Dryckeshorn
Från Rilpedia
Ett dryckeshorn är ett dryckeskärl tillverkat av hornet från ett djur, vanligen från nötkreatur. Efter slakten tas höljet av hornämne tillvara och kokas ur för att avlägsna vävnadsrester. Efter kokningen är hornet mjukt och kan jämnas till genom invändig och utvändig skrapning.
Historik
Att använda horn som dryckeskärl är förmodligen ett mycket gammalt och ursprungligen praktiskt bruk. Redan under vendeltiden förekom emellertid glaskärl formade som horn. Under järnålder och medeltid dekorerades ofta dryckeshornen, endera med beslag i metall eller med i själva hornytan graverad dekor. Även inskrifter med runor eller latinska bokstäver förekom. Enligt Caesar användes dryckeshorn allmänt hos germanerna. I de nordiska sagorna spelar dryckeshornet en viktig roll och har ofta en rituell eller magisk betydelse. Användningen av dryckeshorn avtog emellertid inte nämnvärt efter kristendomens införande. I testamenten från 1300-talet omtalas ofta dryckeshorn, inte sällan med egennamn. På runstavarna brukade julen, liksom nyåret, utmärkas med två korslagda horn. Mest bekant bland horn av detta slag är Ljungby horn, vilket uppges vara taget från trollen under en jullek. Mycket berömda är också de i Gallehus i Danmark funna hornen.
Under nationalromantiken blev dryckeshorn återigen populära. Utöver dryckeshorn av hornmaterial tillverkades det återigen hornliknande dryckeskärl i andra material, nu särskilt i tenn. Vissa av dessa kärl var dock mest avsedda som dekoration och inte för drickande.
Nutida användning
I Tyskland förekommer dryckeshorn ibland i folkloristiska sammanhang. I Sverige förknippas dryckeshorn mest med vikingatiden och förekommer därför i sammanhang med vikingatema. I Georgien är dryckeshornet en viktig kulturell symbol.
Utövare av modern asatro använder ofta dryckeshorn i sina ceremonier.
Dryckeshorn finns kommersiellt tillgängliga, men inom historiskt återskapande är det vanligt att man själv kokar ur och bereder horn. Urkokningen görs då utomhus, eftersom det luktar mycket illa. För att få bort benlukten och bensmaken från dryckeshorn är en vanlig metod att lägga hornet i te eller öl. För att dryckeshornen inte ska bli bakteriehärdar utan kunna rengöras enkelt poleras de ofta och kan även lackas invändigt. Hornen förses ibland med en ställning så att man kan ställa det ifrån sig utan att ha tömt det. Det är också vanligt att bära sitt dryckeshorn i en hållare av läder i bältet.
Man bör inte dricka mjölkdrycker ur dryckeshorn eftersom ämnen i mjölken löser upp ämnen i hornet och permanent framhäver bensmaken. Man bör även undvika att dricka varma drycker ur lackade horn eftersom de kan lösa upp lacket.
Teknik
När man dricker ur ett horn bör den som dricker - särskilt om hornet är stort - tillse att hornets spets är vänd endera till vänster eller höger (för en högerhänt person är det oftast bekvämast att vända spetsen åt höger). Om spetsen är vänd från den som dricker är risken stor att den som dricker får innehållet över sig.
