Från Rilpedia

Common Law:

(1) Den engelska rättsordningen och de rättsordningar som bygger på denna, såsom den australiensiska eller jamaikanska. I denna bemärkelse är common law en rättsfamilj. I denna betydelse skall begreppet common law skiljas från begreppet civil law, som betecknar de kontinentaleuropeiska rättsordningarna och de rättsordningar som bygger på dessa (till exempel den japanska rättsordningen).

(2) Den del av den engelska rättsordningen som skapas genom domstolsavgöranden. Ett domstolsavgörande är enligt engelsk rätt alltid ett prejudikat, det vill säga ett utslag som innebär att domstolar av samma och lägre rang är bundna av den principiella regel som ligger till grund för utslaget i domen. Den enda domstol som inte är bunden av sina egna prejudikat är sedan 1966 House of Lords (dessförinnan ansågs alltså även House of Lords - Englands, Nordirlands och Wales högsta appellationsdomstol - bundet av sina egna prejudikat). Den principiella regeln kan ha skapats tidigare av en domstol av högre eller samma rang, eller skapas av domstolen i det enskilda fallet; denna del av rättsordningen är alltså skapad av domarna, inte av lagstiftaren (case law). De av domstolarna skapade reglerna gäller så länge inte parlamentet stiftat en från domstolsavgörandena avvikande lag: när så skett går lagen före domstolsavgörandena. Även om domstolsavgöranden alltså är den primära källan till engelska juridiska regler går parlamentets lagstiftning före dessa på de områden där lagstiftning finns.

Common law i denna andra betydelse skall således skiljas dels från begreppet statutory law (som betecknar parlamentets lagstiftning), dels från billighetsrätt (equity). Skillnaden mellan common law och billighetsrätten ligger i att den förra före 1874 administrerades av andra domstolar än den senare. Common law grundade sig i kungens makt över rätten, medan billighetsrätten grundade sig på Lord Chancellors domsmakt och således ytterst kyrkans medeltida rätt.

Se även

• Rättssystem
• Sedvanerätt