Från Rilpedia

Silverbibeln, (lat. Codex argenteus, egentligen "silverboken"), unik handskriven evangeliebok på det numera utdöda språket gotiska från början av 500-talet. Silverbibeln är den absolut främsta källan till gotiskan.^[1] Silverbibeln kan därför räknas som kulturhistoriskt ovärderlig när det kommer till språk- och kulturforskning.

Bladen är tunna purpurfärgade pergament av mycket hög kvalité, och bläcket som använts är antingen silver eller guld. Den dominerande silverfärgade texten har gett upphov till titeln silverbibeln (silverboken). Boken kom till Sverige 1648 som krigsbyte från Prag. Den införlivades i drottning Kristinas bibliotek, och efter hennes abdikation skänktes den till Isaac Vossius som tog den med sig tillbaka till Holland. Den återköptes senare av svensken Magnus Gabriel De la Gardie som sedermera skänkte den till Uppsala Universitet år 1669.

Nämnas kan att någon, möjligen Olof Rudbeck d.ä. (1630 - 1702), professor på Uppsala universitet, utförde förfalskningar i Silverbibeln. Genom att ändra i originaltexten framstod det plötsligt som att Jesus besökt templet i Uppsala. Syftet var att göra Uppsala till den västerländska civilisationens vagga.

Johan Ihre bevisade att översättningen av Silverbibeln från grekiska till gotiska ursprungligen gjordes av den gotiske biskopen Wulfila mellan åren 318-383. Hans fragment avskrevs under 500-talet, troligen i Ravenna, norra Italien, under ostrogoternas härskartid. Århundradet är bekräftat med C14-metoden. Generellt anses den ha tillverkats för Theoderik den stores räkning. Under de cirka 1000 år den varit okänd tros den bland annat ha tillhört Karl den store.

Ursprungligen hade Silverbibeln minst 336 blad men av dessa är endast 188 stycken kända. 187 av sidorna förvaras på Carolina Rediviva. Det 188:e bladet återfanns 1970 och förvaras i domkyrkan i tyska Speyer. Silverbibeln innehåller de fyra evangelierna och är därmed namnet till trots inte en bibel utan en evangeliebok.

Silverbibeln visades för allmänheten till 5 april 1995, då den trots placering i monter med lamellglas och larm stals för att tillfälligt vara på villovägar. Numera är originalet bättre skyddat, och verket kan dessutom beskådas genom skannade kopior på Internet. Silverbibeln finns för närvarande på museet på Carolina Rediviva i Uppsala.

Exempel

Början av Fader vår i Matteusevangeliet på gotiska och i ordagrann svensk översättning:

atta unsar þu in himinam,	fader vår du i himmelen,
weihnai namo þein,	helgat varde namn ditt,
qimai þiudinassus þeins,	må komma rike ditt,
wairþai wilja þeins,	varde vilja din
swe in himina jah ana airþai	så i himmelen även på jorden,
hlaif unsarana þana sinteinan gif	bröd vårt det dagliga giv
uns himma daga	oss denna dag.

Observera att þ (Þ, Thorn, Þorn) är ett tonlöst läspljud.

Externa länkar

• Om Codex Argenteus (Uppsala universitetsbibliotek)
• Codex Argenteus Online - 1927 års faksimilupplaga av Codex argentus (Uppsala universitetsbibliotek)
• Goternas bibel : Silverbibelns, Carolinus och Ambrosianernas västgotiska bibeltexter med förklaringar och kalender, Tidens förlag, Stockholm 1962. Libris 854079.  Texten tolkad till nusvenska av Åke Ohlmarks "i en stil som medvetet imiterar det kärnfulla gotiska fornspråket."

Källor

1. ↑ Wikander, Ola: I döda språks sällskap, Wahlström och Widstrand, 2006, sid. 216. ISBN 918-91-46-21656-8.