Daniel Schneidermann

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Daniel Schneidermann
Född 5 april 1958
Paris, Frankrike
Yrke/uppdrag Journalist

Daniel Schneidermann är en fransk journalist, född den 5 april 1958 i Paris, Frankrike, känd för sina mediaanalyser; i synnerhet av tv. Schneidermann är i huvudsak aktiv i tidningarna Le Monde och Libération. Schneidermann är även programledare för tv-programmet Arrêt sur images, som sänds på den statliga tv-kanalen France 5.

Innehåll

Biografi

Efter undervisning hos Centre de formation des journalistes, blev Daniel Schneidermann anställd på Le Monde 1981. På samma tidning blev han utrikeskorrespondent 1983. 1992 började Schneidermann att skriva kolumner om tv, först dagliga i Le Monde, där han krisiserade det sättet tv presenterad information och dess inflytande på tittarna. Han fortfatte traditionen med att kritisera tv-kanaler, vilken hade startat 30 år tidigare av journalisterna François Mauriac och Morvan Lebesque.

Under 1995, tillät framgångarna av hans kolummer honom att starta ett vecko-återkommande tv-program, kallat Arrêt sur images, där han både styrde och producerade. Journalisten Pascale Clark var bisittare tillsammans med Schneidermann under programmets första år. Syftet med programmed är att tolka och dechiffrera tv:s budskap, med hjälp av diverse kolumnister och journalister som analyserar "berättarrösten" i media. Programmet använder sig av internet som konstruktiv kritik; varje månad sammanställer en admin åsikter om programmet från dess forum på kanalens hemsida.

Schneidermann fortsatte att skriva sin kolumn varje vecka i Le Monde. I oktober 2003, avskedades han, då det framkom att han kritiserade ledningen hos arbetsgivaren Le Monde i syn nyligen utkomna bok, Le Cauchemar médiatique (Medias mardröm).

I hans sista kolumn för tidningen, beskrev han en känsla av att ha blivit bedragen och den stora förvåningen han kände då han just avskedats.

Schneidermann blev strax efter anställd som kolumnist på dagstidnigen Libération, med fokus på alla typer av media.

Daniel Schneidermann visar ett jämlikt inresse för analyser av internet och[1] som av utvecklingen av bloggar,[2] som av Wikipedia själv.[3].

Polemik

Som mediakritiker, har Schneidermann blivit målet för många hetsiga diskussioner, både riktade direkt till honom och hans tv-program Arrêt sur images.

Pierre Bourdieu

I ett avsnit av Arrêt sur images som sänder 20 januari 1996, som kritiserade den franska sociologen Pierre Bourdieu, bjöds denne in att delta i programmet tillsammans med journalisterna Jean-Marie Cavada och Guillaume Durand. Bourdieu trodde att programmet inte skulle tillåta honom att uttrycka sina åsikter, vilket bekräftade hans idé om att "television kan inte bli kritiserad på television"; Schneidermanns comeback var att han trodde att kritiken visade ett missförstånd av hur television funkar[4].

Under 1996, publicerade Bourdieu boken Sur la télévision (På tv), medan Schneidermann 1999 publicerade Du journalisme après Bourdieu (Journalismen efter Bourdieu).

Filmen Enfin Pris[5] (Fångad till sist) är en fransk film av journalisten Pierre Carles, vapendragare till Bourdieu, som utkom 2001. Carles samarbete också med Schneidermann under ett kort tag. I filmen använder Carles Schneidermann som centralkaraktär, något som Carles delvis förnekar. Filmer är uppenbart baserad på scener ur programmet med Pierre Bourdieu och refererar tilldet faktum att senare bjöds VD:n för Vivendi Universal, Jean-Marie Messier var inbjuden till Arrêt sur images, av honom själv, där Schneidermann föreslog till Bourdieu att han borde medverka i programmet på villkoret att Bourdieu tillät en opposition.

Avsked från Le Monde

Förutom kontroverserna kring boken La face cachée du Monde (Ansiktet vänt från världen) av Pierre Péan och Philippe Cohen, kritiserade Daniel Schneidermann själv i sin egen bok Le Cauchemar médiatique reaktionen på ledandet ac dagstidningar, där Schneidermann fastställde att de inte svarade på de argument han presenterade i boken Redaktörerna på Le Monde sparkade Schneidermann i oktober 2003 på grunderna av "legitimerade allvarliga orsaker": enligt tidningen, var enn stycke i Schneidermanns bok skadlig för organisationen han arbetade för". Daniel Schneidermann tog tidningen till arbetsrättsdomstolen i Paris[6] som dömde till Schneidermanns fördel i maj 2005. Le Monde har accepterat beslutet.

Å andra sidan, under 2003, sade Daniel Schneidermann upp en frilansjournalist på Arrêt sur images och en moderator för programmets internetforum, eftersom han ansåg att de inte eftersträvade programmets principer.. Uppsägningarna avslogs i arbetsdomstolen den 20 maj 2005, då man ansåg att de saknade grund.

Anklagelser om plagiat

Under 2000, gav Schneidermann ut Galenskapen på internet, en bok där artikelserier som från början hade publicerats i Le Monde publicerade igen. Han anklafades för plagiat av två författare[7]. Schneidermann försvarade sig själv genom att säga att artiklarna baserades på så många källor att det var omöjligt att nämna alla.

Bibliografi

Daniel Scheidermann har även producerat en dokumentär:

  • Kosovo, des journalistes dans la guerre ("Kosovo, journalister i kriget") (Arte, 2000, längd: 90 minuter)

Källor

  1. ↑ « Le premier responsible du trop d'information, c'est Internet »- Chat from October 18 2005 on the website of the newspaper Libération.
  2. ↑ Podcasting: interview de Daniel Schneidermann sur les blogs on the website Pointblog.com published on February 24 2006.
  3. ↑ « Wikipédia, ses espoirs, ses menaces »- Premier section of the newspaper Libération.
  4. ↑ See the exchange between Bourdieu and Schneidermann in le Monde diplomatique en 1996 : Analyse d’un passage à l’antenne, par Pierre Bourdieu; Réponse à Pierre Bourdieu, by Daniel Schneidermann.
  5. ↑ "Enfin pris?" is a French film (2001), third installment of the trilogy by Pierre Carles about the media. "Enfin Pris?" shows us the hidden face of the television show "Freeze-Frame" ("Arrêt sur images.") This movie is the sequel to "Pas vu pas pris" ("Not seen, not captured") and "La sociologie est un sport de combat" ("Sociology is a combat sport.") Pierre Carles attempted to demonstrate what Pierre Bourdieu said in his book "Sur la télévision," i.e., that television cannot criticize television because the conditions of show production favor television insiders in a way that is not necessarily conscious, while depicting them as having a marked (affichée) neutrality. As an example, he uses the show about Pierre Bourdieu on the program "Arrêt sur images" ("Freeze-Frame") and the argument which resulted between the sociologist and the emcee Daniel Schneidermann. More than showcasing a famous journalist, "Enfin Pris?" presents a reflection on the structure itself of televised debate. (translation of French Wikipedia article on Enfin Pris?)
  6. ↑ the prud'hommes, French labor-law arbitrators connected officially to the court system.
  7. ↑ Accusations de "pillage" against Daniel Schneidermann (site rezo.net, 2000)

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Daniel_Schneidermann"
Personliga verktyg