, vad som torde ha varit ett av de första offentliga föredragen i Stockholm om homosexualitet, med titeln Är de homosexuella rättslösa eller förbrytare?
På dagen två veckor senare bildades RFSU. Thorsell kastade sig, med egna ord, med liv och lust in i upplysningsarbetet:
- Det var lätt att känna entusiasm inför RFSU:s målsättningar. Det var en organisation som ropade på ljus och luft, på rätt och frihet. [... Vi försökte] bekämpa allt det rådande hyckleriet i sexualfrågan. I vårt arbete byggde vi på erfarenheter från arbetarnas folkbildningsrörelse. Där var det enkla män och kvinnor som organiserade studiecirklar och tog fackmän till hjälp. Det spreds litteratur och ordnades föreläsningskurser. Vi var från början inställda på, att en hel del av det vi önskade inte skulle kunna genomföras förrän vi fått ett socialistiskt samhälle.[5]
Kejneaffären
Sedan pressdrevet om Kejneaffären dragits igång 1950 tog Thorsell kontakt med Kejne[6] och de andra närmast inblandade:[7] När jag själv läste om allt detta, tänkte jag, att det var synd och skam att en sådan som Malmberg skulle få förstöra ryktet för Sveriges homosexuella. Jag beslöt mig för att söka upp Malmberg och ge honom en ordentlig avhyvling för att han ställde till med skandaler kring homosexualiteten. Thorsell hade väntat sig att finna en lyxbordell, men fann en sjabbig ungkarlslya där också en gammal kyrkfröken, en 80-årig arvtant, bodde.[8] Bordellhistorian, som hela affären byggde på, visade sig vara uppdiktad. Resultatet av hans privatspaning delgavs stockholmspolisen, med vilken han i motsats till gruppen runt Kejne kunde etablera en förtroendefull relation,[3] och via Ivar Harrie till Kejnekommissionen. Kopior av brev från den 19-åring som dömdes till 3 månaders fängelse för falsk tillvitelse sedan han förklarat att han följt med Kejne hem, och att Kejne gjort homosexuella närmanden, förmedlades via Thorsell till Kejnekommissionen som i motsats till de dömande domstolarna kom att tro på 19-åringens ärliga övertygelse.[9]
Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande
Sedan Eric Thorsell inbjudits som föredragshållare till det nybildade RFSL kom han närmast att spela rollen som äldre rådgivare i organisationen, som med sina då knappa resurser bekostade Thorsells resor till styrelsemöten och andra sammankomster. Den förtroendefulla relationen med stockholmspolisen kom till god nytta.[10]
Moteld mot 1950-talets hetsjakt
1952, när Haijbyaffären stod i centrum för den allmänna debatten, ilsknade Thorsell till. Det var inte många som ställde upp för de homosexuella. RFSU gjorde just ingenting. De tidningar som inte deltog i hetsjakten, de höll tyst. Till och med i fackföreningarna kunde man ryckas med och föreslå uteslutning av homosexuella medlemmar.[2] För att "anlägga moteld" höll Thorsell i mars ett offentligt föreläsning i Stockholm, Från Heliga Birgitta till pastor Kejne, om de historiska paralleller där ryktesspridning om homosexualitet använts i politiska syften, som i Eulenburgprocessen eller vid Heliga Birgittas intriger för att manövrera ut Magnus Eriksson.[11] Föredraget blev en publikmässig framgång, men varken RFSU eller RFSL hade vågat hjälpa till. Föreläsningen ledde också till ett åtal för ärekränkning. Thorsell hade nämnt att Kejne av sin chef vid Stadsmissionen efter en träta dem emellan fått en gratifikation om ett tusen kronor — av pengar som samlats in för förkomna och urspårade människor. Thorsell frikändes.[12]
Privatliv
De postumt utgivna En homosexuell arbetares memoarer nedtecknades av Fredrik Silverstolpe året före Eric Thorsells död. Av dessa framgår att sexuella kontakter efter tonåren främst fick klaras av vid besök i större städer, som Stockholm, Göteborg eller Berlin.
- Från min lite isolerade situation i brukssamhället Surahammar kunde jag uppröras över hur homosexuella behandlades i samhället, men jag blev aldrig själv indragen i några svåra situationer. De som stod i intimt förhållande till mig på något sätt var ju väldigt diskreta av sig, inte minst för egen del. Jag tror inga andra kände till att jag var homosexuell. Själv visste jag om en del homosexuella på bruket, men vi pratade aldrig inbördes om detta.[13]
Anmärkningar
- ↑ Om Platons dialog Lysis se Lysis (engelska) eller Lysis (tyska)
Referenser
Källor
- Thorsell, Eric; (sammanst. av) Silverstolpe: En homosexuell arbetares memoarer, Barrikaden, Stockholm 1980. ISBN 91-85328-76-6.
- Söderström, Göran: Sympatiens hemlighetsfulla makt, Stockholmia, Stockholm 1999. ISBN 91-7031-095-5.
Källhänvisningar
- ↑ 1,0 1,1 Söderström, sid. 394
- ↑ 2,0 2,1 Thorsell, sid. 188-189
- ↑ 3,0 3,1 Söderström, sid. 395
- ↑ Thorsell, sid. 109
- ↑ Thorsell, sid 121-122
- ↑ Söderström, sid. 456
- ↑ Söderström, sid. 463
- ↑ Thorsell, sid. 150
- ↑ Söderström, sid. 461
- ↑ Söderström, sid. 641-642
- ↑ Thorsell, sid. 177-184
- ↑ Thorsell, sid. 184-188
- ↑ Thorsell, sid. 112-113
