Från Rilpedia

Nikita Chrusjtjov

Ämbetsperiod(er):
27 mars 1958 – 14 oktober 1964
Företrädare:	Nikolaj Bulganin
Efterträdare:	Alexej Kosygin
Födelsedatum:	17 april 1894
Födelseplats:	Kalinovka, Tsarryssland
Dödsdatum:	11 september 1971
Dödsplats:	Moskva, Sovjetunionen
Maka:	Nina Petrovna Kuchartjuk
Politiskt parti:	Sovjetunionens kommunistiska parti

Nikita Sergejevitj Chrusjtjov ( Ники́та Серге́евич Хрущёв (info)), född 17 april (5 april enligt den gregorianska kalendern) 1894 i Kalinovka i guvernementet Kursk i Tsarryssland, död 11 september 1971 i Moskva i Sovjetunionen (i nuvarande Ryssland), var en sovjetisk politiker, parti- och regeringschef. Han var generalsekreterare i Sovjetiska kommunistpartiets centralkommittés politbyrå och därmed Sovjetunionens ledare från 7 september 1953 till 14 oktober 1964.

Chrusjtjov var under inbördeskriget efter oktoberrevolutionen soldat i Röda armén. Under mellankrigstiden arbetade sig Chrusjtjov upp inom partihierarkin, var bland annat partichef i Ukraina och sedan i Moskva. Enligt referenserna i Montefiores "Stalin – den röde tsaren och hans hov" stödde Chrusjtjov och deltog aktivt i Stalins terror där han till exempel beordrade massavrättningar av 55 741 offentliganställda och partifunktionärer vid en utrensningsvåg i Moskva, när han tilldelades från politbyrån en "avskjutningskvot" på 50 000 påstådda "fiender" och "spioner". En stor del av dokumentationen om övergreppen förstördes sedan när Chrusjtjov kom till makten.

Chrusjtjov deltog i andra världskriget som generallöjtnant. Vid Stalins död 1953 kunde Chrusjtjov gripa makten, först kollektivt tillsammans med Malenkov och Molotov, men snart hade Chrusjtjov tagit full kontroll.

Den tjugonde partikongressen den 24 februari 1956 blev epokgörande för sovjetkommunismen, när Chrusjtjov i ett berömt tal tog avstånd från personkulten efter Stalin och dessutom talade om Stalins terror mot de sovjetiska folken, något som starkt bidrog till brytningen med Kina och Albanien i början av 1960-talet. Chrusjtjov möttes av två revoltförsök mot det sovjetkontrollerade kommunistiska styret år 1956 – i Polen och Ungern. I Polen lyckades Władysław Gomułka förhandla sig till en fredlig lösning och viss liberalisering efter arbetarupproret i Poznań som krävde 74 liv, medan i Ungern liknande oroligheter ledde till Ungernrevolten den 23 oktober 1956 som blodigt slogs ner av Röda armén.

Trots att Chrusjtjov tog avstånd från Stalins terror och det skedde viss normalisering av vardagslivet för sovjetinvånarna, fortsatte dock förföljelse av oliktänkande och andra obekväma grupper med avrättningar och deporteringar till Gulag, även om i mycket mindre omfattning.^[1] Under Chrusjtjovs styre frisläpptes 624 000^[2] människor som dömts för politiska brott ifrån Gulag.

Chrusjtjovs tal om Stalins brott och hans påbörjan av liberalisering av landet ledde till ett kuppförsök mot honom under hans resa i Finland 1957. Molotov och Malenkov med en nykomling Kaganovitj (Centralkommiténs presidium) gjorde upp en plan för att avsätta honom. Chrusjtjov med stöd av försvarsministern, marskalk Georgij Zjukov, lyckades avvärja kuppen. Chrusjtjov utnämnde därefter Malenkov till chef för ett kraftverk, Kaganovitj till chef för en cementfabrik och förre utrikesministern Molotov till ambassadör i Mongoliet. ^[3].

Chrusjtjov var ledare för Sovjetunionen under Kubakrisen, då det var väldigt nära att ett kärnvapenkrig med USA bröt ut. Efter misslyckandet i samband med Kubakrisen, och inte minst det fiasko Chrusjtjovs jordbrukspolitik medfört för den sovjetiska matförsörjningen, blev han 1964 avsatt och ersatt av Brezjnev. En del i hans fall var hans njugga attityd emot flygindustrin och hans fascination av raketteknologi.^{[källa behövs]}

Den tid som återstod av livet fick Chrusjtjov tillbringa i husarrest i sitt hem i Moskva. Chrusjtjov dog den 11 september 1971 av en hjärtinfarkt. Han är begraven på Novodevitjekyrkogården sedan han nekats statsbegravning och att begravas i Kremlmuren.

Företrädare: Georgij Malenkov	Sovjetunionens ledare 7 september 1953-14 oktober 1964	Efterträdare: Leonid Brezjnev
Företrädare: Nikolaj Bulganin	Premiärminister 27 mars 1958-14 oktober 1964	Efterträdare: Alexej Kosygin

Källor

1. ↑ Anne Applebaum. Gulag: de sovjetiska lägrens historia s.542–544: Under Chrusjtjov deporterades bland sovjetiska soldater och medborgare som sympatiserade med Ungernrevolten (1956), judar som hindrats från att utvandra till Israel, baptister och medlemmar av andra religiösa samfund och politiska dissidenter.
2. ↑ Anne Applebaum. Gulag: de sovjetiska lägrens historia s.525: 7 000 personer rehabiliterades under tre år före Chrusjtjovs "hemliga tal" och 617 000 inom nio månader efter det.
3. ↑ Karl-Olof Andersson Europa i 1900-talets spegel s.142: Överraskningen Chrustjtjov - Sovjetiska Framsteg

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Nikita Chrusjtjov
  Bilder & media
• Anekdoten om skon